publicerad: 1901
ARBUS arbɯ4s (arbu´s Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
Etymologi
[jfr t. arbuse, f., fr. arbousse, f., ryska arbuz, polska arbuz, harbuz, garbuz, karpuz, lillryska harbuz, af tatariska kharbuz, qarpuz, som i sin ordning enl. Vámbéry Primitive Kultur 218 är lånadt af persiska kharbuza, kherbuz, eg. åsnegurka; se Schrader hos Hehn Kulturpflanzen u. hausthiere 312 (1894)]
(numera mindre br. utom i Finl.; jfr H. Bergroth i Tidskr. ped. fören. i Finl. 1895, s. 124) frukten af den till gurkväxternas familj hörande Citrullus vulgaris Schrad. (Cucubita citrullus Lin.); vattenmelon, vattenpumpa; äfv. om själfva växten. Arbuser anläggas på en dylik bänk (dvs. varmbänk), men bänken bör vara något större och ansenligare .., ty Arbusen fordrar mera värma och vatn, än som andra Meloner. Lundberg Träg. 56 (1754, 1780). Jag (har) uppå .. Lands-gårdar (i Finland) flere år sett Meloner och Arbuser updrifvas til 5 a 6 skålp:s vigt. P. A. Gadd Intr. i VetA 1761, s. 26. Lundström Trädg. 40 (1831, 1852). Arbusen eller vattenmelonen .. igenkännes lätt på sina klotrunda och släta, gröna frukter, som äro större än ett människohufvud och ha för det mesta ljusrödt, mycket saftigt fruktkött. Elfving Kulturv. 62 (1895). Banditer (i Kaukasus), för hvilka ett människolif gäller mindre än en omogen arbus. Anholm Gog 255 (1895).
Spoiler title
Spoiler content