publicerad: 1898
ANRÖRA an3~rö2ra, äfv. ~rœ2ra, v. -rör, -rörde, -rört, -rörd; se för öfr. RÖRA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Wollimhaus Syll. (1649, under attactus), Verelius Ind. (1681, under fipl), Fiellström (1738)), -ING (†, RARP V. 2: 22 (1655)), -NING (†, Lex. Linc. (1640, under contactus)).
Ordformer
Etymologi
[fsv. anröra, efter mnt. anroren; jfr ä. d. anrøre, nnt. anrören, holl. aanroeren, t. anrühren]
— jfr RÖRA AN.
1) (numera knappast br.) i yttre l. eg. mening: vidröra, beröra. I samma stund, när man honom (dvs. stenen) anrörde, / All plåga han lindrade och bortköhrde. Fosz 422 (1621). Konungarne aff Franckrijke och Engel(and) .. (kunna) medh dheras blåtta anrörande .. läckia (dvs. läka) dhen fallande Sooth. Rel. cur. 57 (1682). (”Bidevindseglarnas” trefvare) äga en vidfästande egenskap, hvarigenom flere gå af och blifva sittande vid det de anröra. A. Modeer i VetANH 10: 288 (1789). Två gånger hon .. med stafven ynglingen anrör. Adlerbeth Ov. 371 (1818). i bild: Hwad war onyttigare än thet at anröra thenne strängen? Österling Ter. 3: 133 (1708); jfr 2. — särsk.
a) (†) matem. tangera. Rörlinien (tangens) är TSQ, som anrörer ringen vtan om på en punkt. Swedenborg Reg. 5 (1718).
b) (enst.) om ljud: träffa (örat). Ljudet från ett instrument anrör ju bättre mitt öra från ett närgränsande rum, om dörren står öppen, än om den är stängd! Strindberg Tr. o. otr. 4: 238 (1897).
2) (†) i tal l. skrift vidröra l. (flyktigt) behandla l. afhandla; omorda, omtala. Man anrörer nu inthet theras (dvs. anabaptisternas) wilfarelser, om Herrans J. Christi H. Lekamens och Blodz frånwarelse j Natwarden. Phrygius Föret. 23 (1620). Eneman Resa 2: 188 (1712). På öfversta Läcktarena .. äro ock 6. målningar .. men som de intet föreställa något särdeles, vil jag dem ei heller vidare anröra. Nordberg Clara 129 (1727). Dens. K. XII 1: 598 (1740). — intr., med prep. om. Lex. Linc. (1640, under degusto). I thet 12. Cap. är omtalt om Compagnie-Handel i gemeen, .. här warder ahnrördt om fåå Handelsmäns sammanskott til handels. Risingh Kiöph. 111 (1669).
3) (†) beröra, väcka rörelse l. medkänsla l. medlidande hos (ngn); röra. O Konung tagh mitt roop til tigh, / At iagh titt hierta så ahnrörer, / Tu migh bönhörer. Gyldenhielm Ps. 11 (c. 1605). Och såsom alle linier vti Cirkelen blifwa rörde aff hwar andre vthi medelpuncten: Altså bör oc then ena Menniskiones lijdande ock bedröfwelse anröra then andra. Muræus 1: 249 (1648).
4) (†) angå, gälla, beträffa, vidkomma; hafva afseende på. Alle the szaker och ærendhe .. som oss och menighe riichit anrörer. G. I:s reg. 3: 49 (1526). The saker wåro siel anrörandes äre. O. Petri Guds ord D 3 a (1528). Munkar skole vara under biscopernes lydhno, besynnerligha i the stycker, som evangelii predikan anrörandes äre. RA 1: 119 (1529). Alle andre saker, clagemål och ärender, ther icke anröre lif och godz. Därs. 266 (1540). Schroderus Uss. A 3 a (1626). Sådane böter, som ens heder och ähra kunna anröra. Abrahamsson 635 (1726); jfr ÄRERÖRIG. — särsk.
b) i uttr. hvad l. så mycket den saken anrörer o. d., hvad den saken angår (se ANGÅ II 3 b). Szå mykit thenn förtärning anrörer, som aff the Sex fänicke Knechter j theris afftåg her aff Rijkit skedd är. G. I:s reg. 16: 183 (1544). Hwad .. wallen ähr anrörendes. Hist. bibl. 2: 192 (i handl. fr. 1576). Hwadh Justitiens lopp utj det öfrige anrörer, så har Jag .. dragit åhoga att Tingen vthj laga tijdh äre hollne. C. Rålamb i HSH 31: 90 (1662).
c) i p. pr. mer l. mindre prepositionellt: angående. Om någhor Stycker wårs Herras Iesu Christi Nattward anrörandes. L. Petri (1562; boktitel). HSH 9: 67 (1577). Tala .. om något anrörande desse .. nöjen. P. Löfling i 2 Saml. 17: 6 (1750).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content