SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSLAG an3~sla2g (a`nslag Weste), n. (†, m. G. I:s reg. 16: 149 (1544), Gustaf II Adolf 87 (c. 1620)); best. -et; pl. = ((†) -slägh 1 Kor. 13: 11 (NT 1526); -släge Tegel G. I 2: 389 (cit. fr. 1560); -släger (-sleger) G. I:s reg. 8: 314 (1533), B. S. Justen i HSH 36: 173 (1579), Tegel G. I 2: 242 (1622)).
Ordformer
Etymologi
[y. fsv. anslagh, af mnt. anslach, m., t. anschlag, m. (pl. anschläge); jfr d. anslag, n. (i ä. tid r.), holl. aanslag, m.]
eg. vbalsbst. till ANSLÅ.
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
1) abstrakt: handlingen att slå ngt mot ngt; konkret: anhåll, kolf. 2) abstrakt: handlingen att ngt slår mot ngt; konkret: (del af) föremål hvaremot ngt slår, särsk. byggn., tekn. o. boktr. 3) med. perkussion. 4) sockerbag. i fråga om massa till bakverk.
5) tonk. slag på tangent o. d.; tusch. 6) tonk. (anslående af) ton l. ackord. 7) tonk. början af ton o. d.
8) språkv. anljud. 9) ridk. början (af galopp). 10) i allm.: början.
11) företag. 12) plan, afsikt. 13) råd, förslag. 14) mening, åsikt.
15) sekvester.
16) i fråga om uppslaget tillkännagifvande. 17) anvisning af penningmedel; anvisad summa.
18) beläggning (af fuktighet).
1) eg.: handlingen att slå ngt mot ngt annat.
a) [jfr ä. d. ligge i anslag, t. im anschlage sein, liegen] (†) mil. eg.: gevärets (hastiga) placering mot kinden l. axeln; skjutfärdig ställning; i uttr. ligga i anslag(et). Öfverste-Lieutenanten låg i anslag, at gifva Arf-Printzen ett skått. Nordberg 2: 560 (1740). Möller (1790). Lindfors (1815).
b) gymn. snabbt o. kraftigt anbringande af händerna (på redskap vid bundna språng). Förberedningar till bundna språng med anslag. Ling S. arb. 3: 669 (1820).
c) [jfr motsv. anv. i holl.] om inslåendet af tråden i väfven medelst slagbommen; slag. Duken .. blef ojemn genom det olika anslaget (då mer än en person väfde därpå). L. A. Ekmarck i Läsn. f. folket 1845, s. 53.
d) konkret: (del af ett) föremål som slås l. lägges mot ngt l. hvaremot ngt slås l. lägges. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] tekn. del af ett redskap hvilken är afsedd att läggas emot l. intill l. på ett föremål för att gifva redskapet rätt riktning l. stödja det; anhåll, anlägg. (Strykmåttet) består gemenligen af en jernskifva, eller af en jernbeklädd trädkloss (anslaget), som har ett hål, i hvilket en 6 till 8 tum lång jernten går. Almroth M. tekn. 258 (1838). Båda hyflarne (dvs. både not- o. spunthyfveln) hafva vanligen från stockens sidor utstående handtag och vid sulan anslag d. v. s. till sidostöd anbragta stycken, hvarigenom hyflarne utan möda kunna föras i oförändradt rätlinig rigtning, längs kanten af arbetsstycket. Ekstrand Mek. industr. arb. 1: 190 (1880); jfr HYFVEL-ANSLAG. Rätvinkeln .. består af ett kortare tjockt stycke, anslaget eller anlägget, från hvars ena ända utgår under rät vinkel en längre, tunn skifva, bladet. C. Nordendahl hos Salomon Snick. 71 (1890).
β) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. t.] (numera föga br.) skjutk. kolf (på eldhandvapen). (De persiska infanteristerna) hafwa mycket swåra Muszqveter, och slår theras Hane öfwer ått Mynni(n)gen och icke till Anslaget. Kiöping Resa 51 (1667). I det I .. fören anslaget till kindbenet med ändan emot axelveket. Ex.-regl. f. inf. 1693, s. 12. Regl. f. inf. 1751, s. 66. Anslag, den nedersta breda, jemte den runda delen af stocken eller kolfven, mot hvilken kinden hvilar, och omkring hvilken handen fattar vid anläggningen. Källström Jagt 196 (1850, 1861). Studsarepistoler .. hafva .. lösa anslag af samma form som infanterigevärets kolf. Jochnick Handgev. 58 (1854, 1863). Billmanson Vap. 288 (1882; i hist. framställning). — (numera knappast br.) om stycket mellan låset o. kolfven på gevär: handtag, kolfhals, rundning. Möller (1782, under anschlag). Stycket (på böss-stocken) från .. (låset) till kolfven kallas anslag. Svederus Jagt 23 (1832). Almqvist (1842). Dalin (1850).
