ANSTRYKARE an3~stry2kare, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
person l. sak som anstryker; särsk. motsv. ANSTRYKA 1. Anstreicher .. anstrykare, påstrykare. Wikforss (1804). — särsk.
1) [jfr t. anstreicher] (†) person som har till yrke att bestryka ytor med färg; slätmålare, plankstrykare. Schultze Ordb. 5148 (c. 1755). En rätt målare .. (bör) på intet sätt .. sättas i jämförelse med en vanskapare och anstrykare. Bergklint Sam. 1: 205 (1781, 1794).
2) handtv. pensel l. borste som begagnas att öfverstryka större ytor med färg, anstrykningspensel. (Målarpenslar) äro af olika storlek och form, allt efter det ändamål de tjena till. Sålunda har man t. ex. för slätstrykning anstrykare och streckdragare. C. A. Ålander i AHB 131: 10 (1887). Becker Priskur. 1894, s. 106.
