SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANLÖPA an3~lø2pa (a`nlöpa Weste), v. -er, -lopp, -lupo, -lupit, -lupen; l. -löpte, -löpt, -löpt; i bet. I 3 förekomma båda böjningarna, dock företrädesvis svagt ipf.; för bet. III brukas endast svagt ipf., men nästan alltid starkt sup. o. p. pf. i intr. anv. (1 a o. 2 a), svagt i den relativt unga tr. anv. (1 b o. 2 b); se för öfr. LÖPA, v.1 vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -NING (se d. o.); jfr ANLOPP.
Ordformer
(ahn- Hund 222 (c. 1605))
Etymologi
[efter nt. anlopen, t. anlaufen; jfr d. anløbe, holl. aanloopen]
— jfr LÖPA AN.
I. betecknande en rörelse framåt, i eg. l. bildl. bem.
1) (†; jfr dock ANLÖPNING 1) (i språng) anfalla, angripa; jfr ANLOPP I 2 a o. ANLÖPANDE 1. Lex. Linc. (1640, under impeto). Möller (1745). Lindfors (1815).
a) [jfr ä. t. eine stadt anlaufen] tr. Thenn andre anförerenn .. schulle .. anlöpa ett weldigtt Blokhuus aff trä. B. S. Justen i HSH 36: 176 (1579). Aldenstund .. Stadhen .. nu anluppen är. Schroderus Liv. 656 (1626). Någre 1000. af Adeln och Bönder .. (hafva) Klöstret .. stormat och anlupit. N. Av. 28 Febr. 1656, nr 1, s. 3.[jfr ä. t. einen (l. den) sturm anlaufen] i förb. anlöpa stormen, företaga stormningen. Wij hadhe .. taget .. / Stora lärsäcker med oss tijth, / Ther medh stormen ahnlöpe. Hund 222 (c. 1605).
b) [jfr t. gegen, an, auf etwas anlaufen] intr. B. S. Justen i HSH 36: 179 (1579). Lät altså Acilius .. vppå Muren medh Stormstocken (dvs. murbräckan) anlöpa. Schroderus Liv. 589 (1626). Lagerberg Dagb. 74 (1711).
2) [jfr t. das schiff ist (am felsen) angelaufen] (†) ränna l. (i farten) stöta (emot ngt); i sht om fartyg. De klippor .. på hvilka .. Skepp och Fartyg .. pläga anlöpa och sönderstötas. Nordberg 1: 644 (1740). — i bild. Månge (spelare) .. hafwa på thesza Stenklippor så anluppit och stött, at theras Skep hafwer aldeles gått sönder. Fosz 289 (1621). [jfr t. übel anlaufen] bildl.: råka (illa) ut. (Att) the Ogudachtigas Högmodh illa anlöpa .. skal. Schroderus Kors. 469 (1641).
3) [jfr nnt. 'n haven anlopen o. de från nnt. lånade unga t. uttr. eine küste, einen hafen, eine stadt anlaufen] (för ett kortare uppehåll under resan) lägga i land vid (en kust, en ort) l. i (en hamn); om personer o. fartyg; jfr ANLÖPANDE 2. På resan från Lübeck till Stockholm anlöpte ångbåten Kalmar. Vi anlöpte Kalmar. Han .. lösger flottan åt vinden, / Och anlöper Euboiska kusten omsider vid Kuma. Adlerbeth Æn. 135 (1807, 1811). Vi anlupo Ystad. Rydqvist Resa 3 (1838). Då ryska flottan anlupit Kronstadt för att reparera. Beskow i SAH 42: 95 (1867). Hamnen kan anlöpas både från norra sidan och från sydvest. Nordenskiöld Vega 1: 181 (1880). Fartyg, som afgått från eller under resa anlupit eller eljest haft beröring med område, som .. är att såsom kolerasmittadt anse. PT 1892, nr 216 A, s. 3. — i bild. Djerfve seglare hade nyligen bakom forntidens och medeltidens horisont anlupit en hel ny verld. Lysander Faust 41 (1875). — (mindre br.) i utvidgad anv. Sedan man passerat Norra Bangården (i Stockholm) går jernvägen .. till Frösunda .. och anlöper derefter Jerfva station. Ill. Sv. 1: 157 (1875, 1882). Därs. 264.