2) motsv. ANSLÅ I 1.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i sht tekn. ss. abstrakt vbalsbst.: slående (emot ngt). Genom stångens (på ankaret i ankarur) anslag mot ett af (de dess rörelse reglerande) stiften. Uppf. b. 6: 228 (1875). Vattnets anslag mot huden (vid dusch). Wretlind Läk. 1: 80 (1893). Därs. 3: 49 (1895). — särsk. [jfr motsv. anv. i holl.] skjutk. om projektils slående emot föremål. Grundell Artill. 67 (1705). Af kulans storlek beror till stor del, hvilken förstörande verkan den i anslaget kan åstadkomma. J. A. Hazelius enl. SAOB (1870). Vid snedt anslag (mot en benknota) söker kulan sig en väg förbi knotan. W. G. Billmanson i NF 7: 757 (1883). (Vissa torpeder) innesluta hvar och en en större sprängladdning af bomullskrut i sin spets, hvilken vid anslag mot fartygbotten bringas till explosion af en tändladdning. Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 315. med särsk. afs. på därvid uppstående ljudalstring. Anslag: Kulans hörbara träff på ett föremål. Hemberg Gångarter 286 (1897).
b) konkret: (del af ett) föremål hvaremot ngt slår. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] byggn. om det framspringande parti af infattningen kring port l. dörr osv. mot hvilket denna sluter sig. Stål Byggn. 1: 232 (1834). I midten af muren gjordes anslag för en gallerdörr. Brunius Metr. 481 (1854). I stället för fönsterkarm kan man äfven mura ett omkring 3 tum djupt anslag. Rothstein Byggn. 694 (1859, 1875). jfr: Å dubbeldörrar förses båda dörrarna med ”anslag” (ett slags fals i midten af dörren). Uppf. b. 1: 449 (1898).
β) tekn. på maskindelar o. d.: parti hvaremot ngt slår. Häfstången är förlängd med ett stycke messing, hvars nedböjda ända .. kan röra sig mellan de båda anslagen. Nyström Telegr. 254 (1869). På bättre pumpverk äro vanligen ventilen och dess anslag af metall. Uppf. b. 2: 194 (1873); jfr VENTIL-ANSLAG. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1896, A. M. s. 96.
γ) boktr. rem hvaremot remmikan slår o. hvaraf den åter nedkastas på däckeln. Deleen (1836, under anschlag).
3) med. knackning (på kroppsytan för undersökning af underliggande inre organ); perkussion. Vid anslag å bröstkorgen (perkussion) uppkommer ett ljud, som icke är doft. Lundberg Husdj. 130 (1868). Anslag mot bröstkorgen. Hallin Hels. 2: 342 (1885). Wretlind Läkareb. 5: 61 (1897).
4) sockerbag. om en viss procedur medelst hvilken (icke bildbar) massa till bakverk beredes; äfv. om sålunda åstadkommen massa. Kallvispadt, dubbelt anslag. Då man regelmässigt medelst rörning, vispning o. d. sammanarbetar de ämnen, af hvilka finare bakverk skola bestå, slår man an, eller gör anslag. Grafström Kond. 293 (1892). Anslag till mandeltårtmassa sker allmännast på samma sätt som kallt, rördt anslag till biscuitmassa. Därs. 186. Af socker och ägg göres ett varmt anslag. Därs. 188. — jfr BISKVI-, DUBBEL-ANSLAG.
5) motsv. ANSLÅ I 2: (i afsikt att framkalla ton gjordt) slag (på tangent, sträng osv.).
a) tonk. om slag på (l. nedtryckande af) tangent(er). Anslag med fingerspetsen, med handleden (då nedtryckningen af tangenterna åstadkommes medelst rörelse af handleden). Anslaget bör ske med all möjelig jämnhet. Vogler Clav.-sch. 25 (1798). Drake Gollmick Terminol. 104 (1842). De kraftiga, senfulla, magra händernas anslag på tangenterna. G. Nordensvan i Nord. tidskr. 1895, s. 514. Nu följer anslagsöfning .. i tre tempi. På 1 lyftes .. fingret .. På 2 faller fingret tillbaka på tangenten .., på 3 följer det egentliga anslaget, som består uti tangentens stadiga nedtryckande. Norrman Breslaur Pianosp. 13 (1896). jfr: Af en riktig Handställning och Applikatur beror Tuschen eller sättet att vidröra tangenten: hvarvid iak(t)-tages anslaget, appuin eller tryckningen och fingrarnes .. uplyftande. Mecklin För beg. i tonk. 26 (1802). jfr FORTE-, HANDLEDS-, LEGATO-, OKTAV-, PIANO-, SIDO-, TERS-ANSLAG m. fl. — särsk.
α) [jfr d. anslag, t. der pianist hat einen guten anschlag] sätt på hvilket tangenterna anslås, särsk. med afs. på den större l. mindre konstmässigheten; tusch. Mjukt, musikaliskt anslag. Har .. (den spelande) vinnlagt sig om ett säkert, lätt och redigt anslag, så skall ingen ton uteblifva. Läsn. uti mus. ämnen 4: 93 (1829). Med ett både energiskt och mjukt anslag .. förenar hon uttryck och nyansering i hög grad. Norman Mus. upps. 62 (1883, 1888). En utmärkt pianist med stor färdighet och elegant anslag. A. Lindgren i NF 13: 1232 (1889). En ung flicka, som gjorde musik, enkelt men känsligt och med godt anslag. Tavaststjerna Hårda tider 128 (1891). i bild. Sådana (sånger), som fordra den höga stämningen och det starka anslaget. A. Andersson i SAH 51: 31 (1875).
β) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (mindre br.) tangenternas förhållande vid fingrarnas tryck på dem (med hänsyn till den större l. mindre lätthet hvarmed de låta nedtrycka sig); tusch. Lätt, tungt anslag. SAOB (1870). Vi se här (dvs. vid tangentmekanismen på pianot) .. en hel följd af storheter eller mått, som bero af hvarandra och måste stå i inbördes öfverensstämmelse, så vida ett verkligt godt anslag skall kunna vinnas. Uppf. b. 2: 500 (1873); jfr α.
b) tonk. o. tekn. i annan eg. anv. Då de (dvs. ett visst slag af metallstafvar) ej ljuda genom svängning, utan genom blotta anslaget. Uppf. b. 2: 483 (1873). En ”riktig” klocka låter vid anslag höra en till sin tonhöjd skarpt bestämd klang. PT 1897, nr 247 A, s. 3. jfr: Stämgaffeln är ett litet entonigt stålinstrument, som, medelst anslag mot en hård kropp .. försättes i ljudande tillstånd. Drake Gollmick Terminol. 77 (1842); jfr 1. — särsk. motsv. ANSLÅ I 2 a. Osäkerhet uti hamrarnes anslag (vid pianospel), d. ä. hammaren slår an endast en sträng i stället för tre. Läsn. uti mus. ämnen 4: 76 (1829). A. Billmanson i NF 15: 777 (1891).
6) tonk. motsv. ANSLÅ I 3, om (anslående af) ton l. ackord. Först anslag, löpningar till melodier, / Så harmoni med fullaste musik. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 94 (1839). (Han) knäppte några sorgliga anslag på lutan och sjöng. Crusenstolpe Mor. 2: 62 (1840). Höijer Mus.-lex. (1864). På en lång stund hördes intet annat ljud än .. några lätta anslag på ett piano. Lundegård Tannhäuser 1: 27 (1895). jfr ACKORD-, TON-ANSLAG. — särsk.
a) (föga br.) oeg., i fråga om sång; jfr ANSLÅ I 3 c. Det hastigare eller långsammare anslaget af drill-tonerne. Dannström Sångmet. 61 (1849).
b) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., i sht i fråga om poesi. Begge (dvs. Dahlgren o. Bellman) hängåfvo sig åt skämtet och en yster fröjd; men man hör på det första anslaget, att den ena icke är den andra. A. I. Arwidsson hos C. F. Dahlgren S. arb. 1: XXV (1847). Vi kunna ej afsluta denna korta redogörelse för Hjärnes skaldskap, utan att fästa uppmärksamheten på det första anslag af hans lyra, eller grafskriften öfver Repplerus. Beskow Minnesb. 1: 222 (1856). (Profpsalmerna) äro ojemna till sitt värde; men nya anslag, nya löpningar på harporna förnummos dock här. Wirsén i 3 SAH 2: 420 (1887).
c) (†) angifvande af ton l. ackord hvarigenom början af ett musik- l. sångstycke tillkännagifves. Envallsson Mus. lex. 13 (1802).
7) tonk. i fråga om början af ton, musikstycke osv.
a) ansättning (af ton), tonansats; jfr ANSLÅ I 5 a. Gamba .. har, i förhållande till Principalen, medelstark ton, ljus klang, långsamt anslag (”stråkton”). Lagergren Orgelsk. I. 4: 2 (1894).
b) om starkt accentuerad begynnelseton i drill. En drill kan delas i trenne afdelningar: sjelfva Anslaget, den egentliga Drillningen och Efterslaget. A. Mankell Lärob. 110 (1835). jfr Vogler Clav.-sch. 31 (1798).
c) (föga br.) dubbelt förslag. Det dubbla föreslaget (anslaget) består af två korta förslagsnoter. Bauck Musikl. 1: 90 (1864).
d) (föga br. utom bildl.) om första, inledande ackord i musikstycke. Anslag .. (premiers) accords. Berndtson (1881). — bildl., i fråga om poesi. Af samma kynne (som Dahlgrens Vårbäcken) är den älskliga Marcheroute för våren .. med dess käcka anslag: ”Opp, gamle hållkarl vid norra polen (osv.)”. (Schück o.) Warburg Litt.-hist. 2: 605 (1897).
8) (numera knappast br.) språkv. begynnelseljud, anljud; jfr ANSLÅ I 8. (L och n i fsv. växla) sällan i anslaget, såsom lykil och nykil. Rydqvist SSL 4: 310 (1870). B förekommer i inhemska ord egentligen blott som anslag (begynnelse-ljud) framför vokal (osv.). Därs. 236. jfr: Utelemnadt eller tillagdt h-anslag. Därs. 163 (1868). — jfr KONSONANT-, VOKAL-ANSLAG.
9) ridk. början (af galopp), med afs. på själfva ombytet af rörelsesätt; jfr ANSLÅ I 9. Hästen lagar sig till anslag (af galopp). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 103 (1836). Galoppen var ledig, trots ett par anslag till korsgalopp. SD 1899, nr 184, s. 7.
10) i allm.: början; i ssgn ANSLAGS-MASKA.
11) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) motsv. ANSLÅ I 10: företag, förehafvande. Så at aff all hennes (dvs. drottning Margaretas) anslagh wel bemerkias kunde, at hon .. wille vtharma Swerighe. O. Petri Kr. 157 (c. 1540). Hwart och itt anslagh haffuer sin tijdh och sett. Pred. 8: 6 (Bib. 1541; öfv. 1897: företag). Medan man näppeligen synes kunna gå öfver (till Tyskland) med en sådan mackt, som ett så stort anslag behöfver. HSH 2: 84 (1629); jfr 12 a. C. Hårleman Præs. i VetA 1746, s. 3. — särsk. [jfr motsv. anv. i mnt. o. holl.] mil. militäriskt företag, krigsoperation, särsk. sådan af mindre betydelse; expedition. G. I:s reg. 3: 206 (1526). Fem till ansleger beredde kopfartter (dvs. handelsfartyg). B. S. Justen i HSH 36: 173 (1579). Altså haffue nu de käiseriske legenheet och tillfelle att gå till siös och göra anslagh effter deres egen velie. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 178 (1629). Hertig Berndt var vedh same tijdh uthgongen på ett anslag emott Mansfeldeske armeen. A. Oxenstierna Skr. 1: 222 (1634). N. Av. 4 Sept. 1656, nr 2.
12) plan, afsikt.
a) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl., mnt. o. t.] (numera föga br.) i allm.: plan, afsikt, uppsåt, rådslut, rådslag, beslut. Thet anslag oc hogskot Som eder nade .. begripeth (dvs. fattat) haffde. G. I:s reg. 1: 306 (1524). Herren .., huilkin .. skall .. openbara hiertars anslag. 1 Kor. 4: 5 (NT 1526; öfv. 1883: uppsåt). (Om) hertigen .. hade hafft god anslag med sig. P. Brahe Kr. 11 (c. 1585). Dijne Tanckar, / Anslag, och Ord; dijne gerningar alla du grunda på Gudz bud. Stiernhielm Herc. 367 (1668). Den som med nytta skall uptäncka och utföra store Anslag, måste hafva ett fritt Sinne och reent Förstånd. Ehrenadler Tel. 914 (1723). Stockenström Åm. i VetA 18 (1773). Genom sin fyndighet och rådighet i faror, genom sina kloka anslag .. kämpade .. (konung Sverre) sig fram genom alla hinder och svårigheter. Strinnholm Hist. 4: 172 (1852). Sundén (1885). jfr: Anslag .. plan (vanligast med bibetydelse af arg list). Cavallin (1875); jfr b. — särsk. (†) med anslutning till 1 a. Ryssarne voro om morgonen i anslag, at gå öfver morastet och gripa honom (dvs. general Roos) an. Nordberg 1: 862 (1740). Konung August var i fullkomligt anslag på Lifland. Därs. 62.
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i sht i högtidlig stil l. skämts.) hemlig ond afsikt l. plan; stämpling, anläggning, komplott; företrädesvis i pl. Jag misstänker nästan, att du har något anslag mot min kassa, eftersom du är så vänlig. Wtaff hans listoge anslagh .. kwnne (vi) bemerkia at han inthit got hade j synneth. G. I:s reg. 2: 119 (1525). När Gud förhindrar wår kötzliga wilia, och förtagher all ond rådh och dieffuuls anslagh. Kat. 10 (1572). Här i brukades .. een serdeles politisk, Jesuvitisk anslag. Gustaf II Adolf 87 (c. 1620). Blodige anslag. RARP 1: 10 (1626). För tin Majestätiske thron nederfalle wi .., .. bediande, at tu wille alla tina och tin helga Församlings fienders anslag til intet giöra. Handb. 1693, s. 219. (Att hon) emot min Person något ondt anslag i skölden förde. Humbla 229 (1740). Mörksens anslag. Ps. 1819, 40: 2. Lübecks hat mot konungen (dvs. G. I) gaf sig luft i .. hemliga anslag mot hans lif. Geijer II. 3: 95 (1834). Sedan fiendens anslag var omintetgjordt. Fryxell Ber. 7: 190 (1838). Oftast misslyckas hans (dvs. den orättfärdiges) orättrådiga anslag. Franzén Pred. 2: 217 (1842). Befläcka ej din själ med något anslag / Emot din mor. Hagberg Shaksp. 1: 304 (1847). Jag fick ej svärdet, för att onäpst lemna / Hvart ett förrädiskt anslag mot mitt lif. Ridderstad 3: 91 (1862). Ondskans anslag. Ordspr. 15: 26 (öfv. 1897). — jfr MORD-ANSLAG.
Anm. till b. Denna försämrade bet., som ordet, troligen under påverkan från tyskan, där samma utveckling försiggått, småningom erhållit gm att ofta förbindas med bestämningarna ond, listig, djäfvulens, fiendens o. d., torde först under 1700-talet blifvit mera fixerad i sv. Sahlstedt (1773) synes vara den förste sv. ordboksförf. som upptager den. De ofvan upptagna språkprof som förskrifva sig från ä. tid äro därför möjligen (åtminstone delvis) att föra till a.
c) (†) sträfvan. (Kristi) heela wäsende och anslagh stodh emoot dieffwulen. O. Petri 2 Post. 140 a (1530). Bätrer idhart wesende och anslagh. Jer. 18: 11 (Bib. 1541; öfv. 1897: edert lefverne och edert väsende).
