publicerad: 1898
ANGÅ an3~gå2, äfv. aŋ3~ (a`ngå Weste; i versslut: ∪ — Asteropherus 38 (1609)), v. -går, -gick, -gingo, -gått, (†) -gången (se för öfr. GÅ); l. (†) ANGÅNGA (Polit. vis. 212 (1598?), Ps. 403: 2 (1695)). vbalsbst. -GÅENDE (†, RARP 6: 228 (1657)).
Etymologi
[efter mnt. angan, t. angehen; jfr d. angaa, holl. aangaan]
— jfr GÅ AN.
Anm. 1:o I ä. tid användes GÅ AN omväxlande med angå i nästan alla de under I upptagna bet. samt i bet. II 3. Först efter hand inträdde en differentiering i bruket af de bägge verben, i det att angå upphörde att användas i intr. bet., medan GÅ AN blef obrukligt i tr. bet. Den bet., i hvilken GÅ AN nu företrädesvis fortlefver, näml.: gå för sig, vara passande, har icke uppvisats för angå. Detta senare ords enda nu brukliga bet. är II 3, i hvilken bet. det i betydlig mån trängt det ä. VIDKOMMA åt sidan; jfr: Då bibelnämden i Apostl. G. 1,3 öfversätter τα περι της βασιλειας του ϑεου med ”det som angår Guds rike”, bedja vi få påminna. att vi bredvid detta angå ännu hafva i lif de rent svenska vidkomma, röra, tillhöra, ehuru de kämpa en hård kamp med afbilderna af angehen och betreffen. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 509-510. Dock är härvid att märka, att äfven RÖRA o. TILLHÖRA hafva sin motsv. bet. gm efterbildning af tyska uttryck, äfvensom att VIDKOMMA i ä. tider knappast kunnat göra tjänst i alla de användningar, som nu upptagas under II 3. — 2:o Utom det föråldrade p. pf., som bl. anträffats i intr. bet., är ingen passiv form af ordet uppvisad.
I. intr.
1) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.; jfr äfv. AN, adv. II 4] (†) eg. om handlingen att gå i riktning fram mot ngn l. ngt l. åt ett visst håll. — särsk.
a) [jfr holl. recht op den vijand aangaan] anrycka l. marschera l. tåga (mot fienden osv.). Berättas och förwisso, at dhe Kongl. Swenske .. recta (dvs. rakt) på dhet Chur-Brandenburgiske Corpo til Marienborgh angå. N. Av. 20 Dec. 1655, nr 1, s. 2.
b) [jfr t. das wasser geht an] om vatten: tillströmma. Den af och angående flod. Rudbeck Atl. 1: 454 (1679).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t.] (†) eg.: börja att gå l. sätta sig i gång; om handling l. verksamhet o. d.: börja (att ske l. ega rum), taga sin början; om möte l. sammankomst: öppnas; om tidsskede (dag, natt, månad, år, årstid osv.): ingå l. inträda l. inbryta; jfr GÅ AN. Then dag (dvs. det möte), som beramet war i Lubeck, med the Hensze städer, war alrede for xiiij dager sedan angången. G. I:s reg. 13: 88 (1540). Prophetian sägher .., at Judarnas jemmer tå skulle angå, när som öffuerträdhelsen wore stoor worden. Utl. på Dan. 358 (1592) [jfr t. nun wird der jammer angehen]. När som nu sielffue Krönings Höghtijdhen angåår, och han som skal krönas til Storfurste, går in vthi Kyrckian, tagha Prästerna vppå (dvs. börja prästerna) at siunga. Petreius Beskr. 3: 3 (1615). Förr än skiördetiden angick. Schroderus J. M. kr. 418 (1620). När Herrdagen så mond angånge, / Som förre (dvs. förut) skrefs, af diuren månge. Fosz 290 (1621). Tå .. Strijden skulle angå bleff Titus Manlius förordnat på then höghra sijdhan. Schroderus Liv. 189 (1626). Widh möthets angående i Arboga. RARP 6: 228 (1657). (Gästerna skola) inställa sigh .. (senast) klockan Siu, .. at Gästebudet då kan angå. Stadga ang. adel. trolofn. 30 Aug. 1664, mom. 3. (A. Jernström) vardt Translator vid den då angångna Matrikel-Commissionen (dvs. vid den matr.-komm., som 1704 börjat sin verksamhet). Stiernman Höfd.-m. 2: 161 (c. 1750). jfr: Personen som du haf(ve)r satt dit sinne opå, haf(ve)r jag jngen ting emot, anned ähn hennes angående åhr och ålder (dvs. hennes ålder, som börjar blifva framskriden). A. Oxenstierna Bref 4: 419 (1647) [jfr t. das angehende (hohe) alter; jfr äfv. ANLÖPA I 5]. — särsk.
