ANTE- an1te-, prefix, o. ANTI- an1ti-, prefix1.
Etymologi
[jfr t. ante-, anti-, fr. anté-, anti-, af lat. ante-, anti-, af ante, före, framför, motsv. gr. ἀντί (se ANTI-, prefix2); se för öfr. det besläktade AN-, prefix2. Såväl i sv. som i t. o. fr. har en sammanblandning med ANTI-, prefix2, egt rum; å andra sidan har i vårt språk formen ante- i vissa fall införts under medveten sträfvan att hålla de båda prefixen i sär]
