[jfr t. antinomismus, ä. eng. antinomism, bildadt till ANTINOMIST]
teol. ringaktande l. förkastande af sedelagen; åskådning som anser denna lag ej vara bindande för den verkligt kristne. G. Dalin(1871). Sundberg Farl. 17(1873). Bland gnostikerna uppkom en grof antinomism. G. O. Lagerström i NF(1876). Den demoniska antinomism, hvars ideal är att lösa alla band och framkalla en jämlikhet i uselhet. Wirsén i PT 1897, nr 282 A, s. 3.
