publicerad: 1900
ANSTICKA an3~stik2a (a`nsticka Weste), v. -er, -stack, -stucko, -stuckit, -stucken; se för öfr. STICKA, v.1 vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.).
Etymologi
[liksom ä. d. anstikke, antända osv., efter de redan tidigt sammanblandade mnt. verben ansteken (med stark böjn.), eg. sårande sticka, egga, o. ansticken (med svag böjn.), eg. antända ngt gm att sticka en brand in däri, samt de häremot svarande likaledes sammanblandade t. anstechen o. anstecken; se AN, adv. II 1 anm. α, o. STICKA, v.1]
1) [jfr t. die finger sind von bienen angestochen] (mindre br.) (lindrigt) sticka (ngn), tillfoga (ngn) styng; numera bl. i p. pf. Så snart någon ting uthwärtes eller inwärtes kroppen ansticker och aggar, skakas hela kroppen ther wid. Linder Fross. 22 (1717). Puppor, som blifvit anstuckna af parasitsteklar, komma sedermera aldrig till utveckling. Holmgren Insekt. 195 (1867). — i utvidgad anv.: tillfoga smärtande styng, pina, plåga. Skalderna hålla före at deras (dvs. furiernas) syssla skall vara at .. med raserij och förtviflan ansticka de ogudachtige. Ehrenadler Tel. 268 (1723).
2) [jfr t. wer den abwesenden freund anstickt; eg. bildl. anv. af 1] (†) tala illa om (ngn), förtala. An-stikka .. förtala .. Anstukken .. förtald. Schultze Ordb. 5043 (c. 1755). — jfr STICKA AN.
3) [jfr holl. een vat bier aansteken, t. ein fass anstecken l. anstechen; jfr äfv. fr. piquer une futaille] tekn. gm att sätta in kran l. tapp i (fullt öl- l. vinfat o. d.) öppna (det) o. börja tappa; borra an, uppslå; jfr AFSTICKA, v.1 I 3 a. Jngen Krögare eller Gästgifware skal någon Fremmande dryck .. i sin källare inläggia, eller ansticka låta, förr än han .. hafwer ansagdt .. hwadh slags dryck thet är. Ordn. f. krög. o. gästgifv. 1622, § 2. Fausset .. en liten tapp i et fat, som brukas, innan det blir rätt anstuckit. Möller (1745). Ett nytt fat anstickes och ölet utskänkes. Reichard Bryggeriind. 18 (1899).
4) sjöt. medelst stek fästa ändan af (ett tåg vid ett annat tåg, en flagg, ett rundhult osv.); påsticka. Uti den aktre Hanfoten anstickes Bagbords store Göling. Sjöbohm Skeppstackl. 29 (1792). Toppläntornas båda ändar .. anstickas på handgjölingen ifrån Märssen och uphalas. Pihlström Aflöpn. 1: 82 (1796). Nedhalaren inrappas och anstickes vid fallet om Seglet. Därs. 224. Boström Tackl. 43, 117 (c. 1840).
5) [jfr t. den braten anstecken] (†) sticka (ett föremål) upp (på ngt spetsigt föremål), träda på, träda upp, sticka fast. To file up a writing, ansticka en skrifft på tråden. Serenius (1734, under file; uppl. 1757: uppsticka).
6) [jfr t. in brand anstecken; jfr äfv. fsv. han loth stikka eld oppa room] (†) antända, sticka i brand; dels med den person som tänder på, dels med elden ss. logiskt subj. Jagh (har) låtid anstika slåted och staden, effter han inted var att holla, och ingen garnison derij bliva kunde. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 43 (1629). Liungelden .. kan .. torra skogar, byggningar och annat slijkt ansticka. U. Hiärne Anl. 235 (1706). Hans Maj:t .. lät släcka elden i de husen, som vid fiendens ankomst blifvit anstuckne. Nordberg 1: 199 (1740). Weste (1807). jfr: Ansticka .. Antända försåtligt, anlägga eld under. Almqvist (1842; angifvet ss. i denna bemärkelse föga br.). Dalin (1850). — bildl. Han (dvs. Cupido) hafver .. anstuckit alla Nympherne som äro kring om (Calypso). Ehrenadler Tel. 246 (1723; fr. brûlé).
7) [jfr t. ansteckende krankheiten. Bet. torde urspr. vara en bildl. anv. af 6 (jfr INFLAMMERA) l. möjl. af 1] i fråga om smittande sjukdom, förruttnelse o. d.; eg. o. bildl.; numera nästan bl. i p. pf. jfr: Ansticka .. Smitta, angripa, förderfva, skämma. — Ordet brukas (i denna bemärkelse) .. endast i sup. med deraf härflytande perf. .. samt i part. pass. ... Detta part. pass. går i allmänna språket såsom ett adjektiv. Almqvist (1842).
a) i fråga om sjukdom.
