publicerad: 1898
Ordformer
Etymologi
[jfr d. annuitet, t. annuität, f., eng. annuity, fr. annuité, f., af mlat. annuitas, af lat. adj. annuus, årlig, af annus (se ANNO)]
ekon. i fråga om lån gm obligationer som efter en bestämd plan inlösas, i sht statslån: årlig(t), för hvarje år lika stor(t), anslag l. summa som anvisas att utgå, vanl. under en viss på förhand bestämd tidsrymd, till likviderande af den å obligationerna upplöpande ränta o., utom i fråga om ouppsägbara statslån, lånets amortering; äfv. (i sht i pl.) om lån med dylika inbetalningar. Temporära (l. upphörande) annuiteter (då lånet skall gäldas inom bestämd tid). Uppskjutna annuiteter (då afbetalningarna börja först sedan en viss tid förflutit). Permanenta annuiteter (med årliga räntebetalningar som upphöra först med kapitalets återgäldande). I nyare tider hafva somligstädes publika Lån, under namn af temporaira Annuiteter, blifvit uptagne, som egentligen äro årlige afbetalningar af Capitalet, med inberäknadt Interesse, och hvarmedelst hela Lånet, efter en viss bestämd tid .. aldeles försvinner. D. v. Schulzenheim i LBÄ 5—6: 55 (1797). Rikets Ständer beslöto .. att lån .. skulle inom landet upptagas .. i form af bokförda lån eller så kallade permanenta annuiteter, emot 5 procent ränta. Skogman Bank II. 1: 34 (1846). Jungberg (1873). Vid annuiterna på lifstid utgöra såväl tiden som beloppet af det kapital som skall betalas, .. af slumpen beroende element. Rabenius Cossa 135 (1882). Vid utgången af 1885 hade svenska staten för annuiteter å de .. för statsjärnvägarna upptagna lånen utgifvit kr. 165,158,264. Forssell Stud. 2: 188 (1888). — jfr BANK-, LIFSTIDS-ANNUITET.
-LÅN~2. Bih. t. riksd. prot. 1810, 1: 606. Nordström Cred. 51 (1853). Kôersner Polit. handlex. 16 (1883). —
Spoiler title
Spoiler content