SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AMARANT am1aran4t, äfv. -aŋ4t (amara´nt Weste, -ánnt Almqvist, Dalin; rimmande med grant: Lucidor Hel. V 4 b (1672), med kant: Därs. D d 4 a (1673)), sbst.1, r. l. m. (m. Nyström (1794), Fries (c. 1870), Björkman, Lundell; f. Möller (1790), Weste, Lindfors, Almqvist, Dalin); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af lat. amarantus, af gr. ἀμἁραντος ss. växtnamn, eg. adj. med bet. oförvissnelig; jfr t. amarant, m., eng. amarant(h), fr. amarante, f.]
1) [med anslutning till ordets anv. i den klassiska litteraturen] (i poetisk stil, numera föga br.) fantasiväxt, betraktad ss. oförgänglig samt särsk. betecknad ss. tillhörande paradisets flora; sannol. ofta användt med anslutning till 2. Lucidor Hel: V 4 b (1672). Wij wele mäd full Hand, Fiol ok Amaranth, / Iempt andra Blomster mehr, vth strö kring hwarien kant / Ok rund kring Grafwens Bredd. Därs. D d 4 a (1673). Spegel Tilsl. par. 135 (1705). Uti en lund .., / Der några lagrar stod, och Amaranter grodde. Nordenflycht QT 1746—47, s. 167. Odödlig Amarant, som re'n begynte / Vid Lifvets Träd i Paradiset blomstra. J. G. Oxenstierna 4: 95 (1815). Bland Edens amaranter vandra. Stagnelius 2: 145 (c. 1820). Amarant, et blomster som är symbol af Odödligheten. Deleen Fabell. 1: 67 (1831). — i bild. O-För-Wijssnelig Amaranth .. På Grafwen sörgeligen satt af L. J. S. Lucidor Hel. G g 2 b (1673; titel på grafkväde; jfr de ofvan citerade ställena hos samme förf.). Amaranter Eller Några Poetiska Tankar .. yttrade Af Jacob Fabricius Och nu .. tilhopa bundne och i liuset framgifne (af H. C. Nordenflycht). (1744; boktitel).
2) (växt af) släktet Amarantus Lin., i allm. med högröda blomhylle-, skärm- o. förblad, hvilka alla länge kvarsitta med bibehållen färg utan att förvissna. Trefärgad amarant (om arten Amarantus tricolor Lin.). Broocman Hush. 4: 14 (1736). Fischerström 1: 91 (1779). Sparsamt växa rosor på din hy, / Bleka som en amarant om hösten. Valerius 1: 5 (1803); jfr 1. A(marantus) caudatus (L.) Vanlig A(marant); Räfsvans. Lilja Odl. vext. 187 (1843). Fries Ordb. (c. 1870). De plocka liljor och derhos / De plocka amarant och ros. Sander Ros 16 (1876). Tamm Prydnadsträdg. 84 (1892). — i bild. Hon fager är, en fallen ängel, / en amarant med vissnad stängel. Jensen Böhm. diktn. 25 (1894). — jfr MOLLE-, SNABEL-, SVIN-AMARANT.
3) = AMARANTFÄRG. Tvenne färger som de nyttja tilsammans .., såsom rosa och amaranth. Mag. f. konst 1824, s. 103.
4) = AMARANTTRÄ. Praktmöbler af amarant.
Anm. Ss. ett slags eufemistisk ombildning af AMANG (l. amant) förekommer amarant hos Bellman; om denna ombildning skett med anslutning närmast till AMARANT, sbst.1 l. sbst.2, är ovisst. Klang, Ullas amaranther / Af alla slag! Bellman 3: 278 (1790). Troligen beroende på detta ställe är uppgiften hos Heinrich (1814): Amarant .. Äfven Liebhaber.
Ssgr: (3) AMARANT-BARK103~2. (föga br.) mahognybark. Barken (af mahognyträdet), amarantbark, användes mot frossa. Rebau Naturh. 2: 126 (1879).
(2; jfr 3) -FÄRG~2. amarantblommans färg; eg.: purpurrödt, i violett stötande rödt. Heinrich (1814). Amarant-färg, som stöter i gulrödt. Pfeiffer (1837). Amarant-färg, vacker, mörkröd färg. G. Dalin (1871). Amarant-färg, tekn., röd färg, som består af kochenill, behandlad med ammoniak och med alun eller tennsalt som beta. NF (1875).
(2) -FÄRGAD~20. Holmberg (1795, under amaranthe). Ett amaranthfärgadt sidenband. Gosselman S. Amer. 1: 129 (1842). Dalin (1850).
(3) -MAHOGNY~020. = -TRÄ. Åstrand 2: 56 (1855).
(2) -RÖD~2. Dalin (1850). Sthms modejourn. 1856, s. 14.
(2) -RÖDT~2. För att erhålla vackert amarantrödt, äro .. laseringar med karminlack nödiga. AHB 13: 21 (1854, 1865).
(3; jfr 4) -TRÄ~2. amarantfärgadt trä, i sht af det i Sydamerika växande trädslaget Copaifera bracteata Benth. Wikforss (1804, under amarantholz). Åstrand 2: 56 (1855). Amarantträ .. är mörkt blodfärgadt med en dragning åt violett. Rothstein 25 (1875).
Spoiler title
Spoiler content