SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANTINOMISM an1tinomis4m l. -nå-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. antinomismus, ä. eng. antinomism, bildadt till ANTINOMIST]
teol. ringaktande l. förkastande af sedelagen; åskådning som anser denna lag ej vara bindande för den verkligt kristne. G. Dalin (1871). Sundberg Farl. 17 (1873). Bland gnostikerna uppkom en grof antinomism. G. O. Lagerström i NF (1876). Den demoniska antinomism, hvars ideal är att lösa alla band och framkalla en jämlikhet i uselhet. Wirsén i PT 1897, nr 282 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content