SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLHÖRA til3~2ra, v. -hör, i sht förr äv. -hörer, -hörde, -hört (se för övr. HÖRA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.). (förr äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
[fsv. tilhöra; jfr fd. telhøræ, ti(i)lhøræ (d. tilhøre), mlt. tōhȫren; ssg av TILL o. HÖRA. — Jfr TILLHÖR, TILLHÖRIG]
1) (†) lyssna (uppmärksamt) till (ngn l. ngt), höra på (jfr HÖRA TILL 2); göra sig underrättad om (ngt), förhöra sig om (jfr HÖRA TILL 4); äv. abs. 2SthmTb. 4: 19 (1569). Then tredie hade tåligt tilhördt, nu kom raden åth honom, at han skulle tala. Weise 69 (1697). Der på lät iag .. Major Lillieström tillhöra hoos deras Excell:ier om någon hielp wore snart att wänta. HH XXXIV. 2: 294 (c. 1715). När Apelles Måhladt och förfärdigat något Konst-Stycke, har han hängt det offenteliga vt på sin Fönster-Lucka, ställt sig så bak om ett Täcke, och tilhördt, hwad det förbigående Folcket skulle dömma och tala om samma Måhlning. Bliberg Acerra 164 (1737). Ekblad 29 (1764).
2) vara (ngns) egendom, (med rätta) ägas l. innehas l. disponeras l. vara en naturlig väsensbestämd l. oförytterlig del av; äv. bildl.; jfr HÖRA TILL 6 a, TILL-LIGGA 4, TILL-LYDA 1, TILL-LÄNDA 6. G1R 1: 38 (1522). Så geffuer thet keysarenom som keysarenom tilhörer, och gudhi thet gudhi tilhörer. Mat. 22: 21 (NT 1526). Stiäl man något i Kyrkio, ehwad thet Kyrkian tilhörer, eller är af andra ther i förwar satt, och är thet hundrade daler eller mera wärdt; warde hängd. MB 46: 1 (Lag 1734). Ett bref tillhör icke den, som fått, utan den, som skrifvit det. De Geer Minn. 1: 248 (1892). En anteckning av Reuterholm i en bok, som tillhört honom, säger att .. den förärats honom som julklapp. Nilsson FestdVard. 129 (1925). Jorden hade krävt tillbaka det som tillhörde den. Ruin Gyckl. 104 (1935). Ansiktet är den djärva, målmedvetna människans ansikte: det kunde likaväl ha tillhört någon av första världskrigets stridspiloter. Bara hennes långa hår avslöjar att hon är kvinna. Nilson MessTräb. 198 (1990). — särsk.
a) i fråga om människan l. skapelsen i förhållande till Gud l. Kristus. Gudh som himmel och iord tilhörer. 1Mos. 14: 22 (Bib. 1541). Att tillhöra Gud, det är att med sin innersta visshet och vilja hvila vid honom. Wikner Tank. 132 (1872). Du som villigt gjorde allt / vad din Fader dig befallt, / hjälp mig så min levnad föra / att jag helt må dig tillhöra. Ps. 1986, 274: 2.
b) i fråga om äktenskap l. erotisk förbindelse o. d. Endast den jag tilhör, / Som mitt hjerta rör. Envallsson Slått. 15 (1787). Tag hans drottning, dig tillhör hon, dig har hon som brudgum kysst, / intet menskligt öga ser dig, och den djupa graf är tyst. Tegnér (TegnS) 4: 118 (1820). Att få tillhöra dig. Hedberg Tillhöra (1935; boktitel).
c) om rang l. titel o. d. Världsmästartiteln i tungviktsboxning tillhörde länge Joe Louis. En rang som endast tillhörde mig. Weste (1807). Den titeln tillhör honom ej. Klint (1906).
d) lyda l. sortera under. Chesnecopherus Skäl N 3 a (1607). Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt slut, / Oss tillhör landet nu med vapnens rätt. Runeberg (SVS) V. 3: 92 (1860). Lagen .. ändrades på fredagen så att trafikministeriet i höst behandlar de ärenden som nu tillhör handels- och industriministeriet. Hufvudstadsbl. 17 ⁄ 7 1989, s. 5. Grönland är världens största ö. Den tillhör Danmark, men 1979 bildades hjemmestyret som innebär att Grönland sköter alla sina inre angelägenheter själv. SvD 12 ⁄ 2 1995, s. 64.
