publicerad: 1900
ANTINGEN an3tiŋen2 l. an3~tiŋ2en, äfv. an3t~iŋ2en (a`ntingen Weste) o. (†) ANTEN, konj.
Ordformer
(antingia G. I:s reg. 1: 158 (1523). antinge 1 Kor. 14: 6 (NT 1526). antingen Upp. 3: 15 (NT 1526) osv.; ahntingen Grubb 672 (1665). antingh G. I:s reg. 2: 6 (1525). — antige Bureus Suml. 50 (i handl. fr. 1527); antiige G. I:s reg. 1: 111 (1523). antig G. I:s reg. 3: 181 (1526). antig(h)en NT 1526, Förspr. 4 b, B. Olavi 1 a (1578). antegen G. I:s reg. 2: 130 (1525). a(h)nteen Oxenst. brefv. 5: 397 (1626), RARP 6: 349 (1658); ant(h)en G. I:s reg. 4: 197 (1527) osv., Ad. prot. 1800, s. 92; an(n)-thenn G. I:s reg. 8: 228 (1533), HSH 11: 347 (1565). — entighen G. I:s reg. 3: 269 (1526). enthen G. I:s reg. 3: 122 (1526); entehn Charpentier Sytning 51 (i handl. fr. 1695). — Anm. Under 1600-talet synas formerna anten o. antingen vara ungefär likställda. I RP 8 träffas sålunda anten 27 ggr o. antingen 31 ggr, så fördelade, att på sid. 1-72 endast anten förekommer (näml. 20 ggr), medan i den återstående delen af bandet antingen är ensamt rådande, med undantag för sid. 358-9, där anten förekommer 5 ggr, samt sid. 214 o. 274 med hvardera 1 anten. Under 1700-talet blir anten mera sällsynt i den högre prosastilen; Hof Skrifs. 186 (1753), som erkänner såväl anten som antingen ss. berättigade i skrift, förklarar, att han ”tycker .. mer om det senare, uti alfvarsamt och obundit, men särdeles offenteligit tal”. Under 1800-talet bannlyses anten helt o. hållet ur riksspråket)
Etymologi
[fsv. annattwäggia, annattwiggia, annattiggia, antwiggia, antwingia, antingia, antinge, antingen, antiggia, antighia, antighe, antigen, äntiggia, entigha, ssg af annat, n. till annar (se ANNAN II), o. tväggia, gen. till tver (se TVEGGE o. TVÅ), ett af två, ettdera, antingen; jfr d. enten, ä. d. antigh, entig, entigen, anten, nor. anten, anti, antien, isl. annat tveggja, äfvensom det till sin bildning likartade t. entweder. Den mellersta stafvelsens nasal i antingen osv. synes bero på inflytande från de talrika afledningarna på -ing (se Kock i Arkiv 11: 128 samt Noreen Sv. etym. 5), det slutljudande -n i antingen o. anten osv. på inflytande från HVARKEN, hvars slut-n äfv. beror på analogi (se Kock i Arkiv 11: 128). Formen anten torde vara utvecklad ur antighen gm de bl. i ä. nysv. anträffade mellanformerna anteg(h)en o. anteen. Med afs. på det börjande än- l. en- se Kock Akc. 2: 344; jfr äfv. Tamm samt Torp o. Falk D.-nor. lydl. 170]
disjunktiv konj., motsatt ett (l. flere) följande eller (i ä. tid ngn gg heller) o. föregående det första af två (l. flere) alternativ; jfr ANTEN, pron., ANTERA. — Anm. Den med eller inledda disjunktionsleden bör eg. i syntaktiskt afs. fullt motsvara den med antingen inledda (jfr t. ex. språkprofven från Wallin o. Ljunggren under 1 a α o. från Sv. folkv. under 1 b α). I sht i ledigare stil får emellertid ofta den senare leden en mera sammandragen form med utelämnande af oväsentliga beståndsdelar hvilka kunna suppleras ur den föregående leden (jfr t. ex. språkprofven från Hyltén-Cavallius under 1 b α o. från Bellman, Lysander o. De Geer under 2 b α); dock uteslutas ej gärna, ss. i språkprofven från Lag 1734 under 1 a α, B. Olavi o. P. Brahe under 1 a β o. från Bib. 1541 under 1 c är fallet, prep. framför sbst. l. förstärkningsord framför adj. o. d. Stundom, ehuru mindre korrekt, inskjutes efter eller ett småord hvars motsvarighet går före antingen (jfr sista ex. under 1 a α). Då eller ngn gg saknas efter ett antingen (se ex. från Schroderus under 2 b α), torde detta vara att anse ss. beroende på glömska af l. bristande aktgifvenhet på sammanhanget.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] ss. samordnande konj.; i allm. tjänande att kraftigare framhålla, att ett förh. af disjunktion eger rum.
