[af ä. d. anten, enten, endera, sannol. så till vida till ursprunget skildt från anten, enten, konj. (se ANTINGEN), som första ssgsleden torde utgöras af en maskulin form af pron. annar l. ock af räkneordet en; i senare händelsen torde formen med börjande a- böra tillskrifvas sammanblandning med anten, konj.; jfr Tamm (under antingen)]
(†) endera. Skedde thet och så .., att någhen på anthen siden af forsymmelse .. öfverginge (dessa punkter). RA 1: 203(1534).
