publicerad: 1950
ORTO- or3tω~ l. -tå~ l. -to~; resp. or1tω- osv.
Ordformer
(i sht förr skrivet ortho-)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. lat. ortho-; av gr. ὀρϑο-, av ὀρϑός, rak, riktig]
ss. förled i ssgr.
1) betecknande ngt ss. rakt l. gående i rät linje l. fallande i rät vinkel.
2) betecknande ngt ss. riktigt l. korrekt.
3) kem. i oorganisk o. organisk kemi, betecknande viss klass av syror l. baser o. deras derivat, där syran l. amfolyten (åtminstone formelmässigt) kan tänkas uppkommen ur en motsvarande anhydrid gm upptagning av ett större antal vattenmolekyler än hos den syra l. amfolyt som benämnes med pyro- resp. meta-.
4) kem. i organisk kemi, betecknande att de substituerande atomerna l. radikalerna hos disubstitutionsderivat av bensol äro bundna vid två närliggande kolatomer i bensolkärnan; motsatt meta- resp. para-.
(3) -BORSYRA. kem. kemisk förening vars molekyler äro uppbyggda av tre väteatomer, en boratom o. tre syreatomer, borsyra. KommentSvFarm. 52 (1902). —
(1) -CER104. [jfr t. orthozere; av det nylat. släktnamnet orthoceras, till gr. κέρας (gen. -ατος), horn, med syftning på djurets raka skal] paleont. ortoceratit. Törnquist DalBildn. 10 (1867).
Ssg: ortocer-kalk. geol. till den ordoviciska formationen hörande kalksten hos vilken förekomsten av ortoceratiter är karakteristisk. Törnquist DalBildn. 3 (1867). —
(1) -CERATIT -se1rati4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [jfr t. orthozeratit, eng. orthoceratite, nylat. orthoceratites; avledn. av nylat. orthoceras (se orto-cer)] paleont. individ av familjen Orthoceratidæ av huvudfotingarna; vanl. om det fossila skalet av djuret. Wallerius Min. 384 (1747). Alla ha helt säkert i av kalksten bestående trappor lagt märke till de långa, raka med flerkamrigt skal försedda orthoceratiterna. NoK 36: 116 (1924).
(1) -CEROT, r. l. m.; best. -en. [jfr orto-cer] (†) ortoceratit. Ortoceroten är ett species Nautili. Linné Bref I. 2: 155 (1750). VetAH 1759, s. 20. —
(4) -DERIVAT. kem. bensolderivat med två substituerande atomer l. radikaler som befinna sig i ortoställning. Cleve OrgKem. 279 (1874). —
-DOX osv., se d. o. —
(2) -EPI -epi4, r. l. f.; best. -en l. -n. [jfr t. orthoepie, eng. orthoepy, fr. orthoépie; av gr. ὀρϑοέπεια, till ἒπος, ord (se epos)] språkv. läran om det rätta uttalet i ett språk, uttalslära. Moberg Gr. 12 (1815). —
(2) -FONI1004. (förr äv. -phoni) [jfr t. orthophonie, eng. orthophony; jfr -foni] språkv. ortoepi. Pfeiffer (1837). —
(3) -FOSFORSYRA. kem. kemisk förening vars molekyler äro uppbyggda av tre väteatomer, en fosforatom o. fyra syreatomer, vanlig fosforsyra. Cleve OorgKem. 147 (1872). —
-FÖRENING. kem.
(1) -GNAT -gna4t, sbst., m.||ig. o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. -er; ss. adj. n. =. [jfr t. orthognat, fr. ortognathe; bildat av A. Retzius († 1860) till gr. γνάϑος, käke] antropol. motsatt: prognat.
I. sbst.: person (l. kranium) med jämförelsevis rakt ansiktsplan. Retzius EthnolSkr. 47 (1844). Hagman FysGeogr. 216 (1903).
