SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANDRAKE an3~dra2ke (a`ndrake Weste) l. (i södra o. sydv. Sv.) ANDRIK an4drik, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(andrak Lucidor Hel. Pp 3 a (c. 1674), Möller (1745, under canard). andrake Lind (1738), SAOB (1870). anddrake Serenius (1734, under drake), Sahlstedt (1773), Lundell (1893))
Etymologi
[jfr d. andrik, ä. d. anddrage, mnt. andrake, antdrake, anderik, enderik, mht. antrach, antreche, t. enterich; förmodl. en urgammal ssg af AND, sbst.1, o. ett ord, som synes vara besläktadt med lat. regere, härska, o. rex, gen. regis, konung; jfr DURK, d. durik. På folketymologisk omtydning beror då det likbetydande DRAKE; jfr skrifningen anddrake, sv. dial. lankdrake, ankbonde (Bodorff Folkspr. på Öl. 70 (1875)), o. nt. dial. drake, eng. drake; se Grimm D. gram. 2: 516, 3: 341, SAOB, Tamm; en annan åsikt framställes af Kluge, Murray, jfr äfv. B. Liebich i Beitr. zur gesch. d. deutsch. spr. 23: 230]
andhanne, ankbonde. Lucidor Hel. Pp 3 a (c. 1674). And-Drake .. das Männlein unter wilden Enten. Lind (1749). För sex eller åtta Ankor kan en Ankbonde eller Andrick vara tilräckelig. Fischerström 1: 122 (1779). På böljornas rygg han som anddraken flöt. Stagnelius 1: 584 (1823). Skjuter man (and-)hanen, eller som han gemenligen kallas anddraken, så kan det hända att honan flyttar till en annan trakt. Svederus Jagt 261 (1832). (Ank-) hannen .. (kallas) ankbonde, andrake eller andrik. Smitt i NF 1: 788 (1876).
Anm. Andrik, som i södra Sv. är ett fullt folkligt ord, användes om så väl den tama som den vilda fågeln. Andrake tillhör hufvudsakligen litteraturen o. jägarspråket o. användes nästan bl. om vildanden.
Spoiler title
Spoiler content