3) [jfr motsv. anv. i d.; bet. sannol. utvecklad ur 2 som följd av förväxling av subj. o. obj.] (†) vara ägare av (ngt), äga, inneha, besitta. Een fulkomligh dom eder emellen fälle, huad huar och een kan medh rätte tilhöre och beholle. BrinkmArch. 1: 17 (1612). Jonas Andersson tilfrågade Peder Suensson, huar hans bröder äre boondes, som skulle tilhöra dhenne gjelden? HalmstDomb. 1: 280 (1683).
4) [eg. specialanv. av 2] (numera mindre br.) vara (ngns) uppgift l. angelägenhet l. plikt l. skyldighet, åligga; vara (ngns) rättighet; förr äv. dels: anstå (ngn), dels: böra givas l. ägnas (ngn l. ngt); tillkomma; jfr HÖRA TILL 6 c. G1R 1: 233 (1524). Lät förfäras de hårda och obotfärdiga skalkarna, Påfwen, Tyrannerna, och alla andra Christi fiender och försmädare; dem tilhörer en sådan åske-wigg, som sönderslår järn, klippor och berg. Borg Luther 1: 507 (1753). En Fru, den i vår Stad en Ängel nämnas bör, / .. Säg, om ej denna Fru en Skaldesång tilhör? Bellman (BellmS) 19: 193 (1793). Stats-ministern för Utrikes Ärenderne tilhör, at dessa mål inför Konungen föredraga och anmäla. RF 1809, § 11. Att skrifva böcker var .. bland de österländska folken ett heligt verk .. Hos Egyptier och Babylonier tillhörde det Presterna. Agardh ThSkr. 1: 7 (1842, 1855). Beskt smakade (cigarren) .. men jag rökte med brinnande öfvertygelse, ty jag visste, att det ej tillhörde en man att bry sig om qväljningar. 1SångBer. 267 (1863). Farfar avsnäste Nils: en skulle ej döma så vårdslöst / utan komma ihåg att domen tillhörde Herren. Ljungquist HerrLPlant. 40 (1936). StSvTyOrdb. (1989).
5) höra samman l. vara förknippad med (ngt l. ngn); särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. abs.; jfr TILL-HÄNGA 2 a. Det tillhör god ton att tacka för senast. En skidjacka med tillhörande byxor. Görer för then skul sådana fruct som bätring tilhörer. Mat. 3: 8 (NT 1526). Iagh wil wijsa tigh een efftersyyn til tabernaklit, och til alt thet som ther tilhörer. 2Mos. 25: 9 (Bib. 1541). Skogarne skola .. afmätas med alle .. Ut- och umägor, som tilhöra. LandtmFörordn. 37 (1725). Under det kaffet med tillhörande likörer serveras, begifver sig värden utför spiraltrappan. Blanche Våln. 497 (1847). Många intressanta företeelser ha .. utelämnats .. saker, som ännu synts oss tillhöra den vetenskapliga diskusjonen allena. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885). Särskilt talrika äro .. (de latinska låneord) som tilhöra trädgårdsskötseln. Nilsson FestdVard. 23 (1925). Sotarn vill inte vara buse längre. Och vi förstå honom, ehuru det där uttrycket ”nu kommer sotarn och tar dej” väl tillhör en annan tid. SvD 22 ⁄ 2 1938, s. 12. — särsk.
a) vara utmärkande l. karakteristiskt l. kännetecknande för (ngt l. ngn). Att blifwa salig genom förtröstan på sig sjelf .. tillhörer Phariseen. Ödmann AnvSkrift. 25 (1822). Stilla saktmod .. tillhörde hennes lynne. Cederschiöld Riehl 1: 14 (1876). Långa civila titlar som t.ex. .. Office of Production Management Director Knudsen tillhöra ännu så länge uteslutande amerikansk engelska. Gabrielson Elfstrand 16 (1945).
b) (†, utom i slutet) krävas l. fordras för (ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (pleonastiskt) till; jfr HÖRA TILL 6 d. G1R 3: 176 (1526). Til sådane dråpelig hop Krigzfolk tilhörer en stor vttlegning. G1R 14: 395 (1542). Till en sådan herligh och berömmelig solennitet .. (dvs. kröning), tilhörer mycken bekostnadt. RA II. 2: 176 (1617). — särsk. (numera i sht i religiös stil, arkaiserande) i uttr. (veta) vad ens frid tillhör, se FRED 6 b ε.