13) [jfr ä. d. anslag] (†) råd, förslag; särsk. i förb. råd och anslag. I (dvs. hustrun) skolen .. giffua godh rådh och anslagh vthi alla Christelighe och lofflighe förehaffuande. Handb. 1614, s. 37 a. Somblige framburo thet anslaget, at man skulle ryckia in vthi Africam. Schroderus Liv. 246 (1626). Judas .. hölt sig til sins Herras uppenbara fiender, och gaf anslag, huru the kunde fånga och gripa Honom. Spegel Pass. 81 (c. 1680). En Öfwerhetz Persons lefwerne är ljka som en Almänning, hwarest hwar och en hämtar råd och anslag. Block Progn. 137 (1708). — abstrakt: rådslående, öfverläggning. Helsingius (1587). Keys. Mayt. och andra Fursters Anslag medh Konung Christiern. Tegel G. I 1: 288 (1622).
14) (†) mening, åsikt; fundering. Then stund iach war itt barn, thå taladhe iach som itt barn, och hadhe barnsligh anslägh. 1 Kor. 13: 11 (NT 1526; Bib. 1541: hadhe sinne som itt barn; jfr Luther: kindische anschläge). Anslagh .. sententia. Helsingius (1587). Huarföre jagh efter allehanda anslagh, hafuer vptänckt et annat, enkannerliga till thenne handelen bequämt och behändigt Instrument. Stiernhielm Arch. C 1 b (1644). Komma på allahanda anslag. Möller (1782, under anschlag).
15) (†) motsv. ANSLÅ I 11: beslag, sekvester. Alle Skep som tijt handla, warda befrijade för anslag, tächter och flere beswär. Risingh Kiöph. 108 (1669).
16)
a) motsv. ANSLÅ II 2 a.
α) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] (†) ss. abstrakt vbalsbst.: uppslående l. uppsättande (af tillkännagifvande o. d.). Proscriptio, .. En zedels anslag. Cellarius (1699, 1729).
β) [jfr motsv. anv. i t.] konkret: (på vägg, dörr, tafla osv.) fäst skriftligt meddelande l. tillkännagifvande. Gunstige Läsare! Jag hade wäl nu, såsom åtskillige gånger tillförenne, ärna budit eder, Gode Herrar, med ett Latinskt anslag. Rudbeck Progr. 339 (1677). Tager någor Rättens offenteliga anslag bort; böte tiugu daler. RB 24: 5 (Lag 1734). Konungen .. befallde landtmarskalken att genom anslag sammankalla adeln till nytt plenum. Adlerbeth Ant. 1: 74 (c. 1792). Atterbom Minnest. 1: 25 (1847). Tabula auctionaria(,) anslag om auktion. Cavallin (1875); jfr AUKTIONS-ANSLAG. De Geer Minnen 1: 127 (1892). — (†) affisch. Anslag til en Comedie, Play-bill. Widegren (1788). Envallsson Mus. lex. (1802, under affiche).
b) motsv. ANSLÅ II 2 b. Indicatura .. Anslag, tilkenna giffuelse. Lex. Linc. (1640).
α) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (numera mindre br.) i sht jur. ss. abstrakt vbalsbst.: offentligt tillkännagifvande gm anslående. Varde anslag i saken å nyo, åtta dagar ther efter. RB 27: 2 (Lag 1734). Sedan parterne .. om en viss tima tilsagde blifvit, och ordenteligit anslag dagen förut skedt. Flintberg Lagf. 3: 60 (cit. fr. 1757). När anslag til upropet bör skje. Därs. 4: 688 (1801). — (†) motsv. ANSLÅ II 2 b γ: utlysande (af sammankomst). RARP 8: 89 (1660). Ridderskapet ock Adelen biföllo, at anslag skier til i morgon kl. half tije. 2 RARP I. 2: 9 (1720).
β) konkretare. Göra anslag om ngt. Cavallin (1875). — (†) på uppslaget tillkännagifvande utsatt tidpunkt (för sammanträde o. d.). De, som sittia i Deputationerne, skola vid vijte infinna sig inom en half tima ifrån anslaget. 2 RARP 2: 231 (1723).
17) motsv. ANSLÅ II 4 a: (af myndighet, representation l. korporation) för visst ändamål gjord anvisning af penningmedel; på sådant sätt anvisad penningsumma, anslagssumma, anslagsbelopp. Ordinarie, extra ordinarie (l. extra), fast, årligt, tillfälligt anslag. Anslag till specialstater, till löner, för extra utgifter. Anslag på extra stat. Bevilja, vägra anslag till något. Förnya, indraga, öka, nedsätta ett anslag. Anvisa ett anslag till något, tilldela någon ett anslag. Söka, begära (ett) anslag. (Ständerna) skulle nu låta thet ährendet (dvs. att finna råd o. medel till utrikes skuldens afbetalande) wara sigh först befahlat (dvs. anbefalldt) medh något ymnigare anslag, än sidst skedde vthi Wastena. Girs G. I 70 (c. 1630). Weste (1807). Genom frikostiga anslag och yttre utmärkelser gaf .. (G. III) lif och belöning åt sin tids stora författare. Blom 313 (1819). Fördela anslaget mellan hvarje särskildt bestämd post. Palmblad Norge 322 (1846). Riksdagen .. visade sig ganska frikostig med anslag för den högre bildningen. De Geer Minnen 2: 281 (1892). Akademien beviljade det för ändamålet erforderliga anslaget. Sander Marmorlej. 16 (1896). — (numera föga br.) i förb. göra anslag, anslå medel. Norige har .. icke försummat att göra anslag för vettenskaper, försvarsverket och allmänt nyttiga företag. Palmblad Norge 195 (1846). — jfr AFLÖNINGS-, EXERCIS-, FYLLNADS-, FÖRSLAGS-, GEVÄRS-, KRIGS-, KRONOTIONDE-, LÖNE-, LÖNINGS-, NYBYGGNADS-, PEDAGOGI-, PENNING-, RESEMEDELS-, RESERVATIONS-, SKOGS-, SPANNMÅLS-, STATS-, STIPENDIE-, TILLSKOTTS-, TILLÄGGS-, TIONDE-, UNDERHÅLLS-, VAPENÖFNINGS-, ÅRS-, ÖFVERGÅNGS-ANSLAG m. fl.