a) i jakande sammanhang: ettdera; särsk. i fråga om logisk l. verklig disjunktion, dvs. det förhållandet, att antagandet af det ena alternativet måste utesluta möjligheten af det (l. de) andras antagande.
α) disjunktionen gäller för sammanhanget väsentliga satsdelar l. satser. Denna vinkel är antingen trubbig eller icke trubbig, är antingen trubbig eller spetsig (l. trubbig, spetsig) eller rät. Antingen jag eller du måste göra det. Antingen är han sjuk, eller (också l. ock) har han fått annat förfall. Mat. 6: 24 (NT 1526). Iach wille ath tu wore antingen kåll eller warm, Så efter tu äst lyom, och huarken kåll eller warm, skall iach tigh vthspyia vthwr min mund. Upp. 3: 15 (Därs.). Anten moste iag wara husbonde eller tu. D:r Simon 12 (1627). Jag ähr waan at gåå resolutive anten till eller ifrån, och jnted latha mig movera aff ringa wäder. A. Oxenstierna Bref 4: 336 (1646). För vigslen skal han til henne viss morgongåfva utfästa, antingen i löst eller fast; men ej båda tillika. GB 9: 2 (Lag 1734); jfr β. Dergenom vankar bröd för månge tusend magar, / .. Som eljest anten skola tigga, / Bli tiufvar eller usla ligga. Dalin Arg. 2: 433 (1734, 1754). Kropparna förbrinna antingen med eller utan låga. Berzelius Kemi 1: 234 (1808, 1817). Med hvarje steg måste du nödvändigt antingen aflägsna dig från himmelen eller närma dig dit. Wallin 1 Pred. 1: 159 (c. 1830). Antingen står han (dvs. skalden) midt uti den (dvs. lidelsen) och är sjelf i dess makt, eller står han öfver den och har då den i sin makt. Ljunggren Bellm. 64 (1867). Allas ögon .. fästes på Vigg, .. och allas ögon voro antingen så stränga eller så sorgsna. Rydberg Vigg 21 (1875, 1883). Jag fick nu att välja på att antingen få en ny tillfällig adjunktion i Svea hofrätt .. eller att mottaga en fast adjunktion i Skånska hofrätten. De Geer Minnen 1: 125 (1892).
β) (numera i sht hvard.) disjunktionen gäller en mera i förbigående l. tilläggsvis anförd adverbial bestämning l. ett utvecklande tillägg på hvars innehåll den talande för tillfället ej vill närmare rikta uppmärksamheten: vare sig, det må nu vara, om det nu är (l. var osv.). NT 1526, Förspr. 4 b. Hwar och en schall vndfå .. effter som han giordt haffuer, antigen gott eller oondt. 2 Kor. 5: 10 (NT 1526). Osz synes rådeligt .., att wårt folk bekommer några starka dricker, anten brännwin, Renskt win, mjöd eller pryssing. Gustaf I (1555) hos Fryxell Ber. 3: 200. När hiernen bliffuer så heet, anthen aff maat eller dryck. B. Olavi 7 b (1578). Block Progn. Tillegn. 5 (1708). Kolmodin Tac. 1: 22 (1833). — i numera obrukliga mer l. mindre pleonastiska förbindelser. Thett vari sigh anten inrikis eller [ut]rikis, til landh eller vatne. RA 2: 223 (1568). Drängiefougten hafwer i wärie allehanda Bohagz-tygh, ware antingen aff Jern eller Trää. P. Brahe Oecon. 86 (1585). The saker som vthi sådana Heerdewijsor författas skole, ware sigh antingen Elskogh, Lönskelägo, Gifftermåål, dödeligh affgång ifrån thenna Werlden, eller annat slijkt. Arvidi 15 (1651).
