APOSTERIORISK ap1oste1riω4risk l. 010—, äfv. -å4r-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[af lat. a posteriori, från det senare, från följden; ordet sannol. bildadt i anslutning till (det vanligare o. äldre) APRIORISK]
filos. som sluter från verkan till orsak, som grundar sig på erfarenheten; empirisk, induktiv. Empir(i)ska eller aposterioriska (begrepp), d. v. s. sådana, som grunda sig på erfarenheten. Lindblom Log. 26(1836). Trana Psyk. 2: 74(1847). Beviset är .. aposterioriskt .. d. ä. Erfarenhetsbevis eller empirisk Bevisning, som stödjer sig på en erfarenhetsgrund. Afzelius Log. 73(1847, 1864).
