SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANTENN antän4, stundom -ten4, r. l. m.; best. -en, hvard. i vissa trakter äfv. = (Marklin 248 (1818)); pl. -er.
Etymologi
[jfr t. antennen, pl., fr. antenne, eng. antenna, af lat. antenna, segelrå, af T. Gaza († 1478) upptaget ss. benämning på insekternas känselspröt; se för öfr. Murray]
ett af de, i allm. ledade o. rörliga, spröt- l. hornlika organ som utgå från insekternas, tusenfotingarnas o. kräftdjurens hufvud; pannspröt; känselhorn, känselspröt; mest i pl. C. De Geer Præs. i VetA 1744, s. 8. Framom ögonen (på insekterna) finnas alltid två ledade, vanligen trådlika spröt (Antenner), som tyckas vara organer för känseln och lukten. Sundevall Zool. 122 (1835, 1864). Antennerna äro (hos ordningen Ostracoda af kräftdjuren) tvenne par; .. (de) utgöra .. djurets förnämsta rörelseorganer. Lilljeborg Inom Skåne förek. crustaceer 93 (1853). Alla myror (hafva) fram i pannan tvenne trådlika, knäböjda pannspröt eller antenner, med hvilka de känna framför sig, alldeles som en blind känner för sig med en käpp. Läsn. f. folket 1897, s. 62. jfr: På Insecterna finnes et redskap som kallas Antennæ; men hvarföre kallas de icke Näsor Nasi (som jag äfven håller dem före vara). C. Clerck Intr. i VetA 1764, s. 6.
Ssgr: ANTENN-ARTIKEL. (†) = -LED. Marklin 245 (1818; se under -AXEL). —
-ARTÄR03~02. artär som för blod till antennerna. Thorell Zool. 1: 92 (1860; i fråga om hummern). —
-AXEL. (†) Antennaxel .. är den, antennartiklarna längsefter gående, verklige eller också inbillade tråd, som sammanhåller dem. Marklin 245 (1818). —
-BAS~2. om de första lederna af en antenn. Marklin 245 (1818). Thomson 28 (1862). —
-BORST~2. borst på antenn. Marklin 247 (1818). Thomson 355 (1862). —
-FJÄDER~20. fjäderartadt antennborst. Marklin 247 (1818). —
-FÅRA~20. fåra på rostrum (hos vissa insekter) i hvilken antennskaftet kan inläggas. Antennfåran (är hos Curculio Coryli) snedt nedböjd under ögat. Thomson 63 (1862). —
-GROP~2.
1) grop hvarifrån antennen utgår. (Pannsprötens) första led eller rotleden (radicula) är vanligen mycket liten(,) kulformig, oftast dold i antenngropen (scrobs) eller sammanvuxen med skaftet (scapus). Thomson II (1862). O. T. Sandahl i NF 12: 678 (1888).
2) grop på en antenn. Alla (dessa insekt-) arter, hvilka för att uppsöka sin näring eller lägga sina ägg äro hänvisade till lukten, hafva för den skull talrika antenngropar eller luktkäglor. Reuter i UVTF 36: 21 (1888). särsk. om de ss. hörselorgan fungerande groparna å de inre antennernas basalled hos vissa kräftdjur. —
-HÅR~2. —
-KLUBBA ~20. klubbformig afslutning af en antenn. Thomson 31 (1862). En Aphodius utan antennklubbor hittar icke längre till kospillningen i sin närhet. Reuter i UVTF 36: 20 (1888). —
-KNAPP~2. knappformig afslutning af en antenn. Marklin 247 (1818). —
-LED~2. om de leder af hvilka en antenn består. Sundevall Zool. 128 (1835, 1864). —
-PISKA~20. se under -STRÄNG. —
-ROT~2. om rotleden af en antenn. Marklin 245 (1818). Thomson 10 (1862). —
-SKAFT~2. jfr under -STRÄNG. Thomson 8 (1862). —
-SPETS~2. Thomson 94 (1862). —
-STJÄLK~2.
1) smal l. tjock fot förmedelst hvilken antennen (hos vissa insekter) är fäst vid hufvudet. Marklin 246 (1818).
2) om antennsträngen. Brutna eller knäböjda (antenner) .., hvilkas skaft är långt, bildande en vinkel mot antennstjelken. Thomson III (1862). —
-STRÄNG~2. Thomson II (1862). Af många zoologer kallas dessa leder (dvs. de två l. tre första) med ett gemensamt namn antennskaftet, till skilnad från de öfriga lederna, som bära namnet antennsträngen (flagellum, ”antennpiskan”), hvilken hos en del steklar, såsom bin, myror o. s. v., bildar en vinkel med skaftet. O. T. Sandahl i NF 12: 678 (1888). —
-STÄNGEL~20. = -STRÄNG. Marklin 245 (1818).
Spoiler title
Spoiler content