ARD a4rd, sbst.1 f.||ig. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. på missuppfattning beroende biform till gottländska ad, f., ejder (se ÅDA)]
(numera knappast br.) simfågeln Somateria mollissima Leach. (Anas mollissima Lin., Fuligula mollissima Bonap.), ejder. (Anas) mollissima .. Ard, i synnerhet (förekommande) på (den vid Gottlands nordöstra kust belägna ön) Furilen. G. Billberg i VetANH 30: 198 (1809). — Anm. Ordet träffas tidigast hos Linné Gotl. 166 (1745) ss. gottländsk benämning på en fågel hvilken på detta ställe beskrifves. Hos Linné Fauna 48 (1746, 1761) upptages det ss. namn på Mergus merganser Lin., storskrake, skräcka; likaså (på grund af detta ställe) hos Rothof 241 (1762) o. Deleen (1829). Den beskrifning som Linné gifver på båda de anf. ställena o. hvaraf det viktigaste äfv. intagits ss. karakteristik i Syst. nat., uppl. 10, passar emellertid bättre in på hannen af Mergus serrator Lin., småskrake, pracka. Också har i följ. uppl. af Syst. nat. denna karakteristik öfverflyttats till (hannen utaf) sistn. fågelart med hänvisning till ofvan anf. ställen i Gotl. o. Fauna. I enlighet härmed upptager Retzius Fauna 1: 137 (1800) namnet ard ss. gottländsk benämning på hannen af Mergus serrator. I senare zoologiska arbeten anföres namnet ss. gällande om denna art öfver hufvud; så hos Nilsson Fauna II. 2: 502 (1835, 1858), Holmgren Skand. fogl. 1040 (1871), Kolthoff o. Jägerskiöld Nord. fågl. 272 (1898) m. fl. Alla dessa uppgifter torde vara oriktiga o. bero på misstag af Linnés sagesman; jfr: I Prof. Retzii förtjenstfulla Fauna Svecica tillägges dennes (dvs. Mergus serrators) Hanne Gottländska namnet: Ard; men det är en irring, utan tillkommer i stället båda könen af A(nas) mollissima. G. Billberg i VetANH 30: 199 (1809).
