SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AND an4d, sbst.1, f. ig. l. r. (m. i bet. 1 a Böttiger 1: 269 (1856), i bet. 1 c AHB 105: 11 (1880); jfr E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 245 (1891)); best. -en; pl. änder än4der (ä´nder Weste) (ander Schmedeman Just. 264 (1647; sannol. felaktigt)); best. pl. -erna ((†) ändren Lucidor Hel. P p 3 a (c. 1674). Bellman 2: 107 (1783)).
Ordformer
(ånd Schroderus Hoflefv. 56 (1629), Lex. Linc. (1640), Salberg 98 (1696))
Etymologi
[fsv. and; jfr d., nor. and, isl. ǫnd, mnt. ant, fht. anat, anit, t. ente, lat. anas, gen. -atis; se för öfr. Tamm]
1) simfågelsläktet Anas Lin.; individ af nämnda släkte. Var. rer. 54 (1538). Ånden snattrar. Schroderus Hoflefv. 56 (1629). I viken synas hvita änder, / Simmande i land. / Med halsen krökt, sig ankan vänder / På den hvita sand. Bellman 5: 269 (1787); jfr anm. De härvid (dvs. vid en i Frankrike bruklig sjöfågelsjakt) brukliga lockfåglarne äro antingen tama änder, eller förra året fångade vildänder. Svederus Jagt 267 (1832); jfr TAM-AND. Slägtet And, Anas (L.). Näbb bredt; hals kort; fötter låga; baktå utan bred simflik. Kinberg hos Sundevall Sv. fogl. 1306 (1886). jfr: Thet säges, at i Norrige fins ett särdeles slags Änder, som växa på Trä. Ödman Bahusl. 41 (1746); jfr Olaus Magnus 19: 9; se för öfr. STOCK-AND. — särsk.
a) motsatt ANKA, om de vilda arterna o. varieteterna af nämnda släkte. Dyka som en and. Huar (dvs. om) i kwnne öffwerkome .. någre gode fuglefengere. och besynnerlige the ther kwnne fånge .. ender. G. I:s reg. 11: 211 (1536). Verelius Herv. 150 (1672). Linné Öl. 256 (1745). Sjöar simmar han (dvs. den älskande) som anden öfver. Runeberg 2: 20 (1835). Anden förblef orörd. men bestämdes .. till matsäck för följande dagen. Bremer Grann. 2: 174 (1837). Se. der flög en and ur vassen opp. A. Grafström 2: 207 (1848, 1864). En and / Hörs blott i träsket snattra. Wennerberg 2: 32 (1848, 1882). Anden har .. i Norge minskats under de senare åren. Jägaren 1897. 2: 245. — jfr BLÄS-, BRAMIN-, BRUD-, GRÄS-, HUS-, KRICK-, KRYP-, LOCK-, LÄFFEL-, MYSK-, PRAKT-, SIM-, SKED-, SNATTER-, SPEGEL-, SPJUT-, STJÄRT-, VI-, VILD-AND m. fl.
b) ingående i benämningen på vissa utifrån införda ankraser (af hvilka möjl. några egentligen höra till 2). Turckiska änder. Ödman Bahusl. 41 (1746). En brasiliansk ankart, den s. k. myskanden (Anas moschata), .. är .. tam och tämligen utbredd i Europa under namn af ”turkisk and”. Smitt i NF 1: 790 (1876).
c) (knappast br.) om ett slags fyrverkeripjes. Den simmande och dykande anden. AHB 105: 10 (1880). — jfr VATTEN-DYKARE.
Anm. till 1. I södra Sv. begagnas and (i sht i pl. o. i folkspråket) ännu ofta om de hemtamda andvarieteterna [jfr d. and i samma bet.]. jfr: Den skånska (mat-)rätten ”sprängda änder”. Möller Jordbr. 112 (1881). jfr äfv. -GÅRD, -VAKTARE. Eljest har i denna bet. ANKA varit vanligt ända sedan 1600-talet o. nästan utträngt and utom i sådana anv., där släktskapen med de vilda varieteterna står klar för medvetandet.
2) (mest i ssgr o. zool.) gm utvidgning af 1: andartad simfågel: andfågel. A. R. Martin i VetAH 19: 313 (1758; om ejdern). Denna stora och präktiga and (dvs. grafanden) är den enda i sitt slägte. som hos oss ständigt vistas vid .. hafvet. Nilsson Fauna II. 2: 416 (1835, 1858). Hvithöfdade anden (Fuligula leucocephala). Wahlström Brehm 2: 523 (1875). Dessa änders (dvs. dykändernas) förmåga att dyka är utomordentligt stor. Théel i NF 4: 54 (1880). — jfr BERG-, BRUN-, DYK-, HÄGER-, KOPPAR-, KRYP-, MYSK-, NIL-, NUNNE-, ORR-, RODER-, RÄF-, STRÖM-, SVART-, VIP-, ÅR-, ÄNKE-AND m. fl.
Ssgr (i allm. till 1 a): A: AND-ART3~2. Nilsson Fauna II. 2: 436 (1858).
-ARTAD~20. De Andartade (simfåglarna). Sundevall Zool. 91 (1864; om familjen anatinæ).
-BÖSSA~20. Källström 81 (1850, 1861).
