publicerad: 1900
ANTAGLIG an3~ta2glig, adj. -are. adv. -EN (se d. o.).
Ordformer
Etymologi
[jfr d. antagelig; jfr äfv. t. annehmlich, äfvensom eng. o. fr. acceptable]
1) till ANTAGA II 1 e: acceptabel; äfv. om person (jfr 4). Han fann mitt anbud .. antagligt. Stiernstolpe DQ 2: 41 (1818). Inga antagliga fredsvilkor kunde erhållas. Gyllengranat Sv. sjökr. 1: 161 (1840). Underhandlarne funno detta förslag icke antagligt. B. v. Beskow hos Valerius 1: XLVI (1855). Jag .. utbjöd mitt hus till salu men fick först efter två år en antaglig köpare. De Geer Minnen 2: 110 (1892).
2) (föga br.) till ANTAGA II 2 b. Skall för det antagliga antalet (lärjungar) .. ett maximum bestämmas? Järta 2: 545 (1846).
3) (mindre br.) till ANTAGA II 3. Antaglig till en tjenst. Dalin (1850). Den skicklighet, .. som erfordras för att vara antaglig till underofficer. Tj.-regl. 1858, 1: 289. Skulle denne (dvs. rotemästaren) icke hafva uppvisat antaglig karl inför kompanichefen inom föreskrifven tid. C. O. Nordensvan Handb. 1: 26 (1879, 1882).
4) till ANTAGA II 4: som kan godkännas; giltig, tillfredsställande, tillräcklig (jfr 1). Antaglig borgen. Antagliga skäl. Antaglig ursäkt. Denna afhandling är knappast antaglig såsom gradualafhandling. Prot. 13 Sept. 1794, s. A 4 a. Skulle den (lättsinnighet som visas för döden) i förnuftet finna någon antaglig grund till sitt försvar? Lehnberg Pred. 1: 84 (c. 1800). (En vetenskaplig teori) är antaglig och tillräcklig, då alla i vetenskapen kända facta kunna derur härledas. Berzelius Kemi 3: 16 (1818). A. Wijkander i Nord. tidskr. 1895, s. 46. — särsk.
a) (mindre br.) (fullt) passabel, ganska god, rätt dräglig, icke så dålig. Morgon- och aftontankar m. m. på antaglig vers. Wieselgren Sv:s sk. litt. 1: 371 (1833). Om ödet icke hade gjort denne man till en medelmåttig kung, så skulle han blifvit en antaglig arkitekt. Rydberg Jönköp. 10 (1880). En debuterande herr B. låter höra en rätt antaglig baryton. GHT 1896, nr 84 B, s. 1.
b) [jfr ä. d. en maske, som de troe at giøre dem meest antagelige; jfr äfv. t. annehmlich, lat. acceptus] (numera knappast br.) närmande sig bet.: angenäm (se d. o. 3 a), behaglig. Mörkret gör synden antagelig, utöfvad och älskvärd. Ödmann Str. förs. II. 2: 210 (1803). Din flit är för oss ganska antaglig och berömvärd. L. U. Runeberg (1826) hos Strömborg Runeb. 3: 274 (1890).
c) (fordom) ss. betyg o. benämning på kunskapsgrad: admittitur, försvarlig. En kunskapsgrad, som benämnes antaglig. SFS 1841, nr 14, s. 10.
d) (mindre br.) närmande sig 3. Qvinnor (voro enl. Sv:s gamla lagar) ej till vittnen antaglige. Nordström Samh. 2: 708 (1840).
5) till ANTAGA II 5: som låter tänka sig; som har skäl för sig, rimlig, sannolik; i sht ss. predikativ med en följande att-sats ss. subj. Det är mycket, högst, föga, knappast antagligt, att ... Det är så mycket mindre antagligt, att jag drömt, som det var ljusa dagen. Choræus 183 (c. 1800). Serarius .. söker göra antagligt, att Makkabeernas andra bok blifvit författad af Esseern Judas. Agardh Teol. skr. 1: 52 (1855). Deras (dvs. lapparnas) antagliga framtid. H. A. Widmark hos Düben Lappl. 456 (1873). Den antagligaste förklaringen till instinktens fenomen är .. att densamma är en produkt af föregående generationers lif och gjorda erfarenheter. Rein Psyk. II. 1: 75 (1891); jfr 4. — (mindre br.) till ANTAGA II 5 d: som kan poneras l. förutsättas. Med all säkerhet antagliga fornformer. Rydqvist SSL 3: XII (1863).
6) (mindre br.) till ANTAGA II 6: användbar; stundom närmande sig bet.: lämplig, ändamålsenlig. (Alla dialektord böra) utgå; därest icke Usus Biblicus (dvs. det bibliska språkbruket) gjordt dem dess mer antagelige. Instr. f. bibelkomm. 1773, § 3. D. v. Schulzenheim i LBÄ 16—17: 108 (1798). Inga personifierade egenskaper blifva här (dvs. i eg. historiska poemer) antagliga. Leopold 5: 99 (c. 1820). Liljeblad gaf (svenska) artnamn å alla Svenska Fanerogamer, hvaraf flera äro antagliga. Fries Utfl. 3: 255 (1842, 1864); jfr 4.
II. (†) som mottager l. medgifver l. tillåter, mottaglig l. tillgänglig för; jfr ANTAGA III 3 b. En mening .. är mindre antaglig af någon rättelse (i samma mån), som hon svårare står at förena med förnuftiga skäl. J. A. Lindblom i LBÄ 5—6: 26 (1797).
Ssg: (I 5) ANTAGLIG-GÖRELSE300~200. (föga br.) Sanningens utredning är mindre hans (dvs. den andlige talarens) sak, än sanningens antagliggörelse. A. G. Silfverstolpe i SAH 2: 332 (1799).
Spoiler title
Spoiler content