SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSTRÄCKA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[af AN, adv. II, o. STRÄCKA, v., sannol. bildadt under inflytande af t. anstrengen (se ANSTRÄNGA, v.1); jfr äfv. ANSPÄNNA samt lat. intendere]
1) (†) = ANSTRÄNGA, v.1 2. (Det) står .. i vår magt, att ansträcka våra krafter och använda dem väl. Bergklint Vitt. 264 (1774). Vi .. höje .. rösten mer eller mindre .. genom et starkare .. lungornas ansträckande. Dens. Sam. 1: 240 (1794).
2) (†) = ANSTRÄNGA, v.1 3; se under ANSTRÄCKNING.
Spoiler title
Spoiler content