SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANKAMRAT 3~kamra2t l. an3~, m.||ig.; pl. -er.
Etymologi
[försvenskning af fr. en camarade, såsom kamrat, på kamratvis]
(hvard., mindre br.; nästan bl. i predikativ ställning) eg.: ss. kamrat, på kamratlig fot; kamrat, gelike. Äldre i tjensten, blir presten snart hemmastadd i förgängelsens boning och liksom ankamrat med döden. Blanche Bild. 2: 16 (1864). Han hade .. språkat om ditt och datt alldeles som en ankamrat. Lundquist Vid aftonl. 4 (1891). Anm. Ss. folketymologiska ombildningar af d. o. förekomma äfv. formerna amkamrat, han(d)kamrat.
Spoiler title