SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSTRÅK, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[af AN, adv. III 1, o. STRÅK]
(†) tonk. strykning l. drag (med stråke); jfr ANSTRYKA 2. På Stråkinstrumenter gifvas ock så kallade .. Flageolet-toner, som uppkomma genom lätta grep och anstråk nära stallen. Mecklin För beg. i tonk. 77 (1802). Anm. Med afs. på ordets anv. om stråkdrag hvarigenom början af ett musikstycke tillkännagifves (jfr ANSLAG 6 b) se Envallsson Mus. lex. 13 (1802).
Spoiler title
Spoiler content