SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANKILA an3~ɟi2la, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. ankeilen; jfr AN, adv. II 1, o. KILA, v.1]
skeppsb. medelst kilar fastsätta (ngt). Virket .. (bör) tillböjas småningom .., men med drift och raskhet, så att man får det ankiladt så fort som möjligt. Witt 211 (1863).
Spoiler title
Spoiler content