[fsv. antwardha, svara, ansvara, af mnt. antwarden, antwerden, som sammanfallit med ett mot got. andwaúrdjan, t. antworten, svara, svarande antworden, hvarigenom förstnämnda former kommit att användas äfv. i bet. svara, ansvara för (liksom å andra sidan antworden i bet. öfverlämna); jfr ä. d. antvorde, t. antworten, äfvensom ANTVORT]
(†) svara l. ansvara (för ngt). Thet oss dogh storlegha förundra ath tu tettha paa thin egen hals Göre wil epther tw ingin Konungh eller herre hafwer som ther före anthwarde kan. G. I:s reg. 1: 79(1523). — jfr BEANTVARDA.