a) [jfr lat. (ab) ineunte ætate, ineunte vere, t. mit angehendem frühling] i p. pr. i adverbiella prepositionsuttryck efter lat. o. t. förebilder. På angåendes Nyåhrs tijden. Girs G. I:s hist. 136 (c. 1630). Dhe som haffve fått godz effter Norköpings besluth skole dem beholla till H:s M:tz angående regering (dvs. tillträde till regeringen). RP 3: 125 (1633). Hwar ock hennes M:tet. teckes i framtijden wedh thes angående åhr (dvs. sitt inträde i myndig ålder) at förwandla sitt eenslighe stånd och träda til Gifftermål. Sw:s R:s ständers besl. 1634, mom. 1. Widh wår Allernådigste Dråttningz .. angående myndighe åhr. RARP 3: 409 (1644). En part (människor blifva kallade) widh nijonde Stunden, widh theres angående höga Ålder. J. Matthiæ 1: 298 b (1658). Sw:s R:s ständers besl. 1668, mom. 3.
b) börja att räknas l. gälla (ifrån en viss tid). (När manskapet i en fästning tillbakaslagit en storm,) skal theris månedz peninga vth och angå (dvs. skall deras månadssold genast utgå och ny räkning börjas). G. I:s reg. 10: 46 (1535). Och skal thenna Ordning angå .. then .. Januarii nu nästkommande. Stiernman Com. 1: 892 (1623). Interesset aff dee 50,000 (riksdaler) .. begynnes och angår uthj Aprili. RP 6: 66 (1636). Tyo Rdl. .. att vttgiöra vthj Try (på hvarandra) fölliande Åhr, angående (dvs. med början) detta Jnnevarande Åhr 1642. Michaelis. RARP 3: 286 (1642).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (†) ega rum, försiggå, ske, tima; om strid o. d.: stå; tillgå (på ett l. annat sätt); jfr 6. At thet stod intet annat till, / än slaget schulle angånga. Polit. vis. 212 (1598?). Then andelige striden angår .. Medh hiertans troo, och .. Munsens stadiga bekennelse. Baazius Upp. O 5 b (1629). Wij (blefvo) beledsagade .. till Platzen, ehwarest (dvs. hvarest) Lijkbranden skulle angåå. Kiöping 107 (1667). The (dvs. rådspersonerna) bekräffta .. then Domb eengång är fallen, och ther jempte befalla, att exeqvutionen måtte förderligest (dvs. så fort som möjligt) ther öfwer angåå. Siam 18 (1675). Hwad Dodart om vitrioli præcipitation (dvs. utfällning) igenom saltet skrifwer, och huru det hoos osz intet så aldeles richtigt angår, är alredan sagt. Hiärne Förb. 34 (1706). Den ottonde (förföljelsen mot de kristna) angick under Kejsarne Gallus och Volusianus. Möller Kyrkoh. 118 (1774); jfr 6. När en drabbning skulle angå, fästades gemenligen skeppen tilhopa. Tengström i 1 VittAH 4: 254 (1781); jfr 2.
4) [jfr d. det gik rigtig an samt motsv. anv. i t.] (†) aflöpa l. utfalla (lyckligt l. olyckligt osv.), slå (väl l. illa) ut; jfr GÅ AN, GÅ (lyckligt, illa); jfr äfv. UTGÅNG. (Vi hafva) ock förnummit, huru olycksamligha thetta anslaghet mongom haffuer angångit. Ups. möt. L 2 b (1593). Alt (är) lyckeligen angångit. N. Av. 28 Febr. 1656, nr 1, s. 2. Doch skal thet (dvs. att odla grönsaker i lafvar l. drifbänkar) om Wintren wäl angå, serdeles om sådane Laffwar stellas vthmedh någon warm Maas-Ugn. Risingh Landb. 51 (1671); jfr 5. Huru roligen (dvs. lugnt, fredligt) det angick må (dvs. kan) man läsa i Herodoto. Rudbeck Atl. 3: 599 (1698).
5) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.; med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. fr. réussir] (†) aflöpa l. utfalla lyckligt, hafva framgång, gå för sig, gå (för ngn), lyckas för (ngn); jfr GÅ AN. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 18 (1612). Han förnam thet then handel i Larff icke wille angå. Girs G. I:s hist. 111 (”113”) (c. 1630). The .. troolöse Polacker .. hafwa .. brukat emoot osz allehanda förrädelige Skelmestycker, men thet hafwer för them intet angå welat. N. Av. 8 Maj 1656, nr 2, s. 2. (Fienden) sökte .. komma til at hindra Hans Kongl. M. Passet (dvs. passagen) dher hän (dvs. till Lund), hwilket honom dock icke angick. Tacksägelseskrift 14 Jan. 1677, s. 3. Angå .. reüssir, succeder, avoir du succes. Möller (1745, 1755).
6) [jfr d. nu gaar striden for alvor an samt motsv. anv. i nnt. o. holl.; jfr äfv. AN, adv. II 5] (†) eg.: fortgå; vara i gång; pågå; jfr GÅ AN. Medhan Slaghet angick. Schroderus Liv. 568 (1626). Medan nu Krijget, som mäst angick i Danmarck, kom Hertigh Albrecht .. in på Seeland. Girs G. I:s hist. 152 (c. 1630) [jfr ä. holl. daer meest den kryg aengaet]. — med konkretare subj. Skole alle små Tullar angå (dvs. vara gällande) ifrån Nyåhret 1629. och til Nyåhret .. 1630. Stiernman Com. 1: 983 (1629).
II. tr.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.; jfr äfv. AN, adv. II 8, samt med afs. på bet.-utvecklingen ANTRÄDA o. lat. (opus) aggredi] (†) börja l. påbörja (en handling l. ett företag), gripa sig an l. taga i tu med (ett arbete); företaga l. inlåta sig i l. på (ngt). Kriget medh Keysaren .. till wåre religions förwanters .. frijheet .. angånget. RARP 3: 64 (1638). (Man) ärnar nu .. j Sommar .. att angå byggningen (dvs. byggandet af ett riddarhus). Därs. 266 (1642). Een starck rencontre (dvs. häftig drabbning) .., som Herr Marggrefwe af Baden .. hafwer most angå medh en förnehm Polnisk Herra. N. Av. 1 Maj 1656, nr 2, s. 3. (Jag) söckte .. med dee andre (kommissarier) den oss anförtrodde Commission angå. G. O. Stenbock i HSH 31: 363 (1662). — anträda (en resa osv.). Kongl. Maij:t stodh så gådt som in procinctu (dvs. i begrepp) at angå dess (dvs. sin) reesa. G. O. Stenbock i HSH 31: 328 (1662).
2) [jfr ä. d. naar os angaar den bittre død, mnt. de not geit mi an (R. Vosz), t. not geht uns an samt motsv. anv. i holl.; jfr äfv. lat. aggredi] (†) eg.: angripa l. komma öfver (ngn); gå ut öfver, träffa, drabba (ngn). (Ryssarna) säija tå när them någhot angåår: Thet weet Gudh och Storfursten, hwad han wil, thet stå wij intet emoot. Petreius Beskr. 4: 9 (1615). G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 45 (1623). Och som den faran tå dem mäst angick. RARP 7: 135 (1660); jfr 3.
3) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.; jfr äfv. AN, adv. II 1 b γ] afse, hafva afseende på, gälla, vidkomma, röra, beträffa, referera sig till (ngt l. ngn); höra till, falla under l. stå i samband med (ngt); jfr GÅ AN. (Alla äro fogade) som lidher (dvs. leder l. lemmar) til hans k. M:t som hufvedet .., så ath al hufvedens anfechting bör billigt alle lidhemott angå oc betreffe. RA 1: 260 (1540); jfr e samt 2. Riksens .. saker och thet som .. regeringen kan angå. RA 3: 6 (1593). Thet samma som är förmält om Adelen, angåår och Clerkerijt. Schroderus Uss. G 3 b (1626). Efter iagh nu thenne öfwersände leigd befinner hwarken mine principaler eller migh angå. Swar på thet danske manif. 5 Aug. 1644, s. P 1 b (i handl. af 1633). Werldzlige Saker och Beställningar, .. som Läre-Embetet egenteligen intet angå. Kyrkol. 2: 2 (1686). I the mål, som barnens välfärd angå. ÄB 20: 1 (Lag 1734). Den förföljelsen som omtalades, angick Adelen, men ej Bönderne. Celsius G. I:s hist. 96 (1746, 1792); jfr 2. Honom (dvs. Svenska Akademiens sekreterare) tilkommer at .. förvara alla Handlingar, som Academiens inrättning, arbeten och angelägenheter angå. 1 SAH 1: 21 (1786, 1801). Allmogens enskildta Besvär angingo knekteutskrifningen. Hallenberg Hist. 1: 201 (1790). Enskildte bref (få ej) .. utan deras tilstånd, som samma bref .. angå eller tillhöra, .. utgifvas. Tryckfr.-förordn. 2: 4 (1812); jfr: (Tryckfrihetsförordningen säger ingenting om) hvad (som) skall förstås med att tillstånd erfordras af den, som brefvet angår, hvarmed väl icke kan syftas på några andra än den, som skrifvit brefvet(,) och den, till hvilken det är ställdt. De Geer Minnen 1: 248 (1892). Souverainen egde (i det feodala Frankrike) att besörja allt som angick land och folk. Svedelius Statsr. ansv. 82 (1856). I hela två år bodde Paulus qvar (i Rom) .., predikande Guds rike och lärande det som angick Herren Jesus Kristus. Apg. 28: 30 (öfv. 1883). — (†) ingå i l. beröra (ngns plan o. d.). Jag lämnar gerna desse .. orsaker til tiden och förnuftigt folks vidare ompröfvande: de angå ej mit upsåt. Dalin Hist. 1: 6 (1747). — särsk.
b) [jfr d. hvad mig angaar, hvad angaar hans begæring, holl. wat mij aangaat, t. was mich angeht] i uttr.: hvad (i ä. tid ngn gg hvad som) den saken (osv.) angår, äfv. hvad angår den saken (osv.), beträffande l. rörande l. vidkommande den saken osv., med afseende på den saken osv. Hvad mig angår, så är jag af motsatt tanke. Hwad latinen angår, så kan den intet mera kallas ett lefwande måhl. Hiärne Orth. 3 (1717). Hvad Vapnen (som tillhört Akilles) angå (dvs. angår), så äro de .. ämnade åt Ulysses. Ehrenadler 622 (1723). Hvad det angår, at Holsten ock Weiland skola hafva utarbetat sig, så .. 2 RARP 3: 95 (1723). Kungörelserna .. blefvo (icke) efterlefda, hvad angeck skjuts. Rääf Ydre 3: 358 (i handl. af 1771). Hvad mig sjelf angår, så är jag passiv. Franzén i Tegnérs ppr 211 (1824). Och hvad angår åsninnorna, som nu i tre dagar varit borta för dig (dvs. Saul), skall du icke bekymra dig för dem, ty de äro återfunna. 1 Sam. 9: 20 (öfv. 1896). Hvad .. arbetaresammanslutningarna angår, finner författaren att Amerikas lagstiftare ej träffat det rätta. PT 1898, nr 173, s. 3. — (†) Hwadh som Guinea angick, sadhe iagh, at effter ther war en frij Handel, så skulle the (dvs. holländarna) icke kunna behålla then allena. Schroderus Uss. K 1 b (1626).
c) [jfr d. sagen angaar ære og velfærd] (mindre br.) röra sig om l. gå ut på l. gälla (ngt); stundom: sätta (ngt) i fara l. på spel. Thet (som jag har gjort emot de tio budorden) hafwer warit min näste skadheligit, hafwer angåt hans lijf och wälferdh. Carl IX Cat. Z 3 b (1604). Saker af mindre wärde, som lijfwet inthet angå, (blifva) med gatulåpp, kååkstrykande och arbete, aff Borgmestare och Rådh .. exequerade. S. Rosenhane i HSH 31: 44 (1663). Änskönt också förebäras skulle, at Spelet ej angått penningar. Förbud emot spel 2 Aug. 1792, s. 3. På alla sidor angick .. striden stora, vigtiga intressen. Strinnholm Hist. 1: 316 (1834). — särsk. opers.: vara fråga om, gälla.
α) [jfr fr. il y va de notre honneur] med sakobj. Thet angår wår ähra. Verelius Götr. 236 (1664; isl. þar liggr vid sæmd vor). Det angår Europas öden. Gustaf III Skr. 1: 38 (1786). Nog af, det angår här, er frihet och er heder. Leopold 1: 192 (1802, 1814). Det angår lifvet, il s'agit de la vie. Weste (1807). Dalin (1850).
