ANSPRÅKSLÖSHET an3språksløs~he2t l. 30~20, äfv. -sproks~, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) att vara anspråkslös. Man visste ej hvilket man mest skulle beundra, den herrliga gestalten, .. eller den fängslande anspråkslösheten. Agardh i SAH 15: 336 (1834). Det har alltid bjudit mig emot att begagna mig af något företräde, där jag finner, att alla borde njuta lika rätt, och många hafva funnit min anspråkslöshet i detta fall öfverdrifven och måhända tillgjord. De Geer Minnen 1: 24 (1892).
