SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARLAREGN a3rla~räŋ2n, i södra Sv. stundom ar-3, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[af ARLA (jfr ex. fr. 5 Mos. under d. o. 1 a) o. REGN, efter t. frühregen ss. öfvers. af lat. (i Vulgata) pluvia temporanea o. gr. (i Septuaginta) ὑετός πρώϊμος, eg. det tidiga (dvs. tidigt på året fallande) regnet, hvilket sistnämnda ord de judiska öfversättarna kommit att använda till öfversättning af hebr. jōréh, höstregn, på grund däraf att hösten hos judarna räknades ss. det borgerliga årets första tid]
tidigt regn. — särsk.
a) (i fråga om gammaltestamentliga förh., numera mindre br.) om det regn som faller i Palestina under tiden från senare hälften af oktober till in i förra hälften af december; jfr HÖSTREGN. Gudh then oss arlaregn och seerlaregn giffuer j rettom tijdh. Jer. 5: 24 (Bib. 1541; öfv. 1898: höstregn). Anm. Ordet torde i allm., o. sannolikt äfv. af 1541 års bibels öfversättare, hafva fattats ss. betydande morgonregn. jfr: Arla-regn och Särla-regn, det är, Morgon-regn, och Aftonregn. Stiernhielm Ut. (1668). jfr äfv.: Arlaregn .. kallas Arla eller morgonregn, thet som i Judeska landet föll när säden nyliga war vthsådd om hösten. .. Somlige vthtolkare förstå genom Arlaregn, thet som faller om wåren. Bib. 1703, Ordelista.
b) [med anknytning till det under a anförda bibelstället] (i vitter stil) om uppfriskande morgonregn l. i allm. om uppfriskande regn. När våren åter besöker jorden .. och solvärman afvexlar med arla- och serlaregnet. Wallin 2 Pred. 3: 149 (1836). jfr: Man säger ”Arla-regn,” stark dagg, regn om morgonen. Almqvist (1842). — mer l. mindre bildl. Ej stora tankar .. föllo från hans (dvs. Flemmings) läppar, / som elden faller ifrån himlahvalfvet, / men väl ett arlaregn emellan solsken, / som vederqvickte både fält och dal. Tegnér 2: 219 (1834). (Guds) barmhertighets solsken och arlaregn. Franzén Pred. 2: 119 (1842). Wirsén Sång. o. bild. 164 (1884).
Spoiler title