4) [jfr t. angelaufen kommen] (föga br.) komma löpande. Som vanligt följde på passadvinds-regionens Iemnande ett par dagar med stiltje och lätta anlöpande vindkast. Skogman Eug. 2: 199 (1855).
5) (†) i fråga om tid.
a) skämts. i ordlek med ANGÅ (se d. o. I 2): börja att löpa, hastigt tilltaga. Min angående eller anlöpande ålder. A. Oxenstierna Bref 4: 252 (1646).
b) [jfr holl. het liep lang aan] räcka, draga om. K. M:tt .. (har) inthet mindre förmodett, än att vår tractat (dvs. underhandling) så lenge skulle anlöpa. A. Oxenstierna Skr. 2: 707 (1624).
II. [jfr t. ein stollen, eine sohle läuft an; die bergleute laufen an; jfr äfv. AN, adv. II 3 anm.] (†) bergv. stiga, låta det gå uppåt. Anlöpa med en Ort säges, då man låter Solan (dvs. bottnen) af Orten stiga upföre. Rinman (1788).
III. betecknande ett föremäls öfverdragande med en annan färg än den det eljest har l. med imma o. d.
1) i fråga om färgförändring; i sht om metaller o. med afs. på sådan färgförändring, som härrör af oxidering.
a) [jfr t. stahl (blau) anlaufen lassen] i sht tekn. intr.: antaga l. erhålla förändrad färg: erhålla en skiftning (i blått osv.); (gm oxidering o. d.) färgas (blått osv.) l. beläggas (med en viss färg). Bordknifvar .. anlöpa (ofta), då de nyttjas uti het mat. Rinman Järnets hist. 1: 166 (1782). Låta stål anlöpa blått. Holmberg (1795, under eau). I luften anlöper (arseniken) .. med svart yta. Berzelius Kemi 2: 127 (1812, 1822). Då man länge förvarar silfver i boningsrum, anlöper slutligen dess yta med en i början mörkt gulaktig färg. Därs. 335. Brunkol och Thoneisenstein med brun anlupen yta. Hisinger Ant. 6: 103 (1837). Upphettas ett blankt stålstycke småningom, så anlöper det efterhand och i en viss ordning med åtskillige färger, som synas härröra från en svag syrsättning af ytan. Almroth M. tekn. 15 (1838). Ratanhiaextrakt .. har en svartbrun färg. med glänsande brottytor. hvilka fuktade anlöpa med bronsfärg. Sandahl i NF 13: 743 (1889). Låter man nyfäldt löf- eller barrträ ligga i barken vid varm väderlek, så .. (skiftar) det med saften genomträngda yngre träet .. färg, anlöper .. Sådant anlöpt eller med ”blåyta” behäftadt trä .. Ekenberg (o. Landin) 151 (1894). jfr: Silfver .. Färg hvit, ofta anlupen, gulaktig eller brun. Sjögren Min. 74 (1865, 1874). jfr äfv.: Utan för staden är en grufva begynd, .. håller jern, här och der med litet pyrites anlupen. Linné Ungd. 2: 201 (1732). — särsk.
α) (†) i förb. anlöpt färg = ANLÖPNINGS-FÄRG. Alla slags .. Syror .. borrttaga desse anlöpte färgor. Rinman Järnets hist. 1: 176 (1782).
β) oeg. Den gröna björkskogen .. anlöpte i svart. Törneros Bref 1: 195 (1826).