b) i direkt frågesats.
α) (numera bl. i bygdemålsfärgadt tal, i sht i Småland) inledande fråga. Ant'en sörjen I gullsadel eller häst, / Eller sörjen I, att jag har Eder fäst? Sv. folkv. 1: 352. Swedberg Schibb. 73 (1716). Antingen vill ni eller ej? voulez-vous ou ne voulez-(vous) pas? Weste (1807). Då sade räfven (till björnen): ”antingen vill du ha större hopen eller mindre hopen?” Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXVIII (1868). — Anm. Då ordställningen i dylika satser i allm. ej gifver upplysning om, huruvida de äro att fatta ss. frågor l. ss. påståendesatser, o. då, för att betoningen skall kunna angifva dem ss. frågesatser, antingen gärna lämnas obetonadt, är det naturligt, att man i dessa fall föredrager disjunktion med bl. eller utan föreg. antingen.
β) inuti fråga.
α') frågan gäller, huruvida ngt annat alternativ än de i satsen anförda finnes l. är det gällande: ettdera. Måste man här vara antingen radikal eller reaktionär?
β') (mindre br.) disjunktionen står i appositionellt förhållande till ett föreg. frågeord. När tu stod vp .. i thenna dag, hwart war tin gång, antingen förr til bibelen, til gudeliga böneböker, eller til spegelen(?) Swedberg Sabb.-ro 353 (1690, 1710). Hvars skuld månde sådant vara? antingen skrifvarens, eller Läsarens? Tessin Bref 2: 229 (1754). Hvilken är den rätte konungen? Antingen den som är bunden till händer och fötter .., eller den som makten och friheten tillkommer ..? Thomander Skr. 1: 275 (1862).
γ') (numera knappast br.) i annan anv. Hafva hans Föräldrar antingen eder eller mig hans uptuchtelse anförtrodt? Ehrenadler Tel. 260 (1723). Är kunskapen då antingen föraktad, / Afundad, eller af hvad skäl förbuden? J. G. Oxenstierna 4: 159 (1815). — i retorisk fråga, där svaret tänkes förneka båda alternativen: vare sig (jfr c). Kan mer än ett vara det rätta? Och om så är, bör en Stor Man stifta Lagar för (dvs. till förmån för) antingen våld eller stymperi? Thorild 3: 6 (1788).
c) (numera föga br.) i förb. där båda (l. alla) lederna (för tanken) äro negerade: vare sig, hvarken. Förspr. t. Rom. 4 a (NT 1526). Tu skalt icke ockra på tinom brodher, antingen medh penningar eller fetalia. 5 Mos. 23: 19 (Bib. 1541). Kunde ingen parten seija sigh .. haffua antingen wunnet eller tappat. Svart G. I 53 (1561). Fadhren är aff ingom antingen giord, skapat eller född. Ups. möt. C 4 a (1593). (Storfursten) haffuer intet anseende til någon Person, anthen högh eller lågh, öfuerste eller knecht, när han wredgas. Petreius Beskr. 4: 8 (1615). RB 25: 5 (Lag 1734). På ryska sidan fördes kriget mycket lamt och utan att antingen svenska trupperna eller skärgårdarne oroades. Adlerbeth Ant. 1: 54 (c. 1792). Thomander Skr. 1: 56 (1829). — i numera obrukliga förb. Om Kalcken icke grant för oreenligheet kan achtas, så at anten icke iord, Sand, Kalk, eller annor ting faller ther vti. Petreius Beskr. 6: 42 (1615). The Pohler respectera ingen, ware sigh antingen Wän eller Fiende. N. Av. 11 Dec. 1656.
