SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANDHÅL an3d~hå2l, n.; best. -et; pl. =; se för öfr. HÅL, n.
Ordformer
(ande- Forsius Min. 76, 148 (c. 1613), Sahlstedt (1757))
Etymologi
[jfr d. aandehul]
eg.: hål för ande(dräkte)n. Wollimhaus Ench. (1652, under spiraculum).
1) i l. å organismen befintligt hål, gm hvilket andning försiggår.
a) zool. Andhålet Largex i gummen (på snösparfven) har tänder på sidorne. Linné i VetAH 1: 369 (1740). Fjärillarnes andehål eller lungeöpningar, som Autores kallat Stigmata. C. De Geer Därs. 9: 219 (1748). På sidorne af kroppen utaf mäst alla Insecter ser man åtskillige små öpningar, på somlige aflånge, på andra runda; desse äro andehålen, och äro ingångarne til många grenade luftrör. Dens. Därs. Retzius Djurr. 157 (1772). And-, lufthål, tracheæ, spiracula. Marklin 126 (1818). Andhålen (hos Grönlandshvalen) ligga på en upphöjning. Nilsson Fauna 1: 642 (1847). Hajarne .. hafva inga gällock, utan i stället andhål på sidan om halsen, genom hvilka vattnet kommer in till gälarne. Berlin Läseb. 129 (1852, 1866). Sandahl i NF 16: 611 (1892; om insekternas stigmata). jfr: Dricker man thenne Steen (dvs. morochtus) medh watn, så tilltäpper han Andeholen, och tienar them som spotta blod. Forsius Min. 148 (c. 1613).
b) (†) bot. om (litet) hål under hvarje klyföppning på växtbladets hud, gm hvilket luften får tillträde till växtens inre delar; jfr AND-HÅLA. Arrhenius Bot. 226 (1845, 1859).
2) hål i ngt utanför organismen befintligt, lufttillträdet till densamma hindrande föremål. — särsk.
a) [jfr nor. andhol] om vak l. öppning i is, tjänande till att bereda vissa i vatten lefvande djur tillfälle till andning I. tillgång till luft. Hafwer han Ru(d)dammar .., som grunde ära, måste han där alltijd wäckia (dvs. upphugga) Ande-Hål på Isen. Rålamb 13: 96 (1690). Som Skäl om Vinteren icke trifves under isen, med mindre han ibland får hämta sig luft, ty har han åtskilliga små andhål däruppå, hvilka äro helt smala öfverst, så at han allenast får hufvudet .. up om isen. Cneiff i VetAH 18: 179 (1757). O. Wetterhoff 2: 43 (1887). Sin stöttand använder han (dvs. narhvalen) .. väl äfven för att åt sig hålla andhål öppna uti isen. Sundström i NF 11: 814 (1887).
b) om för andning afsedd öppning å hjälm o. d. Hjelm .. med öppningar för ögonen och andhål. H. Hildebrand i NF 3: 1490 (1880).
c) i bild l. bildl. Svenskarna .. ägde .. från uråldriga tider vid Götaelfs utlopp, likasom ett andhål, en port till gemenskap med (Nordsjön). Fryxell Ber. 7: 312 (1838). Topelius Fält. 3: 29 (1858).
3) (†) hål för gasers bortgång; lufthål; jfr ANDE IX 2. Somlighe .. lijma thet (dvs. ett med bly fylldt lerkärl) medh Leer igen, leefwandes (dvs. lämnande) allenast öppet itt lijtet andehol, och brännat. Forsius Min. 76 (c. 1613). På thetta locket skal wara et litet And-hol .. therigenom wädret, och råghan af Watnet vthgår, när man trycker Locket til. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644). Rinman 2: 913 (1789).
Ssg: (1 a) ANDHÅLS-VALVEL30~ l. 31~20. Andhålsvalvlerna (hos ollonborren äro) stora. Thomson 33 (1862).
Spoiler title
Spoiler content