publicerad: 1900
ANSKRIFVA an3~skri2va, v. -er, -skref, -skrefvo, -skrifvit, -skrifven (a`nskrifven Weste); se för öfr. SKRIFVA.
Etymologi
1) eg.: skrifva (ngt) på ngt l. skrifva upp (ngt).
a) (†) skrifva (ngt på en yta); vidskrifva. Peringskiöld M. upl. 205 (1710). Utanföre (dvs. utanpå Riddarhuset) stå .. sinnrika .. Tänckie-Språk anskrifna. Rüdling 87 (1731). Åratalet, som varit anskrifvit i brädden, är aldeles utplånadt och oläsligit. A. v. Stiernman Præs. i VetA 1758, s. 90.
b) (†) skrifva upp, anteckna (ngn l. ngt). Svart G. I 68 (1561). Alt grannerligen och noga vpteckna och anskrifua låtha. Vg. fornm. tidskr. 6—7: 26 (i handl. fr. 1619). The, som ännu wore vthi sine Fädhers .. wåld, skule sigh .. hoos Skatmästarna anskrifwa låta. Schroderus Liv. 836 (1626). I protocollet anskrifwa, at han sådant sielf för Gudh och menniskior förswara will. Emporagrius i KOF II. 2: 288 (c. 1655). Note down the names of those who make default to appear, tekna up, anskrif deras namn som äro borta. Serenius (1734).
2) eg.: uppföra (ngn l. ngt) under viss rubrik; notera.
a) (†) (i räkenskaper) bokföra, inregistrera, uppskrifva (en summa på ngn l. på ngns räkning). Om någen häreffter sin inlagde Summa begärade at sälia, kan han thet sigh ifrån och en annan anskrifwa låta. Sv:s handelskompanis kontr. 1625, s. A 1 b. Anskrifwa Skulden på en annan. Lex. Linc. (1640, under transcribo). Medel Oss och Chronan tilhörige .. skole på Wårt Cammar-Collegii räkning anskrifvas. Stiernman Com. 3: 665 (1668). På hwars och eens rätta Räkning an- och affskriffwa. Wexel o. lähn bancken C 4 b (1668).
b) bildl.
α) [jfr t. gut, übel, schlecht angeschrieben (sein, stehen), holl. goed, slecht bij iemand aangeschreven staan, äfvensom fr. être mal noté dans l'esprit de quelqu'un] i p. pf.; särsk. i uttr. vara (äfv. stå) väl l. illa anskrifven (hos ngn), vara väl l. illa ansedd l. omtyckt (af ngn), stå väl l. illa till boks (hos ngn). Nordberg 2: 187 (1740). Den utmärkta lyckan, at vara väl anskrifven hos Eder Kongl. Höghet. Tessin Bref 1: 131 (1752). Min sahlig fader var redan vid hofvet .. illa anskrefven. Höpken 1: 7 (1767). Skrapade eller eljest illa anskrifna .. Lappmarksprester. Læstadius Journ. 29 (1831). På Riddarhuset var Messenius illa anskrifven. Fryxell Ber. 9: 143 (1841). Tillfällighetsdikten i allmänhet (är) ej .. synnerligen väl anskrifven. C. A. Kullberg i SAH 41: 82 (1866). Inför en kritik af denna art skall visserligen Kellgren, för en del af sina ungdomsdikter, alltid komma att stå illa anskrifven. Böttiger 5: 166 (1867). De hos Mössorna värst anskrifna. Odhner G. III 1: 78 (1885). Illa anskrifven hos det täcka könet. Topelius Planet. 2: 57 (1889).
β) [utveckladt ur α] (numera knappast br.) i andra former, i uttr. anskrifva ngn väl l. illa hos ngn, bibringa ngn en god l. dålig tanke om ngn. Brinnande af begär att väl anskrifva sig hos ett så ansedt .. samfund. Nicander Hesp. 105 (1835). Han har illa anskrifvit er hos ministern. Dalin (1850).
3) (†) beskrifva, skildra. To particularize .. styckevis, omständeligen berätta, anskrifva. Serenius (1734; uppl. 1757: serskildt anskrifva). — närmande sig 2 b: utmåla. Christiern .. hade .. i Rom låtit anskrifva .. Sten Sture med de svartaste färgor. Dalin Hist. 2: 891 (1750).
Spoiler title
Spoiler content