ANNORVARA an3ωr~va2ra l. -or~, n.; best. -at.
(mindre br.) filos. = ANNATVARA. Så nära tränger sig sambandet med annat, annorvarat, såsom filosofen skulle uttrycka sig, den sjelfmedvetna och fria menniskan på (lifvet). Wikner Lifsfr. 1: 257 (1868). jfr: (Den sinnliga världen) är, i afseende på det absoluta, inbegripen i ett annorvara eller ett frånvändande. Björling Dogm. II. 1: 247 (1869).