18) [jfr holl. aanslag, äfvensom SLÅ SIG i bet. imma sig, blifva fuktig l. våt, om fönster o. d.] (föga br.) beläggning (af vatten l. fuktighet på glas o. d.); jfr ANSLÅ II 6. Det anslag af vatten, som .. vid (en persons) .. inträde (vintertiden i ett varmt rum) bildat sig på (hans glasögon). Nyström Telegr. 91 (1869).
Sammansättningar.
ANSLAGS- an3slags~, äfv. -slaks~ -ART~2. särsk. till 5 a. Norrman Breslaur Pianosp. 37 (1896).
(17) -BEGÄRAN~020. NDA 15 (1875).
(17) -BEHOF~02. Det årliga anslagsbehofvet blefve endast 250,000 rdr sp. Odhner G. III 2: 380 (1896).
(17) -BELOPP~02. SvT 1852, nr 15, s. 3. En mängd stora anslagsbelopp, som af andra kammaren blifvit afslagna, hafva beviljats genom gemensam votering. De Geer Minnen 2: 22 (1892).
(17) -BOK~2. jfr: De fyra departementens särskilda anslags- och liqvidböcker. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1896, s. 78.
(2 b β) -BREDD~2. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1874, s. 251.
(2 a) -BULT~2. tekn. Hvarje verktyg har dessutom en anslagsbult .. i ändamål att begränsa revolverns glidande rörelse på prisman. G. Sellergren i Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 86.
(16) -DAG~2. Ansökningstiden till lärare-beställningar vid Elementar-Läroverken .. skall .. räknas från anslagsdagen. SFS 1845, nr 44, s. 7. Lundell (1893).
(2) -FALS~2. byggn. Södra sidoingången (på Husaby kyrka) .. har .. en rätvinklig .. fördjupning omkring den yttre kanten och 10 tum bred anslagsfals med smygvinkel å den inre. Brunius Resa 221 (1839). Dens. Gotl. k. 2: 300 (1865). Björkman (1889).
(17) -FORDRAN~20.
(17) -FORDRING~20. i sht i pl. Samtiden 1871, s. 34. Det var egentligen endast för försvaret, som regeringen framställt några större anslagsfordringar. De Geer Minnen 2: 49 (1892).
(17) -FRÅGA~20. Askelöf Min. 13 (1834). Anslagsfrågorna fingo .. en tillfredsställande lösning. De Geer Minnen 2: 190 (1892).
(17) -FÖRHÖJNING~020. Palmblad Bih. 124 (1847). Samtiden 1874, s. 612.
(1) -HAMMARE~200. tekn. i bild. Såsom en erfaren och skicklig skogskännare pröfvar han (dvs. hackspetten) först med anslagshammaren — näbben — hvilket ljud trädet gifver ifrån sig: om det är skadadt eller friskt inuti. Läsn. f. folket 1863, s. 282.
-HASTIGHET~102 l. ~200. särsk. till 2 a, skjutk. Ehrenstam Sjöartill. 277 (1839). (En) laddning, hvilken enligt beräkning borde gifva projektilen en anslagshastighet af 413 m. Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 141.
(1 d α) -HYFVEL~20. Zidbäck (1890). Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 58.
(1) -JÄRN~2.
1) (fordom) till 1 d β, om på vissa ryttarepistolers handtag befintligt järnbeslag försedt med hål för ”anslagets” fästande vid pistolen. Jochnick Handgev. 60 (1854, 1863). Tigerhielm 6 (1880). H. W. Westin i NF 12: 1327 (1888).
2) tekn. omslagsjärn. Schulthess (1885).
(2 a) -KANT~2. byggn. Reglar, som .. äro infälda uti anslagskanten på dörren, så att de ej synas, när hon är stängd. Rothstein Byggn. 693 (1859, 1875).
(2 a) -KLACK~2. sjöt. klack l. utsprång anbragt på roder i syfte att hindra dess vridning öfver en viss gräns. Alla roder förses med lås för att hindra deras aflyftning och med anslagsklackar eller stoppare efter en bestämd vridning. Engström Skeppsbygg. 28 (1889).
(2 a) -KNUT~2. väfn. J. O. Andersson Väfn. 67 (1880).
(11) -KOPFART. (†) för mindre krigsoperation afsedt kofferdifartyg. Anslagz kopfartter. B. S. Justen i HSH 36: 176 (1579).
(17) -KRAF~2. GHT 1897, nr 68, s. 2.
