publicerad: 1898
ANHANG an3~haŋ2 (a`nhang Weste; i vers: ∪ — Arvidi A 3 b (1651; se under 6 b)), n.; best. -et; pl. = (Wenström (1891), Lundell (1893); utan pl. enl. Kindblad (1867), SAOB (1870)).
Ordformer
(ahn- O. Martini Pred. C 4 a (1606), J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 18 (1612). -hång G. I:s reg. 9: 20 (1534))
Etymologi
[af mnt. o. t. anhang; jfr d. anhang, holl. aanhang; jfr äfv. AN, adv. III 1, ANHÄNGA, BIHANG o. PÅHÄNG, äfvensom lat. appendix]
1) [jfr motsv. anv. i t.] (†; jfr dock c) tillägg, bihang. Inslutto the .. vthi then förähring och så medh staden Maronia .., som medh den större gåfwo, såsom itt anhang föllia måtte. Schroderus Liv. 699 (1626). Lindfors (1815). jfr: Anhang .. Tillägg; säges bättre Bihang. Almqvist (1842); jfr b. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. t.] bifogadt förbehåll l. villkor; klausul; reservation. Så giffue wij .. eder .. wår .. legde (dvs. lejd) .. Doch lichuell med thetta anhang, Ati (dvs. att I) .. ingen till wår .. schada .. medt eder före .. schole. G. I:s reg. 13: 109 (1540).
b) [jfr t. der anhang eines buches samt motsv. anv. i d.] bihang l. appendix till en bok o. d.; jfr ANHÄNGA I 1 a, II 1 a. Block Progn. 35 (1708). Anhang til then Disputation, som .. vnder mitt Præsidio .. höltz. Runius Dud. 2: 80 (1712). Rydelius Förn. 183 (1721, 1737). Postscript .. anhang til et bref. Serenius (1734).
c) [jfr t. der anhang eines wortes, einer wurzel] (i Finl.) språkv. i ssgr; se ANHANGS-ORD, -PARTIKEL, -PRONOMEN.
2) (†) följe l. sällskap (i abstr. bet.); stallbrödraskap. G. I:s reg. 4: 166 (1527). Peder gröm .. gaff sig i anhang och forbundt medt .. her peder och mester knwth. Därs. 381; jfr Tegel G. I:s hist. 1: 182 (1622).
3) [jfr ä. d. det anhang de dem haffue giort] (†) medhåll; understöd; tillslutning; stundom svårt att skilja från 6. RA 1: 251 (1540). Anhang af Påwen wore inthet annat än i orden. RARP 6: 301 (1658). Pompejus, at giöra sig anhang, lät kullkasta Syllas lagar. Dalin Mont. 83 (1755). Henne tog Konung Erik till sin Drottning och fick derigenom mycket anhang i landet af hennes slägtingar; särdeles af Thorgny den vise. Fryxell Ber. 1: 89 (1823).
4) [jfr ä. t. mit groszem anhang von hofgesind samt motsv. anv. i ä. holl.] († utom i a o. b) följe l. sällskap (i konkret bet.), i sht af underordnade; omgifning; svit. Alle the som om kring honom (dvs. konungen i Jerusalem) äro, hans hielpare och hans anhang, skal iagh förströö. Hes. 12: 14 (Bib. 1541; Luther: anhang; Vulgata: agmina; öfv. 1898: härskaror). Togo wij wårt Affskedh vthaff Fäderna (dvs. munkarna) .., hwilka osz medh stoort Anhang fölgde neder vthaff Berget. Kiöping 37 (1667). Man visar sig icke (nu för tiden) för menigheten i en ridderlig ståt, omgifven af ett ridderligt anhang. Järta V. skr. 1: 128 (1816). — i bild. Altså will iag Aristoteli, Ciceroni och hela des anhang, den wanliga äran (dvs. att skrifva programmet på deras språk), denna gången afbryta. Rudbeck Progr. 339 (1677). — särsk.
a) i förb. djäfvulens (osv.) anhang, om de (underordnade) onda andarna; äfv. öfver hufvud om allt, som tänkes stå i förbund med djäfvulen; åtm. numera vanl. närmande sig 6. Satan och hans anhang. Swedberg Sabb. ro 363 (1690, 1710). Handb. 1693, s. 219. Diefvulen och alt hans anhang, The devil and all his agents. Serenius (1741). Så länge .. vi ha en helig man här, viker allt den ondes anhang bort. Carlén Bullar. 2: 292 (1847). Den fallne öfverengelen och hans anhang. Rudin 2 Evigh. 1: 249 (1887). — vulgärt o. skämts. Alla karlar äro menedare, bedragare och satans anhang. Kexél 1: 103 (1788); jfr 7. Jag mår, som hade jag hin och hela hans anhang i kroppen. Blanche Tafl. 1: 7 (1845, 1856).
b) hvard., i sht skämts., med en viss nedsättande bet. (jfr 6). Hvad det vore lyckligt att få draga honom och hela hans anhang in i huset! Blanche Tafl. 2: 176 (1845, 1856); jfr 7. Snickare och deras anhang voro ännu i arbete ombord. Skogman Eug. 2: 202 (1855). jfr: Allraminst har (jag) reda på timmarne med deras anhang af minuter, då jag är på landet. Törneros Bref 1: 74 (1825).
