ANNUELL an1ɯäl4, äfv. -ä4l (-ä´l Dalin), adj.
Etymologi
[jfr t. annuell, eng. annual, ä. äfv. annuel, af fr. annuel, af senlat. annualis, af lat. annus (se ANNO)]
eg.: årlig. NF (1876). — särsk.
a) (föga br.) astr. i uttr. annuell parallax, årlig parallax. Tycho fann sin stjerna icke hafva någon annuel parallax. Melanderhjelm Astr. 1: 113 (1795).
b) bot. om växt: som fullständigt utvecklas l. som lefver bl. under ett år; enårig, ettårig. Linné Sk. 209 (1751). Mästa delen af gräsarterna .. här på orten äro annuella, det är, de växa ej flera år i rad af samma rot. Kalm Resa 2: 436 (1756). (Ifrågavarande växter) måste derföre vara annuella eller bienna. Fries Utfl. 1: 316 (1843). Hos de annuela vexterne komma alla ståndets olika delar successivt fram under en och samma vextperiod. J. G. Agardh Linnés lära om art. 49 (1885).
