SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSLÄGIG, adj.
Ordformer
(-slegig)
Etymologi
[af t. anschlägig, afl. af anschlag (jfr ANSLAG 12 o. 13)]
(†) förslagen, klok, listig. En godh Rytmestare .., thenn ther wäl förfarin och anslegig wåre j Krigz Handell. G. I:s reg. 8: 264 (1533). — jfr ANSLÄGISK.
Spoiler title
Spoiler content