publicerad: 1900
ANSTRÄCKA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[af AN, adv. II, o. STRÄCKA, v., sannol. bildadt under inflytande af t. anstrengen (se ANSTRÄNGA, v.1); jfr äfv. ANSPÄNNA samt lat. intendere]
1) (†) = ANSTRÄNGA, v.1 2. (Det) står .. i vår magt, att ansträcka våra krafter och använda dem väl. Bergklint Vitt. 264 (1774). Vi .. höje .. rösten mer eller mindre .. genom et starkare .. lungornas ansträckande. Dens. Sam. 1: 240 (1794).
Spoiler title
Spoiler content