-KRAFT~2. särsk. till 2 a, skjutk. J. Ericsson enl. Kindblad (1867). Tillräcklig anslagskraft hos kulan, så att den kan genomtränga svagare hinder. Eldhandv. skjutsk. 2: 89 (1886). Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 215.
(1 d α) -LINJAL~02. Handb. f. val af hjelpm. 2: 10 (1895).
(2 a) -LIST~2. om list hvaremot ngt slår. Uppf. b. 2: 501 (1873; i tangentmekanismen på piano af ä. konstruktion). särsk. byggn. Vid flygeldörrar anbringas en list, anslagslist, .. som täcker fogen emellan de båda dörrhalfvorna. Rothstein Byggn. 692 (1859, 1875). Tidn. f. lev. 1892, nr 26, s. 2.
-LJUD~2. särsk. till 2 a slutet. Den totala saknaden af anslagsljud .. (utmärker) en säker bom. Hemberg Gångarter 52 (1897).
(10) -MASKA~20. Innan broderiet börjas, gör man en anslagsmaska på tråden, tager denna i venstra handen, för den under bågen och till den figur der man vill börja. Berg Handarb. 45 (1873).
(4) -MASSA~20. gm anslag åstadkommen massa till bakverk. Grafström Kond. 175 (1892).
(17) -MEDEL~20. På de senare åren hafva byggnadsarbetena (vid Karlsborgs fästning) af brist på anslagsmedel legat nästan nere. Ill. Sv. 1: 318 (1882). Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1896, s. 82.
(5) -MEKANIK~102. A. Lindgren i NF 8: 805 (1884).
(2 b α) -MUR~2. (föga br.) Denna portal prydes .. å hvarje anslagsmur med en kolonn mellan två hörnsprång. Brunius Metr. 539 (1854).
(2 a) -MUTTER~20. tekn. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1896, A. M. s. 96.
(17) -NEDSÄTTNING~020. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1875, s. 82. Wieselgren Vår samt. 181 (1877, 1880).
(7 b) -NOT~2. Anslagsnoten (bör) väl accentueras. A. Mankell Lärob. 111 (1835). Lundell (1893).
(16 a β) -PELARE~200. annonspelare. PT 1898, nr 228 A, s. 3.
(17) -POST~2. Sv.-fin. lagt. (1883). Om en anslagspost å kostnadsstaten synes komma att öfverskridas. SFS 1897, nr 86, s. 26.
-PUNKT~2. särsk.
1) till 2 a. J. O. Andersson Väfn. 89 (1880). särsk. skjutk. Den vinkel, som kulbanans tangent i anslagspunkten gör med målets yta. W. G. Billmanson i NF 7: 757 (1883).
2) till 5 a. Hvar tangent (i jankoklaviaturen) har tre anslagspunkter. A. Lindgren i NF 12: 1242 (1888).
(16) -SEDEL~20. (föga br.) Dalin (1850). Kindblad (1867). särsk.: (†) affisch. Anslags-sedlarne voro utan alt skryt. PT 1791, nr 59, s. 1.
(2 a) -SIDA~20. väfn. J. O. Andersson Väfn. 84 (1880).
(2 a) -SKENA~20. (föga br.) byggn. Dörrarne bestå af .. furuplankor med greniga och bladprydda gångjern och randade anslagsskenor. Brunius Gotl. k. 2: 323 (1865).
(1) -SKIFVA~20. tekn. (Handsågsapparat för olika vinklar) utgöres af ett slags träbord .., som uppbäres af låga fötter. Vid dettas bakre långsida är anbragt en vertikal, på midten ituskuren anslagsskifva .., mot hvilken det stycke, som skall sågas, stödes. Tekn. tidskr. 1877, s. 163.
(2 b β) -SKRUF~2. Genom anslagsskrufven (på den elektriska ringklockan) kan man reglera både vibrationshastigheten och ljudstyrkan. Uppf. b. 3: 551 (1897).
(2 a) -SNÖRE~20. boktr. snöre hvaremot remmikan hvilar, då den är uppslagen. Björkman (1889).
(2 a) -SPÅN~2. boktr. spjäle l. träbit hvarpå remmikan hvilar, då den är uppslagen. Dalin Fr. o. sv. lex. (1843, under servante). Kindblad (1867).
-STIFT~2.
1) tekn. till 2 a. särsk. om stift mot hvilket ngt slår. Stångens (på ankaret i ankarur) mellan anslagsstiften befintliga ända. Uppf. b. 6: 228 (1875). Bergqvist o. Hellberg Cyl. 12 (1881).
2) till 5 b. Ofta (fick på de gamla klaveren) en och samma sträng göra tjenst för två toner, hvilket i den ursprungliga mekanismen, der anslagsstiftet, tangenten, med tangentlyftaren utgör ett fast sammanbundet helt, i nödfall går för sig. Uppf. b. 2: 493 (1873).
(2 a) -STYCKE~20. tekn. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1877, s. 257. Ekstrand Mek. industr. arb. 1: 182 (1880).
-STYRKA~20. särsk. till 5 a. Norrman Breslaur Pianosp. 36 (1896).
-STÄLLE~20. särsk.
1) till 2 a. Slussportarne utföras af valsade balkar och plåt samt beklädas å anslagsställena med grofva ekbjelkar. F. V. Hansen i Tekn. tidskr. 1889, s. 203.