α) (numera mindre br.) angripa, smitta, inficiera. — obj. är
α') den af sjukdomen angripna personen, kroppsdelen osv. Opasslig och .. af .. sjukdomen Inficerat och anstucken. Dahlberg Dagb. 91 (c. 1660). Fläck-febren, som redan anstuckit tvenne. Linné Öl. 38 (1745). Anstikka en med anden, Halitu aliquem morbo inficere. Schultze Ordb. 5043 (c. 1755). Om Boskapen går i bete, där den redan störtade ligger .., anstickes den strax af smittan. J. Haartman i VetAH 19: 48 (1758). Den 5te .. dagen från den tid kreaturet blifvit anstuckit. Florman Häst. 94 (1792). Han är anstucken af pesten. Nicander Minnen 1: 137 (1831). Det af sotsvampen anstuckna hvetet. Arrhenius Jordbr. 2: 66 (1862). En grönländsk gosse .. var .. anstucken af smittkopporna. T. Fries Grönl. 130 (1872). — (†) i p. pr. ss. adj.: smittosam, smittande. Anstickande och smittosamma Siukdomar. Oecon. 266 (1730). Bælter Cerem. 722 (1762).
β') stället där sjukdomen grasserar. Sthms stadsord. 2: 236 (1710). En smitta, som en gång anstuckit et land, utrotas icke så hastigt som den kommer. Linné Sk. 131 (1751). Då smittosame sjukdomar anstuckit de Söderligare länder, hafva de, oaktat Nordens köld, äfven hitflyttat. Tuneld 1: 9 (1773). Fartyget var anstucket af pesten. Fryxell Ber. 2: 95 (1826). År .. 1351 .. synas några af Rysslands vestliga gränsorter .. blifvit anstuckne (näml. af digerdöden). Ilmoni Sjukd. 1: 133 (1846).
β) (†) framkalla, gifva upphof till (smittande sjukdom). Orådeligit är, det alla fångarne i Fästningen skola blifwa qware, .. kunnandes af de samma jämwäl lätteligen smittosam sjukdom anstickas. Stiernman Com. 5: 844 (1700). Därs. 6: 23 (1710).
γ) (†) intr.: gripa kring sig, taga fart. Graszerande hastigt anstickande Farsoter. Block Ludwig Fältsiukor 8 (1717). En smittosam boskapssiuka .. hvaraf fänaden .. uti de byar och socknar, därest siukdomen ansticker, aldeles dör bort. 2 RARP 3: 496 (1723).
b) (föga br.) i fråga om börjande röta o. förruttnelse: angripa, göra skämd. Man får fula såår (dvs. rötsår), som .. snart anstickas af varma branden, särdeles på benen, the ther luchta ondt alt stadigt. Linder Skörb. 9 (1721); jfr a. Den (dvs. fisken) må .. igenom hufvudskiärande afhållas ifrån anstickande. Berch Hush. 83 (1747). En ruttnad del ansticker det öfriga. Sahlstedt (1773). Hettan ansticker köttet. Widegren (1788). — särsk. i p. pf. ss. adj.: angripen af röta, stadd i börjande förruttnelse, ankommen, skämd. Något ankomna eller anstukna Hjärpar, som kunna anses för half skjämde. Rothof 182 (1762). A. Sparrman i VetAH 39: 307 (1778). Anstucken mat. Widegren (1788). (Infusionsdjuren) rensa .. stillastående anstuckne vatn och vätskor. A. Modeer i VetANH 13: 104 (1792). Lindfors (1815). Meurman (1846).
c) (föga br.) i fråga om annan börjande förändring till det sämre i smak, beskaffenhet osv. hos ngt: smitta, göra sig obehagligt märkbar i (ngt), inficiera; stundom: förpesta. Den vildt växande (gräslöken) ansticker mjölken med lukt och smak. Aspelin Flora oec. 21 (1749); jfr Fischerström 1: 51 (1779). I Julio .. började rök ansticka Luften. P. Wargentin i VetAH 28: 93 (1767). Surt anstucket, pickeradt vin betingas .. af ättiksyre-(jäsning). Sundberg Mikroorg. 83 (1895).
d) mer l. mindre bildl., vanl. med direkt anslutning till a: smitta, angripa; i sht i fråga om åsikter o. d. Vi äre äfven bitne och anstuckne af djäfvulens dödande gift, eller synden. Borg Luth. 2: 135 (1753). Innan rötmånaden får vidare ansticka min herres förståndiga hufvud. Chydenius 372 (1778). Dessa villor .. kunna, lik en pestsmitta, .. ansticka hela landet. J. Åström i LBÄ 21—22: 29 (1799). Allmogen i (Ransäter) .. synes ej anstucken af den fåfänga och lyx, som annars inom provinsen tyckes blifva så allmän. H. Lilljebjörn 2: 36 (1867). Enligt samtidas uppgifter skall den unge Wetterstedt under sin studietid hafva varit anstucken af jakobinska tänkesätt. Forssell i 3 SAH 3: 56 (1888). GHT 1895, nr 211 A, s. 2. — (föga br.) i jämförelsevis god bet. I lägret fanns ingen .., som icke var anstucken af kamplystnaden. Kolmodin Liv. 3: 345 (1832). — (numera knappast br.) i förb. med prep. med. När Pnevmatica med något förgift är anstucken, så blifver i synnerhet hela Physica vend i förgift. Rydelius Förn. 12 (1718, 1737). Then ene kan med sitt skrymte-gift alla the öfriga, ei annorlunda än ett skabbugt får hela hiorden, ansticka, besmitta och förderfwa. Sahlstedt Hofart. 181 (1720). Med Hegelianismen anstuckne theologer. Claëson Skr. 2: 13 (1857).
Ssg: (jfr 5) ANSTICK-KIL30~2. bergv. kil som vid ett pumpverk stickes i den vanliga kilen för att förlänga den. Deleen (1836, under ansteckkiel).
Spoiler title
Spoiler content