γ) zool. o. bot. i utvidgad anv., i p. pf.: på ytan lätt färgad på ett visst sätt. Öfverbrynen (dvs. ytan, på djur l. växter) är .. Anlupen, .. när den egentliga färgen är med en annan öfvergjuten, hvilken man antyder såsom i rödt, i brunt anlupen. Marklin 88 (1818). Ung (svarthufvad dopping) .. i höstdrägt: .. Strupen nedtill grått anlupen. Nilsson Fauna II. 2: 531 (1835, 1858). Pepparmynta .. har mångårig rot, från hvilken uppskjuta en eller flere fyrsidiga, ofta violett anlupna stjelkar. Sandahl i NF 12: 1014 (1888). jfr: Then rätta eller swarta Halsesiukan, tå alt är Swart eller Mörkrödt inuti Halsen an- och uplupit. Block Ludwig Fältsiukor 29 (1717).
b) metall. tr., eg.: gm uppvärmning åstadkomma färgväxling på ytan af (en metall) l. komma (den) att öfverdragas (med en viss färg), förvandla ytfärgen på (en metall till blått osv.); vanl. om denna uppvärmningsprocedur mindre med hänsyn till färgförändringen än till den samtidigt åstadkomna förändringen i metallens hårdhets- l. sprödhetsgrad. Vanliga utvägen at efter härdningen föröka stålets styrka, är at igenom hettan åter borttaga något af dess hårdhet, hvilket allmänt anlöpa kallas, och utmärkes med dess på ytan af värman sig yppande färgor. Rinman Jernförädl. 287 (1772); jfr a. Att anlöpa en större yta med alldeles jemn färg, är ingalunda lätt. Almroth M. tekn. 17 (1838). Nästan alla härdade stålarbeten anlöpas något efter härdningen, för att icke vara alltför spröda. Rothstein 174 (1856, 1875). Stålremsor, härdade och anlöpta till blått eller violett. Dahlander i NF 4: 1403 (1881). För att skydda pipan mot rost .. brukar man .. anlöpa .. henne. Eldhandv. skjutsk. 2: 99 (1886). jfr BLÅ-, GUL-ANLÖPA. Anm. Denna för sv. egendomliga tr. anv. med personligt subj. har kanske uppkommit på det sätt, att i det efter t. der stahl ist angelaufen, där angelaufen är intr. p. pf., bildade uttr. stålet är anlupet o. d. p. pf. uppfattats ss. pass. o. sålunda föranledt uttr. stålet anlöpes samt man (osv.) anlöper stål. Möjl. har härtill äfv. bidragit det förh., att ordet i sin nuvarande hufvudbet. (I 3) är tr.; jfr den i sht utanför fackkretsar rådande tendensen att åt den intransitiva bet. gifva passiv form (se c samt 2 c); jfr äfv. det bl. hos Bergroth (1887) anträffade anlöpna = anlöpa III 1 a.
c) (föga br.) pass. = a. Cavallin (1875). — (mindre br.) oeg. o. bildl. Bondkyrkan med dess torn anlöptes af en svag dagning. Törneros Bref 1: 111 (1825). Denna vänskap .. anlöpes ej, hvarken tiden eller händelserna ha makt öfver den. Ahrenberg Vår landsman 23 (1897) [jfr ordspr. Gammal kärlek rostar inte].
2) i fråga om beläggning med imma, rök o. d.
a) [jfr t. ein glas, ein spiegel läuft an; vom rauch angelaufen] intr.: imma sig, slå sig (jfr 1 a). Lindfors (1815). Hur ser man .. i solen? Med af rök anlupna glas. Geijer I. 7: 144 (1836); jfr b. Glas, som kommer ur köld i värme, anlöper dervid. Kindblad (1867). Fönsterrutan är anlupen. SAOB (1870). Björkman (1889).
b) (föga br.) tr., om imma o. d.: utfällas på, slå sig på, sprida sig öfver (ett föremål) l. i (ett rum) (jfr 1 b). Regnet fortfor att piska fönsterrutorna och en viss fuktighet anlöpte salen. Blanche Tafl. 3: 37 (1857, 1867).
c) (föga br.) pass. = a (jfr 1 c). Cavallin (1875). — (mindre br.) bildl. När de så behålla sin själ obesmittad, likasom en klar spegel, hvilken aldrig får anlöpas af flärdens andedrägt. Wallin 2 Pred. 3: 268 (1823) [jfr t. heute ist der spiegel meiner seele mit dunst angelaufen (Jean Paul)].
Spoiler title
Spoiler content