β) (föga br.) med inf.: komma an på (att göra ngt). Ingen ting skulle finnas omöijeligit när det angick til at förnöija honom. Ehrenadler 645 (”643”) (1723; fr. quand il s'agissoit de le contenter). Jag (hade) .. sutit tystare än en falsk vän, då det angår at försvara en frånvarande från tadel. Dalin Arg. 1: 192 (1754; uppl. 1733: då det gäller). Det angår att uppfylla sina skyldigheter. Gustaf III Skr. 1: 57 (1786). Endast i ett hänseende var man förbehållsam, när det angick att göra något bättre än kamraterna, t. ex. i Latinska skriföfningar. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 143 (1831).
d) (föga br.) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: handla om (ngt) l. afhandla (ett ämne). Efter man ey viste, hvad sådant (dvs. detta) bref kunde angå, .. (frågades,) om det skulle upläsas eller ey. 2 RARP 2: 62 (1723). Boken angår krig. Deleen (1829). Denna skrift a(ngå)r läkekonsten. Dalin (1850). jfr: Sedeläran angår krafters bruk, som efter Sedelagen kunna med frihet styras. Boëthius Sed. 154 (1807).
e) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] om ngt, som (på ett l. annat sätt) berör l. står i förb. med ngns intressen l. åligganden: (be)röra l. vidkomma (ngn); stundom: vara af intresse för l. intressera l. bekymra (ngn). Skall Häredzhöfdingen tolff manna syn till nämpna aff them som saken eij angåår. Lagförsl. 361 (c. 1606); jfr nedan. Jagh .. gör witterligit, för allom them som thetta angår, at iagh mina Vndersåthare .. åter heem .. skickar. N. Av. 18 Sept. 1656, nr 2, s. 3 (ur ett pass). Denna saken (dvs. frågan om besittningsrätten till ängen Bastviken) angår mig, så vida som ängen Bastviken .. blefvit mig .. uplåten, ock ligger uti min äng, så at jag ey kan hafva fred på min äng, om en annan skulle få denna. 2 RARP 3: 91 (1723). Det är ett ämne .., som i större eller mindre mån, angår oss alla. Lehnberg Pred. 1: 127 (c. 1800). Alt, som omger, angår honom föga, / ty vid nästa timslag skall han dö. Lybeck Dikter 1: 172 (1890). — särsk. i de nekande l. frågande uttr.: det angår mig icke. Den saken angår mig icke. Hvad angår det mig? o. d., det rör mig icke, jag har ej med den saken att göra, det tillhör l. tillkommer mig icke att befatta mig med l. inblanda mig i den saken osv.; stundom med bibetydelsen: det intresserar mig icke l. jag har ej lust att befatta mig med saken, jag frågar icke efter l. bryr mig ej om saken osv. Dalin Arg. 1: 114 (1733, 1754). (Detta) går jag så mycket lösligare förbi, som det .. ej angår mig. Bergklint Vitt. 178 (1768). Hon tycker om att stå och lyss vid dörrarna och att veta en hop saker som intet angå henne. Kexél 1: 279 (1790). (Man brukar) snarare vara färdig med ett osannt föregifvande, än ett öppet: Det angår Er icke. Boëthius Sed. 219 (1807). Hvart vill du hän? .. (Svar:) Det skulle angå dig? Hagberg Shaksp. 2: 336 (1847). Båda (dvs. kejsarinnan af Ryssland o. konungen af Preussen) ville han (dvs. G. III) låta förstå, att revolutionen vore en inre angelägenhet, som egentligen ej anginge dem. Odhner G. III:s hist. 1: 176 (1885).
f) (†) vara angeläget l. af (stor) vikt l. betydelse för (ngn); ligga (ngn) om hjärtat. Han .. begiehrer att jagh .. ville låta mig hanss saaker ahngå, och ahngelegne vara. A. Oxenstierna Skr. 2: 441 (1622). Incumbo .. Beflijta sigh, läta sigh angå. Lex. Linc. (1640). Konungen .. frågade .. hwad hann kunde seya som honom (dvs. konungen) så myckit annginge. Reenhielm Olof Tr. 117 (1691; isl. þat er honum liggr sua mikit vid).
g) [jfr t. er geht uns in etwas an] (†) om personer. Angå .. vara anhörig eller annars nära förenad med någon. Lindfors (1815). Atterbom LÖ 1: 145 (1824, 1854). Någon för oss dyrbar, oss ömt angående person. Wallin 1 Pred. 1: 58 (c. 1830). Han a(ngå)r mig ganska nära. Meurman (1846).
Spoiler title
Spoiler content