5) (†) om person(er), som (gm släktskap o. d.) så att säga tillhör(a) ngn o. är(o) beroende af honom; (besvärligt) bihang; jfr PÅHÄNG. Tå wardt them mykit beswärligare som leffde i Ächtenskap, att warda fördreffne medh Hustru och Barn, än them som icke hade ett sådant anhang. P. J. Gothus Hust. 182 (1606).
6) [jfr motsv. anv. i t. o. holl.] om samling af personer, som sluta sig till en hufvudman, en meningsflock osv. i åsikter o. sträfvanden; numera i allm. med mer l. mindre nedsättande bet.: (ngns) medhållare l. anhängare, parti, kotteri, band; stundom närmande sig 3.
a) bestämdt af gen. l. poss. pron. l. ss. obj. till verb, som utmärka ett egande o. d. G. I:s reg. 4: 341 (1527). Jonathas och hans anhang sittia stilla, och .. äro säkre. 1 Mack. 9: 58 (Bib. 1541). The Lybske, hvilke på then tidh .. hade stort anhang. RA 3: 380 (1594). (De falska lärarna) sielfwa och theras anhangh. O. Martini Pred. C 2 b (1606). Lex. Linc. (1640, under factio). Påfwen .. med sitt mordiska anhang. Swedberg Schibb. c 1 a (1716). Pechlin (tog) sig anledning at förstärcka sitt anhang. Tilas i HSH 16: 277 (1769). Jag (dvs. Kristiern II) med vapnens tvång / Hans (dvs. Gustaf Vasas) djerfva anhang störtar neder. Kellgren 1: 24 (1786). Ett skrymtaktigt slägte .. vandrar fram genom lifvet . och fördömer skoningslöst en hvar, som icke är af deras anhang. Tegnér 4: 120 (1837). Föregifne konungasöner .. skaffade sig anhang i landet och höjde upprorsfanan. Odhner Lärob. 59 (1870). (Maria Stuart) .. hade bland .. (Englands) katoliker ett mäktigt anhang. Pallin Nya t. 35 (1878, 1887). De sydtyska fabrikanterna, hvilkas förslag en tid vann stort anhang. Forssell Stud. 2: 300 (1880, 1888). De klerikala generalerna (i Frankrike) och hela deras anhang. AB 1898, nr 224, s. 3. — bildl. Vi .. hate som personlige fiender alt Villans och Lastens anhang. Kellgren 2: 123 (1787). Leopold 3: 231 (1799, 1816).
b) (numera mindre br.) i annan anv. Thet Påweske Anhang, som Liuset städze hater. Arvidi A 3 b (1651). Gustaf Trolle och det Danske anhanget. Celsius G. I:s hist. 95 (1746). Riket deltes i tvenne anhang: Det ena var Konungens och Marskens, det andra Förstarnes. Dalin Hist. 2: 343 (1750). Et anhang af omförmälte sköflande Saracener .. hade .. inbrutit sig i Occidenten. Schützercrantz Præs. i VetA 1777, s. 36. Drottningen sjelf står i spetsen för det Gustavianska anhanget. Crusenstolpe Mor. 6: 398 (1844). Hur jag sällade mig till / Det anhang, som för nöd och gamman / Min ed jag gett, jag tälja vill. Strandberg 3: 411 (1855; om sjöröfvare). Det fanns .. ett oroligt och af de franska frihetsidéerna upphetsadt anhang, som ville hämnas på konungen. Odhner Lärob. 281 (1870). jfr: De (kristna) utropades såsom et anhang af de uproriska Judar. Mörk Th. 3: 202 (1758).
7) (hvard., föga br.) följe (i dålig bem.); pack, patrask. Dörrarne äro belägrade af Slotts-Cancelli-betjenter, och Herrn .. äger (inte) en enda Riksdaler, att ge det anhanget. Kexél 1: 87 (1788).
(1 c) -ORD. (i Finl.) språkv. suffix. Ord, hvartill en ändelse eller ett anhangsord fogas. Collan Fin. spr. 35 (1847). —
(1 c) -PARTIKEL. (i Finl.) språkv. Anhangs-partiklar (particulæ encliticæ), som hängas vid slutet af andra ord. G. Renvall Fin. spr. 117 (c. 1817, 1840). —
(1 c) -PRONOMEN. (i Finl.) språkv. Pronomina äro i finskan af två slag: sjelfständiga .. och anhangspronomina (pronom. suffixa), hvilka icke förekomma annorlunda än vidfogade till slutet af andra ord. Eurén Fin. spr. 61 (1849). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content