[bl. hos C. G. Tessin uppvisadt ord, bildadt efter t. ahnden, straffa, hämnas; formen ana beror på anslutning till ANA, v.1, hvars t. motsvarighet i ä. tid äfv. hade formen ahnden]
(†) straffa. Om en Eder Undersåte hade den olyckan at Eder misshaga, så stånde i Edert skön, at utöfva emot honom en lagförares skarpaste ahning. Tessin Bref 1: 339(1753). (Det) är Rikets högsak, at strängeligen ana, i fall dess välfärd .. blifvit .. vedervågad. Därs. Föret.(1756). — ANAS ss. dep.: hämnas. Ädlaste sättet, at anas emot dem, som våra hemlaster afbilda, är .. at rätta våra fel. Tessin Bref 2: 232(1754).
