ANTEPENDIUM an1tepän4dium, äfv. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Ordformer
(anti- Dijkman (1703), G. Dalin (1871; jämte ante-))
Etymologi
[af mlat. antependium, af ante (se ANTE- 1) o. pendere, hänga (se PENDEL)]
liturg. (vanl. utsiradt) förhänge af tyg som hänges framför altarfoten, altarkläde. Dijkman Ant. 177 (1703). Man (var under Sveriges medeltid) angelägen att skyla den oftast mycket simpla altarfoten, i synnerhet på framsidan. Dertill använde man ett s. k. antependium eller ett förhänge af tyg, som smyckades af sömmade eller broderade bilder. Hildebrand Kyrkl. k. 101(1875). Ett af Göteborgs gamla Paramentverkstad konstnärligt utfördt antependium. PT 1892, nr 213, s. 3.Hildebrand Sv. medelt. 3: 262, 265(1900).
