SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AMÖBLEMANG a1möblemaŋ4 l. amø1-, n.; best. -et; pl. =, l. -er.
Ordformer
(förr stundom skrifvet ameublement, amöblement)
Etymologi
[af fr. ameublement, af ameubler]
(numera föga br.) möblemang. Conv.-lex. (1821). DA 1824, nr 14, s. 2. H. Lilljebjörn 1: 95 (1865). Ett raffineradt amöblemang. Roos Ber. 246 (1884).
Spoiler title
Spoiler content