ARMATÖR, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. armateur, af it. armatore, vbalsbst. till it. armare, af lat. armare (se ARMERA)]
(†) redare för l. privat utrustare af beväradt fartyg l. kaparfartyg. Kaparne .. äro utrustade af privata Armateurer. Chapman 95 (1775). jfr G. Dalin (1871).
