SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANTÄNDLIGHET an3tändlig~he2t l. 3~200 (antä´ndlighet Weste; ànntändlighét Almqvist), r. l. f.; best. -en. egenskap(en) att vara antändlig. Möller (1790). Man kan ej rätt lita på deras (dvs. svafvelstickors) antändlighet förr än efter flere dagars torkning. Berzelius Kemi 1: 630 (1817). Salpetern stegrar fnöskets antändlighet. Uppf. b. 4: 578 (1873). — särsk.
a) (numera mindre br.) till ANTÄNDLIG b. Lindfors (1815). För sin antändlighets skull måste .. (Hoffmans droppar) noga aktas för eld. Nyblæus Pharm. 179 (1846).
b) till ANTÄNDLIG c. Man .. kunde ifrågasätta, huruvida bland ”hetsigheterna hos den tunga (svenska) nationen” .. finnes .. antändligheten för konstens gnistor. Estlander Konsth. 405 (1867). I denna själ .. (fanns) en ständig antändlighet för intryck, helst om de kommo från qvinnor. Wirsén i PT 1892, nr 111 A, s. 3.
Spoiler title