2) [utveckladt ur 1] ss. underordnande konj.
a) (numera i sht hvard.) inledande indirekt fråga: om, huruvida. Jag förstår mig inte på, antingen han vill eller inte. Haff intet anseende til, antingen the äre fattighe, eller rijke. Rothovius 1 Pred. A 4 a (1623). RB 25: 18 (Lag 1734). Om det ock .. tvifvelaktigt vara kunde, antingen en Gud är til eller ej. Tessin Bref 1: 94 (1751). Jag är just angelägen at få veta Hr. Magisterns tanke antingen det förtienar arbete eller ej. Leopold i 2 Saml. 6: 89 (1775). Det (är) i praktiskt hänseende icke likgiltigt, antingen man utgår från det fullkomligaste eller enklaste. Fries Utfl. 2: 161 (1834, 1852). Då ett barn föddes till verlden, berodde det af fadren att bestämma, antingen detsamma skulle utkastas, eller det skulle upptagas i familjen och uppfödas. Strinnholm Hist. 2: 550 (1836). (Jesu) lärjungar frågade honom, antingen den blindes eller hans föräldrars synd var orsaken till hans olyckliga belägenhet. Thomander Pred. 2: 222 (1849). Och antingen ni tror eller inte gör detsamma, / men annars är det sant. Fröding N. dikt. 30 (1894). — särsk.
α) inledande ett utvecklande tillägg till en föreg. indirekt fråga. Petreius Beskr. 2: 32 (1614). Han frågte honom åt, / Hvad dock hans tanke var om myggen: antingen / Den surrningen hon går från stjerten eller mun? Thomander Skr. 3: 242 (1826). jfr: At döma om presternas salighet, antingen ferre eller flere blifwa salige, hörer all werldennes domare til. Swedberg Schibb. 459 (1716). — särsk. i satsförkortning (jfr 1 a β). J wethen icke när hwszherren kommandes warder, antingen om afftonen, eller midhnatz tijdh, eller j hönszgäldhen, eller j daghningen. Mark. 13: 35 (NT 1526). Hvar äldsta Slottet varit, antingen på Visingsborg, der det nu ligger, eller på Näs eller Borg, är svårt at säja. Dalin Hist. 1: 411 (1747). Tegnér 4: 413 (1839). När den byggnaden är fullkomnad, då skall man icke längre vara villrådig hvilketdera är den rätta gudstjensten, antingen kärleksverket eller bönen, barmhertigheten eller offret. Thomander Pred. 2: 12 (1849).
β) (numera knappast br.) med tillagdt om (jfr 1). Eneman Resa 1: 104 (1712). J. G. Oxenstierna 4: 187 (1815). Jag (kan) icke säga för sant, antingen om konung Sesostris sjelf afsöndrade en .. del af sin här .., eller om en del af hans krigare .. stannade af sig sjelfva kring floden Phasis. Carlstedt Herodot 1: 292 (1832). Därs. 2: 281 (1833).
b) (i sht hvard.) inledande bisats med mer l. mindre utprägladt koncessiv betydelse: vare sig, lika godt om. Rudenschöld Crit. 4 (1755). Sveriges Fullmägtige skrefvo .. till Nowgorodske Ständerne, med förebråelse att de ej särskildt skrifvit dem till, antingen då sådant skett af förakt eller oförstånd. Hallenberg Hist. 3: 43 (1793). Antingen han hörde mest, eller han såg mest; men han satt så häpen och säll som ett barn vid porten till Guds rike. Almqvist Grimst. 21 (1839); jfr a. Fryxell Ber. 10: 104 (1842). — särsk.
