ANTROPOLIT an1tropoli4t l. -tråpå-, äfv. -trω-, äfv. 01—, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes äfv. den lat. formen anthropolithus; pl. -i. Fischerström(1779).
Etymologi
[efter t. anthropolithen (pl.), eng. anthropolite, fr. anthropolithe, af gr. ἄνϑρωπος, människa, o. λίϑος, sten (se LITO-GRAFI); jfr KRYSOLIT,ZOOLITm. fl.]
(numera föga br.) paleont. förstenad (del af) människokropp; förr äfv. om gm indränkning i en saltlösning o. d. bevarad (del af) människokropp. Fischerström 1: 774(1779). G. Linnarsson i NF(1876).
