[af t. appellabel, fr. appellable, lat. appellabilis]
(numera föga br.) jur. som berättigar till vad till högre instans l. som får underkastas dylikt vad. Resol. 29 Nov. 1680, mom. 20. Ifrån Härads-Rätten vädies uti appellable måhl .. under Lagmans Rätten. Abrahamsson 670(1726). När hufvudsaken stiger så högt med ränta och afgäld, som fordras, utom Rättegångs kostnad .. är summan appellabel. Nehrman Pr. civ. 388(1732, 1751).
