SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSPRÄKERSKA, f.
Etymologi
[jfr ä. t. ansprecherin samt mnt. anspreker]
(†) kvinna som väcker anspråk. Anspräkerska, Petitrix. Lex. Linc. (1640). Ansprekerska. Dict. Hamb. (1700). — jfr ANSPRÅK, ANSPRÅKA.
Spoiler title
Spoiler content