6) ingå i l. vara en (del) av (ngt l. ngra), räknas l. vara att hänföra till. Att sätta upp håret och plocka ögonbrynen tillhörde hennes morgonrutiner. Kellgren (SVS) 5: 566 (1792). Ibland de mångfaldiga och vigtiga ämnen, som tillhöra brottmåls-lagstiftningen, är sjelfva straffens beskaffenhet .. ett af dem, hvilka påkalla den största uppmärksamheten. Oscar I Straff 4 (1840). Hon tillhörde .. ett annat släktleds kvinnor: djärvare, men också givmildare. Krusenstjerna Pahlen 2: 25 (1930). Gustaf Hellström sade en gång om Isaac (Grünewald) att han tillhörde de rosor, som skulle beskäras för att bli riktigt vackra och bra. Zetterström Dag 201 (1946). Att tekniskt ordna till en skatt som är neutral och som förhindrar skatteflykt lär inte tillhöra det lättaste, men det kan antas att finansdepartementets experter kommer att göra sitt bästa. SvD 2 ⁄ 10 1971, s. 4. — särsk.
a) om person: vara ansluten till (ngn l. ngt) l. medlem av l. anställd vid (ngt). Kunde the platt ingen skälige orsack emott oss eller the oss tilhöre förevände eller bevise. RA I. 1: 393 (1544). Bör bestämmas, huruvida Lärjungen med större fördel kan tillhöra Skolans Lärdoms- eller Apologist-Afdelning. BerRevElLärov. 1825, s. 31. Tack för den tanken, att jag borde hava tillhört Finlands ädla högsinta, djupt romantiska folk! CJLAlmqvist i Konstnärsbrev 1: 20 (1842). Flera krigare, som tydligen tillhöra (vikinga)skeppets besättning, stå på stranden. Schück o. Lundahl Lb. 1: 45 (1901). Även flygvapnet icke tillhörande flygare böra iakttaga dessa säkerhetsföreskrifter. Söderberg PrFlygl. 2: 8 (1939). — särsk.
α) med avs. på släkt l. familj o. d. KOF II. 1: 321 (1659). Leo XIII tillhörde den gamla patriciersläkten Pesci från Siena, där den ägde ett ståtligt palats. Lagergren Minn. 7: 7 (1928). I de anförda texterna förekommer .. begreppet bälini, som .. kunde syfta på andra till storfamiljen tillhörande män. KyrkohÅ 1958, s. 107.
β) med avs. på trossamfund o. d. Hon tillhör Judiska Församlingen i Stockholm. Frankrike .. Den långt öfvervägande delen af folket tillhör den romersk-katolska kyrkan; af protestanter finnas endast 580 t(usen). Roth 1Geogr. 189 (1886). Skoltarna tillhöra den grekisk-katolska trosbekännelsen och äro otroligt vidskepliga. Munsterhjelm TavSkog. 86 (1932).
b) i fråga om vetenskaplig klassifikation. Hibiskusen tillhör familjen malvaväxter. Många af kattslägtet, kunna klättra, men de, som tillhöra hundslägtet sakna denna förmåga. Holmström Ström NatLb. 1: 73 (1851). Alprosen tillhörer ej rosornas slägte; den är en art Rhododendron. Sätherberg Dikt. 1: 307 (1862). De ifrågakommande arterna, som tillhöra sektionen Cembra, äro: Pinus cembra L., P. koraiensis Sieb. & Inec., P. pence Griseb. och P. strobus L. Samtliga arter äro 5-barriga. Nitzelius BokTräd 402 (1958).