2) till 5 a. Anslagsställena på tangenterna. Norrman Breslaur Pianosp. 13 (1896).
(17) -SUMMA~20. SFS 1832, s. 250. Örlogsflottans årliga anslags-summa. Gyllengranat Sv. sjökr. 2: 114 (1840). H. L. Rydin i NF 19: 266 (1895).
-SÄTT~2. särsk.
1) till 4. Grafström Kond. 181 (1892).
2) till 5 a. Norrman Breslaur Pianosp. 63 (1896).
(17) -TABELL~02. Anslagstabellen för finska kadettkåren. FFS 1892, nr 37, s. 5.
(16) -TAFLA~20. Consistorii vanliga Anslagstafla. Alopæus Borgå gymn. 199 (cit. fr. 1789). Huru det står till med det sämre folkets bildning, derom synas anslagstaflorna i Thiergarten bära vittne. Snellman Tyskl. 373 (1842). Rundgren Skoltal 5 (1899).
(5 a) -TEMPO~20. Norrman Breslaur Pianosp. 61 (1896).
(16) -TID~2.
1) eg.: tid under hvilken offentligt tillkännagifvande är anslaget. Sv.-fin. lagt. (1883). särsk. i fråga om konkurs: tiden från utfärdandet af den offentliga stämningen till den däri bestämda inställelsedagen. Stadga 26 Aug. 1773, § 3. SFS 1862, nr 51, s. 17. Enligt den svenska konkurslagen är anslagstiden minst två, högst fyra månader. NF 1: 834 (1876).
2) medelst anslag tillkännagifven tid (för sammanträdes början). Bestämd anslagstid för ståndens sammanträden. Carlson Hist. 4: 342 (1875).
(16) -TIDTABELL~102. tidtabell afsedd att anslås (i stationshus o. d.). Frågan om .. tryckning af de enskilda jernvägarnes gemensamma anslagstidtabeller. SD(L) 1898, nr 166, s. 2.
(17) -TITEL~20. Kindblad (1867). Kongl. Maj:ts under anslagstiteln telegrafverket gjorda framställning. SFS 1894, Bih. nr 41, s. 12.
(7 d) -TON~2. (föga br. utom bildl.) ton hvarmed musikstycke börjar. En anslagston så ifrån harpan klingar. Nyberg 1: 239 (1828). bildl. Strandberg 1: 374 (1863). Alldeles orätt har likväl icke kritiken i sin fordran på en kraftigare anslagston. Ljunggren Sm. skr. 2: 65 (1877). P. Bagge i Läsn. f. folket 1898, s. 172.
-VINKEL~20.
1) [jfr d. anslagsvinkel] till 1 d α: med anslag försedt vinkelmått. Almroth M. tekn. 268 (1838). Är det ena benet tjockare än det andra, kallas vinkeln anslagsvinkel .., och kan då användas, när man vill draga linier vinkelrätt emot någon af arbetsstyckets raka kanter. Ekstrand Mek. industr. arb. 1: 120 (1876). NF 19 (1895).
2) till 2 a.
a) skjutk. vinkel som kulbanans tangent i anslagspunkten gör med ytan af målet, då skjutningen sker vinkelrätt mot detta. Inträngningen är äfven beroende af kulans anslagsvinkel. Billmanson Vap. 226 (1882). NF 19 (1895).
b) biljardsp. vinkel under hvilken en boll träffar vallen. Wilson Spelb. 68 (1888).
(17) -VÄG~2. i uttr. i anslagsväg. M. J. Crusenstolpe (1865) enl. SAOB (1870). De Geer Minnen 2: 22 (1892). K. M:t (har) i statsverkspropositionen för Örebro-Krylbobanan samt norra stambanans fortsättning i anslagsväg äskat 5,100,000 kr. VL 1898, nr 35, s. 2.
(17) -VÄGRAN~20. Samtiden 1874, s. 371. Lundell (1893).
(17) -VÄGRING~20. i sht i pl. En principiel opposition mot .. ministèren .. yttrade sig i anslagsvägringar. Samtiden 1871, s. 19. Wieselgren Vår samt. 52 (1871, 1880).
(17) -YRKANDE~200. Betänkligheter (funnos) mot ett bifall till regeringens och motionärernas anslagsyrkande. Samtiden 1874, s. 659.
(2 a) -YTA~20. tekn. De .. med små anslagsytor försedda kilarne. Tekn. tidskr. 1875, s. 203. särsk. för ventil. Tekn. tidskr. 1872, s. 286. Täckplattan till en ventil måste .. för åstadkommande af tillslutningen alltid hafva en större diameter än genomgångsöppningen .. Dennas (dvs. täckplattans) ringformiga yta plägar kallas tätnings- eller anslagsyta. W. Hoffstedt Därs. 1874, s. 251. Därs. 1890, s. 24.
(5 a) -ÖFNING~20. Norrman Breslaur Pianosp. 8 (1896).
-ÖGONBLICK(ET)~102. särsk.
1) till 2 a. (Kulans) på fallhöjden beroende hastighet i anslagsögonblicket. Fock Fys. 206 (1853, 1859).
2) till 5 a. Norrman Breslaur Pianosp. 52 (1896).
Spoiler title
Spoiler content