AMUR amɯ4r, sbst.1, i bet. 1 r. (m. G. Dalin(1871)), i bet. 2 m., i bet. 3 m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrifvet amour o. stundom uttaladt med franskt ou-ljud)
Etymologi
[af fr. amour, kärlek, kärleksgud, af lat. amor; jfr fsv. amur, kärlek, älskling; jfr äfv. AMUR, sbst.2, samt AMORIN,AMURETT]
1) (numera föga br.) eg.: kärlek; kärleksaffär, kärleksäfventyr; jfr AMURETT 1. Amourer och sottiser. Dalin Vitt. 6: 335(c. 1762). Hårdt hjerta i Amouren / Må utdömmas ur Naturen. Därs. 365(c. 1762). När .. (det täcka könet) ej dansar .., ej gör amur. Leopold 5: 402(1802). Ekbohrn Främ. ord(1878).
2) (numera föga br.) = AMORIN.Jag vil ge en liten Bal / .. Af lutter små Amourer. Dalin Vitt. 6: 335(c. 1762). Där (dvs. i groparna på herdinnans kinder) i försåt / Sig hundra små Amourer nästa. J. G. Oxenstierna 2: 227(1775). Kring vagnarne .. / Amurer sväfva högt med bloss och bågar. Stagnelius 2: 618 (1820?). jfr: Ur schäsen han hoppar liksom en amour. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 179(1842; rimmande med ur). — om afbildning. Malmsköldar .., på hvilka två amourer .. slå quarterne. J. Wallenberg 90(1769; om ett konstur). Bremer Grann. 2: 31(1837).
3) [jfr fr. amours; jfr äfv. fsv. amur samt t. liebchen, eng. love] (numera föga br.) älskare l. älskarinna, älskling, flamma. Vi roade oss om bord med små Amourer ur Staden. Dalin Vitt. 6: 40(c. 1753). Amourer af bägge Könen. Därs. 42. Ekbohrn Främ. ord(1878).