(1) -GNATISK -gna4tisk, adj.; adv. -t. [jfr eng. orthognatous] antropol. = orto-gnat, adj. Retzius EthnolSkr. 46 (1844). —
(1) -GNATISM -gnatis4m, r.; best. -en. [jfr eng. orthognathism] antropol. egenskapen att vara ortognat. Retzius EthnolSkr. 57 (1844). —
(2) -GNEJS. [jfr t. orthogneis] miner. gnejs som har uppkommit gm omvandling av magmabärgarter, i sht granit; motsatt: paragnejs. GeolFF 1904, s. 23. —
(1) -GONAL -gåna4l l. -go-, äv. -gω-, adj.; adv. -t. Anm. Ordet är tidigast anträffat i den lat. adv.-formen orthogonaliter. Polhem Invent. 65 (1729). [jfr t., eng. o. fr. orthogonal; till lat. orthogonus, gr. ὀρϑόγωνος; senare leden till -gon, sbst.2] (i fackspr.) rätvinklig. Ortogonal projektion, då projektionsstrålarna träffa bildplanet under rät vinkel. Andersson (1845). Ortogonalt kors. BotN 1922, s. 113.
Ssg: ortogonal-linje. (i fackspr., mindre br.) linje som skär en annan linje under rät vinkel. Polhem Invent. 67 (1729). —
(2) -GRAF104, sbst.1, m.||ig. (förr äv. -graph) [jfr t. ortograph, eng. orthographer; av gr. ὀρϑόγραφος, korrekt skrivare; jfr -graf]
1) fackman i fråga om rättskrivning; person som sysslar med rättskrivningsfrågor. 2SAH 1: Föret. 71 (1801).
2) (†) i uttr. svensk ortograf, lärare i svenska språket. Till den så kallade Svenska Orthographen (betalas årligen osv.). ÅbSvUndH 58: 462 (1814). —
(2) -GRAF, sbst.2, r. l. f. (-graffen, sg. best. 1670. -graphe 1806) [av fr. orthographe, av lat. orthographia (se orto-grafi); jfr -graf] (†) ortografi. 3Saml. 7: 67 (1670). GustBr. 230 (1806). —
(2) -GRAFERA, förr äv. -GRAFIERA. (förr äv. -graph-. -era 1778—1914. -iera 1795—1807) [jfr d. ortografere, fr. orthographier; jfr -grafera] (numera bl. tillf. i lärt spr.) stava. Skolordn. 1778, s. XXIV. Söderhjelm Levertin 1: 315 (1914). —
(2) -GRAFI1004. (förr äv. -phie) [jfr t. orthographie, eng. orthography, fr. orthographie; av lat. orthographia, av gr. ὀρϑογραφία; jfr -grafi] språkv. rättskrivning, rättstavning, stavning; äv. om den del av språkläran som behandlar ordens stavning o. som förr (i mera vidsträckt bemärkelse) äv. omfattade ortoepi. Schück VittA 4: 177 (i handl. fr. 1694). Tilse at Orthographien öfver hela Psalm-boken blifver en och samma. Wallquist EcclSaml. 1—4: 219 (1763). Svedbom SvSpr. 180 (1824). Man bör .., efter min tanke, i ortografien utgå från det bestående skriftspråket. De Geer Minn. 2: 286 (1892). särsk.
a) om stavningen hos en författare, i en skrift o. d. Geijer I. 8: 43 (1833). Tryckare, sättare och eventuellt korrekturläsare utövade (ett starkt inflytande) på en boks ortografi (under det tidigare 1500-talet). AntT XX. 7: 7 (1919).
-GRAFISK1040. (förr äv. -graph-) [jfr t. orthographisch, eng. orthographic, fr. orthographique; jfr grafisk]
1) (i fackspr.) till 1; i uttr. ortografisk projektion o. d., om projektion där projektionsstrålarna äro parallella, parallellprojektion. VetAH 1768, s. 261. 2SvUppslB 15: 967 (1950).
