AMELERA (amele´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Forsius Min. reg.(c. 1613)), -ING, -NING (Lucidor (1672)); -ARE (Serenius(1734, under enameller)).
Ordformer
(amulera Bergius 263 (i handl. af 1561), Pfeiffer(1837). amlera, -ning Lucidor (1672), Columbus Ordesk. 7(1678))
Etymologi
[jfr d. amelere, isl. amalera, mnt. ambeleren, eng. (en)amel, äfvensom mlat. ammaylare, fr. émailler; jfr AMALJEFÄRG (under EMALJ), samt SMALTS]
(†) emaljera, glasera. Amelerade gulstiffter. Hist. handl. 2: 6(1548). Hwitt amelering. Därs. Guldz Ammulerande. Forsius Min. A 6 b(c. 1613). All Adel vtan Dygd är .. / Amlerning som blijr Glaass om ikke Botten (är) gyllen. Lucidor Hel. T 2 a(1672). Möller(1790). Amulera, att lägga bilder på metaller med guldblad, som efteråt synas blågröna. Pfeiffer(1837).
