SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANKLAGLIG an3~kla2glig, äfv. 3~ l. ANKLAGELIG ~kla2gelig (ankla´gelig Weste), adj.; adv. -LIGEN.
adj. till ANKLAGA.
1) (†) aktivt: anklagande, innehållande beskyllningar. Huru anklaghelighen gåår han medh migh om. Schroderus Liv. 729 (1626). Han .. giorde .. medh sit .. skarpe anklaghelighe taal then saak myckyt .. större. Därs. 885.
2) (numera knappast br.) passivt: som kan (lagligen) anklagas l. åtalas. Wikforss (1804, under klagbar). En anklaglig sak. Heinrich (1814). Dalin (1850). Ahlman (1872).
Spoiler title
Spoiler content