α) inledande koncessiv villkorsbisats, betecknande den första af två l. flere förutsättningar hvilka i hufvudsatsen angifvas ss. egande samma följd: vare sig, lika godt om; jfr EHVAD. Antingen du vill eller inte, så måste du. Antingen han är sjuk eller han har fått annat förfall, så borde han ha underrättat oss. Värken är lika svår, antingen han går eller står eller ligger. J. Persson i HSH 3: 85 (c. 1563). Girs G. I 48 (c. 1630). GB 13: 3 (Lag 1734). Hustrur måste vi hafva, anten de äro goda eller onda. Serenius (1741). Ett fruntimmer, anten hon är vacker som en Ängel eller ful som Nymanskan, har att befalla mig kyssa sina fjät. Bellman 1: 17 (1794). (K. XII) hatade i allmänhet politiskt svek och orätt, antingen det var Ryskt eller Polskt eller Tyskt. Lysander Tre föredr. 52 (1855). Väl förlikar sig ock granskogens djupa grönska med den hvita snön, antingen denna lägrar sig vid stammarnas fot eller hänger öfver de slokande grenarna. De Geer V. skr. 1: 236 (1878, 1892). Antingen I äten eller dricken, eller hvad helst I gören, gören allt till Guds ära. 1 Kor. 10: 31 (öfv. 1883; NT 1526: Huad .. heller). Antingen han talade eller skref, voro tankarna lika väl formade. De Geer Minnen 2: 38 (1892). jfr: (†) Huad hon will anten bidhie eller leeke, / Ingen aff osz skal henne thet neeke. Holof. 39 (c. 1580) [jfr d. hvad enten vi leve eller dø]; jfr 1 a β. — särsk. inledande villkorssats som innehåller ett utvecklande tillägg till en föreg. villkorssats. Om någon skadha hände Godzet igenom Storm och Owädher, antingen thet blifwer wått, Masten gåår öfwer Bord, Ancker och Tågh mistes, thet mätes efftir Skep och Godz wärdering. Schroderus Uss. F 2 a (1626); jfr slutet af anm. i artikelns början.
β) inledande koncessiv kausalsats, dels ensamt, dels (i sht ofta i ä. tid) med följ. att (jfr Linder Regl. 189 (1886)): vare sig att, det må nu vara (l. hafva varit osv.) att. Han berättade ingenting om det, antingen han nu inte visste någonting eller han inte ville säga något. Girs E. XIV 19 (c. 1630). Nordberg 1: 675 (1740). (Han) sökte .. ej någon Docentur .. antingen han ej ansåg sig hafva dertill nog vidsträckt beläsenhet, eller han ej kände sig äga nog talang i allmänhet, för att uppträda som lärare .. vid ett Universitet. Nervander Skr. 1: 74 (1832). Antingen hon för mycket njöt af något hårdsmäldt födoämne, eller ådrog sig förkylning .., eller begge omständigheterna samverkade — allt nog, hon kände sig mot aftonen .. häftigt ansatt af magkramp. Crusenstolpe Mor. 6: 639 (1844). Antingen att åkerbruket hade redan så sjunkit .., eller kriget medtog tillgångarne, eller ock att underslef begingos .., så kunde 1791 års akt icke öfverhållas. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 279 (1856).
3) [utveckladt ur 1 a α; jfr d. enten — eller, t. entweder — oder] antingen — eller i tillfällig substantivering. Här är inte fråga om både — och, utan om antingen — eller. Stå inför ett antingen — eller. P. Genberg i SKN 1842, s. 32. Det ”antingen — eller”, som Victor Eremita (i S. Kierkegaards bok ”Enten-Eller”) ropar till människorna, innebär .., att man antingen skall lefva estetiskt eller sedligt. Lysander Skr. 11 (1851). Så lyda de båda motsatta åsigterna. Men äro de verkligen så oförenliga, är det verkligen ett antingen — eller, som här framställer sig för historieskrifvaren? Odhner i SAH 62: 17 (1885).
Spoiler title
Spoiler content