APOPLEXI ap1opläksi4 l. ap1å-, äfv. ap1ω-, äfv. -plek-, l. 01—, r. (f. Dalin(1850)); best. -en, äfv. -n; pl. -er. Anm. I ä. tid användes ofta den lat. formen, t. ex. Någon deel af Kroppen sägs wara borttagen, thet är rörd af apoplexia. Spegel Gl. 323(1712).
Etymologi
[jfr t. o. fr. apoplexie, eng. apoplexy, af lat. apoplexia, af gr. ἀποπληξία, slag, till ἀποπλήσσειν (se föreg.)]
slag, slagfluss, hjärnslag, slaganfall. En sereuse apoplexie. Rosenstein Husapot. 80(1765). Personer med fallenhet för apoplexi. Wistrand Forens. 206(1838). (Berzelii) svar, att dödsorsaken (dvs. orsaken till kronprinsen Karl Augusts död) var en tydligen ådagalagd apoplexi. Trolle-Wachtmeister 1: 250(c. 1860). Slaganfall, Blodslag, Hjernblödning, Apoplexi, beror på utträde af blod från brustna blodkärl i hjernans väfnad. Uhrström Hemläk. 600(1880, 1886).
