SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANHETSA, v.; se för öfr. HETSA.
Etymologi
[jfr d. anhidse, t. anhetzen]
(†) hetsa (mot l. på ngn l. ngt). Anhetza hundar. Serenius (1734, under loo). Han svarade genom att anhettsa björnen, som ramade till Trollet så att det sprack. Rääf Ydre 1: 56 (1856). — med personobj.: egga. Han skall kunna .. anhissa emot oss någre wåre grannar och ilwilliande. A. Oxenstierna i HSH 33: 125 (1636). RARP 3: 201 (1642). — jfr HETSA.
Spoiler title
Spoiler content