ANSKRIK an3~skri2k, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[ombildning af ANSKRI med anslutning till SKRIK; jfr d. anskrig]
(knappast br.) anskri. Gunild ger til et anskrik och springer ut. Hallman Bousar. 30 (1778; i Stiernstolpes o. Hansellis upplagor ändradt till anskri). Nilsson Fauna II. 2: 154 (1835; uppl. 1858: anskri; se under ANSKRI 1 b).
