publicerad: 1898
ANNEKTERA an1äkte4ra, äfv. -e3ra2, äfv. an1ek-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, ANNEXION (se d. o.).
Etymologi
[liksom d. annektere, af t. annektieren, af lat. ad, till l. vid, o. nectere, knyta, fästa; jfr ANNEX]
1) (†) fästa, förknippa; med afs. på muntligt l. skriftligt yttrande: tillägga, bifoga. Hwar hoos (dvs. vid polska kronans erbjudande åt kejsaren) efftertänckelige conditioner (dvs. villkor) äre annecterade wordne. N. Av. 13 Nov. 1656, nr 2, s. 2. RARP 8: 178 (1660). Mehr har jag intet om denna saken at säija, utan annecterar denna min mening, .. at .. 2 RARP 5: 290 (1727). Anectera, vidhänga, förknippa. Biurman Brefst. 188 (1739).
2) [jfr fr. annexer, eng. annex] (enst.) förbinda (ngt med ngt) ss. annex. På utsatt timme inställde sig de deputerade till ett antal af omkring två hundra i min (dvs. statsministerns) ämbetslokal, med hvilken jag för tillfället måst annektera utrikesdepartementets näst intill belägna stora förmak. De Geer Minnen 2: 6 (1892).
3) till ngt (som man förut besitter) lägga ngt (i sht angränsande, ngt som är nära beläget l. nära till hands).
a) taga i besittning (i sht ngt som gm läge o. d. hör samman med l. kan anses tillhöra ngt visst land l. dess förutvarande besittningar), införlifva, inkorporera. Berlin. Officiöst försäkras, att alla lifskraftiga egendomligheter i de länders författning som komma att annekteras .. skola .. upprätthållas. AB 1866, nr 183, s. 4. Gervinus .. opponerar sig .. mot annektering af provinser, som icke vilja vara tyska. Wieselgren Bilder 356 (1871, 1889). B. F. Olsson i NF 2: 584 (1877). — i bild. Hafvet annekterar / Som en preussare. Sehlstedt 4: 169 (1871); jfr b.
b) [jfr t. annektieren] orättmätigt tillegna sig, stjäla; med ironiskt eufemistisk anstrykning; äfv. skämts.: lägga sig till, lägga beslag på, ”lägga vantarna på” (ngt). För att hindra .. annekteringar plägade man vanligen (under medeltiden) med kedjor fästa böckerna i deras hyllor. Schück Sv. lit.-hist. 1: 76 (1885). Jag lofvar att jag inte mera skall annektera er favoritplats. Roos Skugg. 52 (1891). — jfr: Den .. folkstam, som genom stöld ”annekterat” henne (dvs. Pretiosa) med sig .. — zigenarne. Lysander Skr. 243 (1875); jfr 2.
Anm. Ordet upptog bet. 3 från t. under den preussiska annexionspolitikens tid (efter kriget 1866) o. har redan från början i Sv. vanl. i denna bet. användts med en anstrykning af ironi, som vill låta förstå, att den annekterandes rätt kan betviflas o. hans bruk af ordet misstänkas ss. ett försök att med en oskyldig benämning bemantla ett orättrådigt tillgrepp; jfr: Stater, som skulle afsky att inkräkta ett främmande landområde, hafva intet emot att annektera detsamma. E. H. Tegnér i UVTF 26: 132 (1880).
Ssgr (till 3): ANNEKTERINGS-LYSTEN1030~20, adj. —
Spoiler title
Spoiler content