Anm. till 6. Tillhöra o. uttr. vara en av har givit upphov till den stundom förekommande kontaminationen tillhöra en av. Oinskränkt frihet i brännvinsbränning tillhörde .. en af de mest åtrådda friheterna (vid 1800-talets början). SvH IX. 1: 111 (1908). ”Öppen” utrikespolitik tillhörde .. ett av president Wilsons evangeliska budskap. SvD(A) 27 ⁄ 4 1937, s. 4. (Hjalmar) Bergman tillhör en av de få oroande och fantasifulla andarna i svensk litteratur i traditionen från C J L Almqvist. SvD 13 ⁄ 12 1995, s. 27.
Avledn.: TILLHÖRARE, m. ⁄ ⁄ ig. [jfr t. zuhörer] särsk. (†) till 1: åhörare; särsk. om Gud i egenskap av den som lyssnar o. bedömer huruvida ngt är uppfyllt l. fullgjort. Herren ware tilhörare emellan oss, om wij icke göre som wij sagdt haffue. Dom. 11: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: höre vårt avtal). När Mahomet befalte .. (den judiske skrivaren) skrifwa Allahazizum haqvin, det är, Gud är Herlig; så skrifwer han Alla Zenihum halim, det är Gud är en Tilhörare och Domare. Dryselius Måne 20 (1694). Detta samtal hade längre blifwit fortsatt, men efter flere tilhörare kommo .. stadnade det för denna gången. Loenbom Stenbock 3: 151 (1760). Ekblad 29 (1764).
TILLHÖRELSE, r. l. f. [fsv. tilhörilse]
1) (†) till 1, om handlingen att höra; uppmärksamhet; jfr tillhöring 1, tillhörning 1. Tilhörelse, påacht, ther man hörer til och giffuer acht vppå. Linc. H 4 d (1640).
2) (†) till 5, om det som tillhör, tillbehör; jfr tillbehörelse, tillhörighet 3 b. G1R 4: 389 (1527). Huset, gårdzrumbett, threbÿgningen medh grund och tilhorilse. 2SthmTb. 4: 142 (1571).
3) (numera bl. tillf.) till 2 d, 6, om förhållandet att tillhöra; jfr tillhörighet 3 a. Hvad Wetterstedts penna strök ett streck öfver var .. den tillhörelseform, som heter inkorporering, icke Norges tillhörelse till Sverige öfver hufvud. Varenius Kielerfr. 13 (1896).
TILLHÖRIG, se d. o.
TILLHÖRING, f. [fsv. tilhöring; jfr fd. tilhøring; efter mlt. tōhȫringe (jfr äv. mnl. toehoringe)] (†)
1) handlingen att höra, åhörande; jfr tillhörelse 1, tillhörning 1. The werdzlighe Regenter skola tiena the andeligha, medh Gudz ordz ödhmiuka tilhöring. PErici Musæus 3: 125 b (1582).
2) = tillhörighet 3 b; i sht i pl.; jfr tillbehöring, tillhörelse 2, tillhörning 2, till-liggelse. Om griipsholm och thess tiilhöringe. G1R 3: 103 (1526). En skute um trettån lester med takell, tugh, segell och andre tilhö(r)inge. G1R 28: 379 (1558). AOxenstierna 13: 129 (1635). jfr krigs-tillhöring.
TILLHÖRLIG, adj. (-hör- 15221669. -höre- 1528. -ligit, n. 1669) [fsv. tilhörliker] (†)
1) = tillhörig 2. G1R 1: 34 (1522). Begäre vij .. attj oss til samma mötis besökning kunne vara fölgaktoga medt idra tijänere the meste i kunne medt tilhörlig clädning .. ther til pyntta. G1R 5: 93 (1528).
2) = tillhörig 3. Haffuer och der på (dvs. på stugan) satt een bonda som skall .. restaurera henne till huuss gärdesgård och annat som tillhörligit är. VDAkt. 1669, nr 239.
TILLHÖRNING, r. l. f. [fsv. tilhörning] (†)
1) till 1, om handlingen att höra; uppmärksamhet; jfr tillhörelse 1, tillhöring 1. Hörelse eller tilhörning. Linc. H 3 a (1640).
2) till 5: tillbehör; jfr tillbehöring, tillhörelse 2, tillhörighet 3 b. Messehakler med sin til hörning. InventBro c. 1570. GripshR 1594, s. 95.
Spoiler title
Spoiler content