ANDRAGRADS an3dra~gra2ds, oböjl. attributivt adj.
mat. af andra graden, andra gradens; jfr ANNAN samt GRAD. — Anm. Ordet förekommer i sht ss. (första) ssgsled (dvs. tillsammans med det däraf bestämda ordet uttaladt under en hufvudaccent). Då de förf., som begagnat skrifsättet andragrads ekvation osv. (l. det äfv. förek. andra grads ekvation), kunnat afse det vanliga uttalet ss. ett ord, hafva här ex. på dessa skrifsätt upptagits under ssgrna.
Ssgr: ANDRAGRADS-EKVATION301~002. ekvation af andra graden; ekvation, som innehåller termer af andra, men icke högre grad (jfr ANDRAGRADS-TERM); kvadratisk ekvation. 2:a-grads-eqvationen innehåller en obekant .., som icke innehålles i 1:a grads ekvationerna. Björling Alg. 2: 24 (1843, 1862). En ren andra grads ekvation. Haglund Alg. 161 (1875, 1895). —
-LINJE~20, hvars analytiska uttryck utgör en andragradsekvation. Den geometriska orten för .. (en ekvation af andra graden) kalla vi en andragrads linie. Falk Anal. geom. 268 (1886). —
-PROBLEM~02. matematiskt problem, hvars lösning kan ske medelst ekvationer af andra graden. —
-TERM~2, som innehåller den obekanta i andra dignitet l. produkten af två obekanta i första dignitet. Falk Anal. geom. 272 (1886). —