-DAMMUSSLA—0~20. musslan Anodonta anatina. Théel i NF 3: 829 (1879).
-DRAKE, se ANDRAKE.
-DUN~2. Rothof 17 (1762).
-FAMILJ~02. i sht zool.: And-familjen (Anatidæ). Smitt i NF 1: 700 (1876).
-FJÄDER~20. Rothof 17 (1762).
-FLOCK~2, r. Nyberg 2: 103 (1822, 1832). SD (L) 1894, nr 219. s. 1.
-FÅGEL~20. Boscas .. Itt slagz And Foghel, Fortassis. Årter eller Ancker. Lex. Linc. (1640). särsk.
1) [jfr nt. antrogel, t. entvogel] (†) = AND 1. Andfoglar och Ancker .. fräta mehr än the wärde äro. Risingh Landb. 76 (1671; möjl. särsk. om ankbonde). En Räf med And-Fogel i mun. Hülphers Norrl. 2: 23 (1775).
2) allmännare: fågel af den familj l. ordning, för hvilken anden utgör typ. Skedanden .. hör till sötvattensandfoglarnas underfamilj (Anatini), de brednäbbade andfoglarnas familj (Anatidæ), andfoglarnas ordning (Lamellirostres). Sundström i NF 9: 974 (1885).
-FÅNGST~2. Wahlström Brehm 2: 515 (1875).
-FÄNGE~20. Lind (1749, under entenfang).
-GRÄS~2. vattenväxten Isoëtes lacustris Lin., braxna. Wahlenberg Fl. sv. 711 (1826, 1833). Almqvist (1842). Andgräs, (i) Vesterg(ötland) = Braxengräs. Fries Ordb. (c. 1870).
(jfr anm. till 1) -GÅRD~2. (föga br.) = ANK-GÅRD. Björkman (1889).
-HAFRE~20.
1) = -MAT. Fries Ordb. (c. 1870).
2) [jfr nor. andgræs, sv. dial. gåshafre om ifrågavarande växt (se Jenssen-Tusch)] gräsarten Glyceria fluitans R. Br.? Den så kallade andhafran .., hvars ax de (dvs. änderna) nedböja för att åtkomma fröet. Svederus Jagt 266 (1832).
-HAGEL ~20. Schultze Ordb. 1707 (c. 1755). SAOB (1870).
-HANNE~20. Wikforss (1804, under entrich). Nilsson Fauna II. 1: XIV (1858).
-HONA~20. Fischerström 1: 120 (1779).
-HUND~2. jäg. Dalin Fr. o. sv. lex. (1842, under canard).
-HVAL~2. [jfr isl. andarnefja] näbbhvalen Hyperoodon borealis. Nilsson Fauna 1: 627 (1847).
-HYTTA~20. = -KOJA. Dalin (1850).
-HÖK, se d. o. —
-ISTER~20. (ande- B. Olavi 85 a (1578). Forsius Min. 63 (c. 1613))
-JAKT~2. Brummer 69 (1789).
-JÄGARE~200. Dalin Fr. o. sv. lex. (1842, under canardier).
-KOJA~20. koja, hvari andjägaren lurar på sitt villebråd. Dalin (1850).
-KULL~2. Sätherberg 1: 147 (1838, 1862).
-KÖTT~2. Rothof 17 (1762).
-MARK~2. jaktmark, som är rik på änder. Bovallius Resa 450 (1887).
-MAT~2. vattenväxten Lemna Lin. (andemate Franckenius C 2 b (1659; trol. felaktigt; jfr -NATE)) Bromelius 56 (1694). Linné Fl. sv. 321 (1755). Fries Ordb. (c. 1870).
-NATE~20. (ande-) = föreg. Wasser-Linsen .. (Pfützenmosz) ande-nate, kjärr-måse. Lind (1749).
-NÄBB~2. Svederus Jagt 262 (1832).
-PIPA~20. pipa, afsedd att härma andhonans läte i syfte att locka andrakar. Svederus Jagt 261 (1832).
-RAKE, -RIK se ANDRAKE.
-SKYTTE~20, n. Runeberg E. skr. 2: 303 (1852).
-SLÄKTE(T)~20. simfågelsläktet Anas. Nilsson Fauna II. 2: 412 (1835, 1858). vidsträcktare: Ödmann i VetANH 4: 314 (1783).
-STEK~2, r. Lundell (1893).
-STRÄCK~2. ställe, där änder pläga flyga fram o. med fördel kunna jagas. SD (L) 1894, nr 219, s. 1.
-STORMFÅGEL~020. stormfågeln Prion vittatus. Wahlström Brehm 2: 541 (1875).
-UNGE, se d. o. —
(jfr anm. till 1) -VAKTARE~200. (ånde- Lex. Linc. (1640). ånda- Därs. (under anatarius)) (föga br.) —
-VIDE~20. växtsläktet Chamædaphne Moench. Wahlenberg Fl. sv. 263 (1824, 1831). Fries Ordb. (c. 1870). Alnarps prisfört. 1892, s. 27.
-ÄGG~2. (ånd- I. Erici 1: 117 (c. 1640)) Lind (1749, under enteney). Svederus Jagt 322 (1832).
B: ANDE-ISTER, -NATE, ÅNDE-VAKTARE, se A.
C: ÅNDA-VAKTARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content