2) språkv. till 2: som har avseende på ortografien, rättskrivnings-; äv.: som överensstämmer med gällande rättstavning. Att antaga de ortographiske reglor, som .. närmast med allmänna bruket instämma. Schück VittA 5: 705 (i handl. fr. 1773). Vi kunna skrifva den mäst ortografiska Svenska. ASScF 2: 1138 (1847). särsk. (tillf.) i uttr. tala ortografiskt, med läsuttal. Tersmeden Mem. 2: 271 (1736). —
(2) -GRAFIST. (-graph-) [jfr d. ortographist, eng. orthographist; jfr -grafist] (†) = orto-graf, sbst.1 1. Botin SvSpr. 45 (1777). —
(3) -HYDRAT. kem. hydrat med den största vattenhalten; motsatt: pyro- o. metahydrat. Lundell (1893). Gertz o. Grönwall Min. 55 (1923). —
(3) -KISELSYRA. kem. hypotetisk kemisk förening vars molekyler äro uppbyggda av fyra väteatomer, en kiselatom o. fyra syreatomer. Rosenberg OorgKemi 352 (1888). —
(1) -KLAS -kla4s, r.; best. -en. [jfr t. orthoklas, eng. o. fr. orthoclase; till gr. κλάσις, sönderbrytande, brott] miner. monoklin fältspat som har två mot varandra vinkelräta genomgångar, kalifältspat, vanlig fältspat. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 183. Gertz o. Grönwall Min. 35 (1923). —
(2) -KROMATISK10040. [jfr t. orthochromatisch, eng. orthochromatic] fotogr. som rätt återger färgvalörerna. TT 1888, s. 43. Kroon Reprodukt. 40 (1935). —
(1, 2) -PED -pe4d, m.||ig.; best. -en; pl. -er. [jfr t. orthopäde; till orto-pedi] med. fackman i ortopedi; läkare med specialutbildning i ortopedi. LGBranting 2: 178 (1839). —
(1, 2) -PEDI -pedi4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. orthopädie, eng. orthopædy (-pedy), fr. orthopédie; senare leden till gr. παιδεία, barnuppfostran, handledning av barn, till παιδίον, barn (jfr pedagogi)] med. medicinsk vetenskap som sysslar med (behandlingen av) de kroniska deformiteterna o. funktionsrubbningarna inom hållnings- o. rörelseorganen; urspr. med särskild tanke på dylika kroppsfel hos barn. Pfeiffer (1837). Hygiea 1840, s. 7. Wide MedGymn. 285 (1896). —
(1, 2) -PEDISK -pe4disk, adj.; adv. -t. med. adj. till orto-ped o. ortopedi. Ortopediska apparater, bandage, skenor. Ortopedisk klinik. Ortopediska Institutet i Stockholm. BtRStP 1828—30, IV. 1: nr 106, s. 128. Haglund HållnRörOrg. 2: 66 (1924). —
(1, 2) -PEDIST -pedi4st, m.||(ig.); best. -en; pl. -er. [till orto-pedi] (mindre br.) person som sysslar med tillvärkning av ortopediska bandager o. d. Björkman (1889). LD 1909, nr 34, s. 2. —
(4) -STÄLLNING. kem. den ställning som de substituerande atomerna l. radikalerna ha hos disubstitutionsderivat av bensol, då de äro bundna vid två närliggande kolatomer i bensolkärnan; motsatt: meta- o. paraställning. Widman OrgKemi 83 (1895). —
-SYRA, r. l. f. kem.
2) till 4: syra som är ett disubstitutionsderivat av bensol o. där de båda substituenterna befinna sig i ortoställning. —
(2) -TOMI—04. [jfr t. orthotomie; till stammen i gr. τέμνειν, skära (jfr anatomi)] homilet. konsten att dela en predikan i lämpliga avdelningar, indelning av predikan. Möller PredSätt 156 (1779). Den trefaldiga ortotomiens princip (hos Schartau). Brilioth PredH 230 (1945).
Spoiler title
Spoiler content